Tsarrysslands västligaste utpost

Post- och tullhuset på  Eckerö byggdes för att bli väl synligt från havet där båtarna från Sverige skulle lägga till med posten. I Grisslehamn på andra sidan Ålands hav var postkontoret bara en fjärdedel så stort som Eckerös. Posthuset var länge kejsardömets officiella port i väster. Bönder från trakten rodde alla försändelser från och mellan Sverige och Finland.

De två arkitekterna Carl Ludvig Engel och Carlo Bassi  hade av Tsar Alexander I  blivit utnämnda till chefsintendenter för att övervaka planeringen av alla offentliga byggnader i Storfurstendömet Finland.
Engels storverk är Senatstorget och domkyrkan i Helsingfors. Den nyklassiska stilen är typiskt för honom. Post- och tullhuset från 1828 anses vara Engels viktigaste profana verk. Från havet ser man den ståtliga fasaden och de avlånga flyglarna på var sin sida om huset.  Från 1994 har huset tillhört landskapstyrelsen i Åland som hyr ut en del av huset till kommersiell verksamhet samt arrangerar kulturevenemang.

Postmästarens Contoir med en tidsinteriör från 1850-talet är det första rummet man kommer till från ingången på gårdssidan. Det är det enda rummet i det stora huset som har inretts som museum. Det hade bara öppet under sommaren.

 På övervåningen hade man 2013 sommarens konstutställning med anledning av att Ålands konstförening fyllde 60 år.
Finska staten renoverade byggnaden inför postens 350-års jubileum 1988.  Då hade den länge varit  semesterhem  för de postanställda.  Av alla Engels byggnader är den här närmast det ursprungliga skicket.
På utställnignsvåningen har man dock inte en känsla av 1800-tal. Hela området är en märklig blandning av  gammalt och nytt.

Postgångens historia med gamla slitna båtar och gulnade dokument berättas i Postrotemuséet i ett rum av den vänstra flygeln. Där finns även en chokladbutik och längst ut Café Tsarevna som bjuder på goda bakverk och svenskbryggt kaffe. Caféet är öppet från maj till september. Postkontoret på Eckerö sägs vara det som varit längst i drift i hela Finland, men numera har Ålands postverk bara ett postombud hos Nordins affär längre in i byn.

Mitt i bilden av innergården syns resterna av  ett konstverk som avlägsnats för att det bedömdes vara farligt för barn. Förra sommaren blev ett barn skadat på utställningen och man åkte på en stämning.
Den gamla postbryggan har flyttats något för att passa den årligen återkommande postrodden över Ålands hav, en tävling mellan småbåtar från Väddö och Eckerö som har ordnats under 40 år.

Ett 60-tal småbåtar i gammal stil tävlar om hastighet,  tidsänliga kläder mm. under överfarten på 44 kilometer eller 24 sjömil. I år var det Aspkärs Stina som vann.
Några hundra meter till  höger om bryggan lägger Eckerölinjens båt till flera gånger om dagen. De flesta passagerarna går tyvärr aldrig i land.
Det finns många historier om den gamla postvägen som ursprungligen kungjordes av Drottning Kristina år 1638.

Under de senaste åren har även ryssarna hittat tillbaka till sin gamla västligaste utpost, de kommer i busslaster för att fotograferas vid minnesmärket eller framför huset, som tyvärr inte kan ses i all sin prakt från havet eftersom  Landskapstyrelsen inte bryr sig om att klippa ner den skymmande syrenhäcken.

Konstrunda hos Ålands rikaste man

Andersudde heter Anders Wiklöfs sommarhus som ligger på Hästskär, drygt tio kilometer söder om Mariehamn längst ut på en smal landsväg.
Ålands rikaste man är en stor konstälskare och har byggt ut huset för att få plats för alla konstverken i sin stora samling, mer än hundra verk. En del har kostat flera miljoner kronor. Murarsonen Anders pratar gärna om priserna medan hans vän och konstexpert Kjell Ekström får berätta om målningarna för de grupper som tas emot i den flotta sommarvillan.


