1700-talets stoltaste servis Flora danica

Först kom det enorma bildverket över dansk flora med över 3000 växter avbildade  i kopparstick.
Det tog 123 år att färdigställa från det att den första delen av verket publicerades 1761.
1790 gav Kronprins Fredrik i uppdrag att tillverka en servis med samma bilder till Den Kongelige Porcelaensfabriken.
Det skulle ha blivit en kunglig gåva från Kristian VII till den ryska kejsarinnan Katarina den stora, men hon avled innan servisen blev färdig 1802.

Den användes första gången på kungens födelsedag den 29 januari 1803. Än i dag finns 1530 delar av servisen bevarade på de kungliga slotten i Danmark. Sommarens utställningar på Naturhistoriska och Geologiska muséet har vallmon som symbol.


Icones florae danicae heter det botaniska storverket som i upplysningstidens anda avbildar danska och grönländska växter. 51 häften och 3 tillägg  trycktes på kungarnas bekostnad och skickades ut till biskoparna  i hela riket från Schleswig Holstein till Norge. De delades ut till prästerna som förväntades skicka beskrivningar av de lokala växterna som tack.
Idén till verket gavs 1753 av Georg Christian Oeder, grundaren av Köpenhamns botaniska trädgård. Det första häftet publicerades 1761. Oeder hann ge ut de första tre banden, 540 planscher, innan han förvisades från riket till Oldenburg på grund av att hans upplysningsidéer betraktades som farliga för Danmark efter att Sruensee störtats från makten 1772.
De första 600 kopparsticken graverades av Michael Rössler och hans son Martin från Nürnberg. De handkolorerade bilderna kom att bilda mönster för botaniska framställningar.

Det var många lärda som arbetade med de botaniska planscherna. Jens Wilken Horneman  ägnade 35 år åt att sammanställa häftena 22-39. År 1840 var 13 band färdiga. Den kungliga servisen Flora Danica skulle in i minsta detalj följa kopparsticken. 700 olika bilder målades på Den Kungliga Porslinsfabrikens föremål. Inte bara växter utan även svampar och djur förevigades på tallrikar och praktpjäser.
Det klassiska Perlemodel användes som grundform för servisen, men utökades med guldkant. Målningen blev ett livsverk för en av den tidens främsta porslinsmålare Johann Christoph Bayer som dekorerade 1644 av de sammanlagt 1802 delarna. I början var han mycket produktiv. Arbetet startade 1790 och på två år var redan 988 delar färdiga. Sen stannade det av,  1797 blev det bara 81 stycken till. Samma år utökade kronprins Fredrik beställningen från 80 till 100 kuvert.
Till slut blev 1802 delar färdiga innan arbetet avbröts  på kungens order.

Servisen användes till kungliga fester, födelsedagar, bröllop och nyårsfirande. 272 pjäser har gått förlorade under de 187 åren som den kungliga taffeln har dukats. Sista gången som Flora danica plockades fram var till drottning Ingrids 80-årsdag 1990.
Nu finns pjäserna permanent på de kungliga slotten. I Christiansborg där de här bilderna är tagna samt Rosenborgs slott och i Kristian VII:s palats på Amalienborg. Samlingen är den utan jämförelse största av 1700-talsporslin.
Tillverkningen återupptogs av Det Kungliga porslinsfabriken år 1862 inför prinsessan Alexandras bröllop med engelska kronprinsen, senare kung Edward VII. Paret fick en servis om 60 kuvert, sammanlagt 765 delar.
Produktionen har hållits i gång sedan dess, det betyder att Flora Danica är den enda 1700-talsservisen i produktion.

Sommarens utställning Flora Danica ZOOM i den ombyggda maskinhallen mitt i Köpenhamns Botaniske Have,  en del av Naturhistoriska muséet, vidgar synen på det stora  danska upplysningsprojektet både i tid och rum.