Vi var drygt 20 journalister från Sverigefinska publicistföreningen som fick åka dit en solig söndagsförmiddag i april.
De flesta verken är från kända sekelskiftesmålare, Bruno Liljefors favoritkatt Jeppe från 1880-talet liknar Wiklöfs egna katter. Han lämnar vårt sällskap för ett tag för att mata dem. Kjell visar konstverken under tiden.

På motsatta väggen vid det stora matsalsbordet hänger en mindre känd version av Carl Larssons Midvinterblot, signerad av konstnären. Den mest kända av dem, jätteduken, hamnade till slut på Nationalmuseet i Stockholm. Det finns flera skisser, men de är inte signerade.

Vi går runt och beundrar bland annat Anders Zorns Skärgårdsvik,Victor Westerholms Höststämning och andra skärgårdsmålningar, Helene Schjerfbecks Engelsk bondkvinna, Prins Eugens Dyner i aftonljus, Hugo Simbergs Kvastgummor eller Eero Järnefelts Vid bykstranden som dock är en kopia eftersom originalet är utlånat till något museum. Det är många som vill köpa eller visa Anders konst, men han säljer inte något han köpt, och  lånar ogärna ut.



Minst lika imponerande är naturen utanför det stora huset som är byggt i olika material och möblerat med olika soff- grupper för gästerna att sitta och mysa i.

När katterna är matade får vi höra en lång lista på inbjudna celebriteter av värden. Det är större och mindre kalas med tennis- och slagerstjärnor, Carola flögs in med helikopter för att sjunga på kräftskivan.



Ålands största affärsman som har sålt bilar och ett rederi, numera ägare till en av Nordens största privatkoncerner, är märkbart stolt över vad han har åstadkommit. Inte utan skryt visar han sin hedersdoktorshatt i det speciellt inbyggda vitrinskåpet.

Huvudbyggnaden av trä som köptes 1994 är ritad av Lars Berg, sedan har Folke Wickström ritat flera tillbyggnader. Närmast stranden finns en bastu.

En motsvarighet till de danska Skagen- målarna, den åländska Önningeby- kolonin skulle få ett eget rum men fick maka på sig för Peter Dahls stora oljemålning Stolta stad. Den är målad  1983 och har hängt i Sveriges Riksdag. Det är samlingens dyraste verk.
Den främsta av Önnebymålarna är Elin Danielson Gamboldi.Här hänger både hennes åländska och italienska målningar.

Konstkännaren Kjell berättade att han blev involverad i verksamheten när han talade om för Anders att de lokala konsthandlarna hade pressat upp priset för honom. Han anförtror oss att han gärna skulle vilja sälja vidare en del av verken, men att det inte är han som bestämmer.

Det står även ett mindre hus på den natursköna udden, vi får komma in i orangeriet där stora fruktträd bågnar av apelsiner, citroner och mango, vinrankor och oliver. Anders och hans fru Rita verkar vara självförsörjande med tropisk frukt. Innan vi ledsagas vidare till det senaste och största bygget får alla besökare i gruppen var sin bok med bilder på huset och konstskatterna. Det blir många dedikationer med van hand.

Omtumlade går vi till Anders Wiklöfs stoltaste byggprojekt, arenan som är insprängd sju meter ner i berget intill de andra byggnaderna. 1600 läktarplatser kan utökas med sittplatser vid konserter.
"Den kan ses som ett konstverk och behöver nödvändigtvis inte användas," säger ägaren om detta mastodontbygge, men visar racketar som stora tennisspelare har lämnat efter sig. Björn Borg är en av hans vänner.
När vi lämnar Andersudde tänker jag att denne man är det närmaste en rysk oligark som man kan komma. Mannen som gör vad som faller honom in.