Man kan se  blomsterteckningar tillkomna under 1500 år, från primitiva avbildningar till komplicerade datastyrda ritningar, studera kopparsticksteknik, framställning av färger för målning av planscher och porslin. Där finns också nya beställningsverk av kända danska konstnärer  och videoinspelningar av deras arbete.
Vissa dagar kan man även beundra skickliga porslinsmålare från Kungliga Porslinsfabriken som arbetar på plats. Annars kan man se en film om tillverkningsprocessen, och porslinspjäser som visar framställningens olika faser.


Det finns även många exempel av nutida konstnärer som har influerats av arvet från 1700-talet. En av de mest provocerande montrarna är fylld med trasigt porslin. Konstverket uppstod när  någon råkade   tappa en dyrbar porslinskopp, och började samla  in liknande historier.
Det ornamentala blomstertrycket  på bomullstyg till vänster har ritats av Rebekka Wichmann.

I Geologiska museet på andra sidan Botaniska trädgården finns de kopparplåtar till Flora Danica-banden som finns kvar efter Christiansborgs slottsbrand 1884. Tekniken med spegelvända graveringar  utvecklades redan på 1400-talet.

Det mest uppseendeväckande verken på Naturhistoriska museets utställning ZOOM kommer från handarbetets vänner. Kläder av olika material och stickade plagg i märkliga former, inte minst den här gröna blomsteroverallen, som skickar sina stjälkar mot taket.
Den långa traditionen, inte minst upprätthållandet av porslinstillverkningen i århundraden har tydligen lämnat många spår i det allmänna medvetandet i Danmark.
Jag fick nästan lust att skaffa något exemplar av det dyrbara porslinet efter att jag sett montrarna i Kristiansborgs slott och fått ta del av historien om vetenskap och konst i skön förening.

Varukatalog 1
Varukatalog 2 

Den ökanda Ørstedsparken i Köpenhamn

Oe är ett mått påmagnetisk fältstyrka. Enheten är uppkallad efter 1700-talsfysikern Hans Cristian Ørsted, som även har fått en park i centrala Köpenhamn döpt efter sig.

Parken är anlagt på en av Köpenhamns vallar, på Hahns bastion där ett monument med en staty av H C Ørsted restes år 1876, 25 år efter hans död. Så småningom uppkallades hela parken efter honom. 

Den anlades under de tre följande åren av landskapsarkitekten H.A.Flindt. Parken omfattar en areal av 6,5 hektar, vallar av tre bastioner runt en sjö, och har till stor del bevarats oförändrad. Utöver vatten, vackra träd och fina gräsmattor finns gott om statyer innanför de sju portarna till parken.

Hans Christian Ørsted var framstående både i filosofi, estetik, fysik och kemi, skrev en avhandling om Kants filosofi 1799 och blev professor i Köpenhamn sju år senare. Som kemist var han den förste att framtsälla aluminium. Upptäckten av sambandet mellan elektricitet och magnetism, som kunde mätas med oe skedde vid ett demonstrationsförsök i april 1821. Ørsted la märke till att kompassnålen rörde sig när han slöt en strömkrets.
Han visade att effekten inte kunde avskärmas av trä eller glas. Resultatet av hans systematiska experiment publicerades tre månader senare. Den första elektro- magneten  konstruerades efter tre år av William Sturgeon. Ørsted valdes in som utländsk ledamot av Kungliga Svenska Vetenskapsakademin år 1822.

Statyerna i parken föreställer betydande danskar som verkade under mitten av 1800-talet, Ørsteds bror, statsminister A.S. Ørsted och många andra. Dessutom finns ett stort antal statyer av ett annat slag som bryggaren Carl Jakobsen har skänkt till allmänheten: Sliparen, Apollon, Hermes, Satyrer spelande flöjt och drickande vin samt Jeanne D’Arc  som syns här.

Denna roflyllda park är numera ökand av två skäl, rån och misshandel av homosexuella som har parken som mötesplats på kvällar och nätter. Dessutom på grund av att en misstänkt terrorist som greps där när han försökte fly efter en explosion i källaren till det närliggande Hotel Jörgensen. Han hade sprängämnen fastspända runt midjan. Polisens bombgrupp använde robot för att ta bort bomben och oskadliggöra den.

Men trots det något skamfiladea ryktet är parken en riktig oas där många danskar njuter av att sitta på gräset och titta på hur de ståtliga träden speglas i sjön. Det finns även ett välbesökt kafe som serverar lättare rätter, öl och vin.

http://www.aok.dk/byen-rundt/oerstedsparken

Förorts-Metropolis Ørestad växer mellan Köpenhamn och Malmö

Längs den nya metrolinjen från Köpenhamns centrum mot Öresundsbron växer en ny hypermodern statsdel med stora hus och långa gator i raka linjer.

Ørestad är fem kilometer lång och 600 meter brett område på ön Amagers västra kant. De flesta av fastigherna är kontor eller verk, en femtedel är bostäder och en annan femtedel offentliga byggnader - kultur, service och handel. Mycket är eller skall bli det största som byggts i Danmark.

Tävlingen om stads- planen 1994 vanns av en finsk arkitektbyrå APRT (Artto Palo Rossi Tikka Arcitects) som fick uppdraget att genomföra planeringen tillsammans med danska KHRAS.
Ørestad kom att bestå av fyra olika stadsdelar, Norra, Amagerfält, City och Södra.
 Det finns mycket vattenytor och gröna parkområden mellan bebyggelsen men allt är väldigt platt och rätlinjigt eller gemetriskt cirkelrunt.

Gatorna har blivit döpta efter berömda danskar: Karin Blixen, Ejler Bille, Arne Jakobsen mm. Boulevarden som är sex kilometer lång har fått sitt namn efter själva området – Ørestad.

Metrostationerna är sex, vid Islands Brygge ligger universitetet, DR Byen med Danmarks Radios konserthus, ritat av Jean Nouvel och som blev mycket dyrare än beräknat vilket har lett till stora nedskärningar inom företaget.

Vid Sundby ligger mindre hus och Amager hospital.

Bella Center blev världsberömt under FN:s Klimatkonferens.

Från Ørestads metrostation kommer man direkt till Skandinaviens största köpcentrum Fields.

Slutstationen heter Vestamager, där ett av de mest spektakulära bostadshusen 8TALLET, ligger vid vattnet och liknar en ojämn åtta med sluttande huskroppar. 478 lägenheter har nyligen blivit klara för inflyttning. Arkitektekbyrån heter lämpligt nog BIG (Bjarke Ingels Group).

Det är förstås idel berömda arkitekter som varit inblandade, stadsplanen för den mest centrala delen är ritad av amerikanen Daniel Libeskind, som också har stått för budjethotellet Cabinn Metro Hotel.
Han slog igenom med Judiska museet i Berlin.

Vill man veta mer kan man beställa guidade turer med eller utan föredrag som kostar 1400 danska kronor + moms för 2 ½ timme.
Allt detta har jag lärt mig efter att ha studerat Ørestads officiella hemsida, som har gott om olika länkar. Själva besöket för min del varade bara en timme, jag fann inte ödsligheten så tilltalande. Det räckte med promenaden mellan metrostationerna Ørestad och Bella Center och utsikten från tåget.

Fields köpcentrum kändes stort men inte märkvärdigare än många andra i olika europeiska städer, samma butiker överallt, 18 matställen på rad, takterassen saknade utsikt. Men inte orkade jag gå runt hela denna enorma supermarket och upplevelsecentrum. Några andra affärer för spontana inköp syntes just inte längs min väg genom denna modernismens yttersta utpost i Skandinavien där 20 000 människor kommer att bo när allt är klart om ett par decennier.

http://www.orestad.dk/