Den hetaste källan för hälsoturister

I Karlsbad, Karlovy Vary på tjeckiska, har man druckit brunn under mer än sexhundra år. Det hälsobringande mineralvattnet i de varma källorna har lockat folk till den lilla staden i den kejserliga habsburgska monarkins nordvästra hörn. De äldsta husen är från 1700-talet, då Josef I gav orten fria stadsrättigheter.

Sitt namn fick Karlsbad efter Karl IV som grundade staden år 1370. I år firas hans 700 årsjubileum i Tjeckien. Enligt legenden ramlade kejsarens hund i den heta källan, men i stället för att bli skadad blev den botad. Kejsaren själv fick också känna vattnets helande kraft. Hans staty står på hedersplats, skulpterad av den olyckliga Otakar Švec som jag har skrivit om: Stalinstatyn som sprängdes.

I området finns 79 sprutande källor, 13 av dem har drickbart vatten från 15,5 grader C till den hetaste källan Vřídlo, 72 C som sprutar upp till 14 meters höjd med 2000 liter vatten i minuten.

För att kunna dricka termalvattnet måste man ha en speciell tillbringare med lång pip. Jag köpte en vid mitt första besök 1990, det första föremålet i Karlsbader Porcelan i min ägo och även ämnet till min populäraste blogg: Zwiebelmuster. 
När jag återvänder efter ett kvartsekel har den gråa lantliga staden ännu en gång genomgått en stor förändring i sin långa historia.

Termalkällorna hade från början kunnat sina och rinna upp igen. För att göra dem åtkomliga ville man bygga kolonnader där man i skyddat läge kunde njuta av vattnet och sällskapslivet. Till och med det gamla stadshuset revs 1875 för att man skulle binda samman de viktigaste källorna. 
Den här träkonstruktionen i schweitzerstil över marknadsplatsen Tržiště, med en av källorna som nu bär Karl IV:s namn, skulle från början bli provisorisk. Arkitekterna Ferdinand Fellner och Herman Helmer från Wien fick uppdraget. Första delen blev klar 1883. Därefter har duon även förändrat Grandhotel Pupp till en pärla i nybarock. Den smäckra kolonnaden som blev stadens symbol rekonstruerades 1991-93.

En hälsokur i Karlsbad var nästan ett måste för den europeiska societeten under flera hundra år. Man skulle dricka 3-6 kannor mineralvatten varje morgon och ta olika sorters bad i mineralvatten och lera. 
Termalsalt är också en viktig del i kuren, och så ska man dricka den lokala, gula örtbitterlikören Becherovka, tillverkad av apotekarfamiljen Becher, upphöjd till kejserligt-kungliga hovleverantörer. För att bli botad från allehanda krämpor skulle man stanna i tre eller fyra veckor enligt läkarnas rekommendationer.

"Ich bin dieser Quelle eine ganz andere Existenz schuldig" står det på skylten i Tre Morers hus där Johan Wolfgang von Goethe har bott 1812. Han återkom flera gånger och har promenerat på gatorna tillsammans med Ludwig van Beethoven. Listan av berömda tonsättare är lång: Bach, Brahms, Chopin, Dvořák, Grieg, Liszt, Mozarts son Franz Xaver, Schuman och Wagner. 

Av statschefer som har vistats här kan man utöver kejsarna nämna Tsar Peter den store, Kemal Atatürk och Vaclav Havel. 

Dessutom kan nämnas Madeleine Albright, Michael Douglas, Sigmund Freud, Fjodor Dostojevskij, Karl Marx, Niccolò Paganini, Friedrich Schiller, Mark Twain och Ivan Turgenev. Den svenske jazzbasisten och kompositören Georg Riedel är född i Karlovy Vary 1934.

Stadens längsta kolonnad, nyklassiska Mlýnská kolonáda,  hela 132 meter i sten, ritades av Josef Zitek och byggdes i slutet av 1800-talet.
Den nyaste kolonnaden är en betongkoloss där man kan dricka varmt och kallt vatten inomhus sittande på långa bänkrader. Den kom till 1984 och döptes efter Juri Gagarin.

Då var även stadens stolthet, Grandhotel Pupp omdöpt till Grandhotel Moskva. Hotellets historia börjar 1701 då det hette Säcshische Saal. Ägarfamiljen Pupp lyfte upp anläggningen till kategorin världens mest berömda hotel i början av 1900-talet. Nu har det återtagit den ärofulla platsen. 
Karlovy Varys årliga filmfestival hålls på Pupp som  även har varit spelplats i en James Bond-film.  Karlsbad har efter andra världskriget fått nya invånare, sudettyskarnas språk har bytts till tjeckiska eller ryska som talas både av många som bosatt sig i Karlovy Vary och turister som kommer av hälsoskäl, vill besöka kulturevenemang, sporta eller handla märkesvaror i fina butiker.
Marienbad är också värt att åka till!
Bra kontakt i Prag: http://pragmedmera.se/

Helsingfors kreativa centrum vid Arabiastranden

Många tror att stadsdelen Arabia har fått sitt namn efter den berömda keramikfabriken, men det är faktiskt tvärtom. Helsingforsborna tyckte att stället låg så långt borta att man namngav det efter en avlägsen plats, även om den ursprungliga staden enligt Gustav Vasas beslut hade legat alldeles intill,  vid Gammelstadens fors. 

Namnet Arabia finns belagt redan på 1700-talet som Arabiens och Kanans land.
Keramikfabriken grundades 1873 av svenska Rörstrand som sålde aktierna till finska ägare 1916.  Produktionen ökade markant sedan den 112 meter långa tunnelugnen - världens största -  byggdes 1929. Arabia blev Europas största keramiktillverkare 1936 efter att man köpt upp de svenska fabrikerna.
Ägarbytena har varit många, koncernen har utvidgats och flera varumärken tagits över av Fiskars som utöver själva fabriken har sitt huvudkontor här, med sammanlagt 500 anställda.

Nu tillverkas här bara keramik, två tunnelugnar är i bruk och de mest sålda produkterna är dekorerade med muminmotiv.  I Arabiamuseet på nionde våningen finns ett stort rum med Tove Janssons figurer.
Den ursprungliga fabriken har byggts om och till. De gamla tegelväggarna övergår i glas.  Aaltouniversitetet har flyttat in i de ljusa och rymliga lokalerna.
Framför huvudingången står ett av de största konstverken i området, träkonstruktionen Rihla.

Mer än 200 konstnärer från olika länder finns representerade på gårdar, husväggar och parker. Många anknyter till den lokala historien eller naturen, några lyser i mörker.
Traditionell modernism har varit ledord för stadsarkitekt Mikael Sundman som fick uppdraget  att planera området 1988.

Förorten bakom den tättbebyggda staden gav planerarna större frihet. 

I Art och Design citys genomtänkta kvarter studerar 13 000, bor 10 000 och  arbetar 6 000 människor. Konst, design, natur och social gemenskap är de centrala begreppen. 

Olika boendeformer blandas medvetet. Här bor man genom att äga, hyra eller ha studentkontrakt. I huset Käpytikka har utvecklingsstörda ungdomar eget boende. Genom porten till deras hus kan man skymta den röda skulpturen Sirocco. 

Byggstarten sammanföll med It-utvecklingen, vilket gjort det möjligt att lägga in heltäckande datanät. En annan innovation är att platsen för alla boendes gemensamma bastu som traditionellt funnits i källaren har flyttats till översta våningen. Konstverket på bilden är i själva verket en bastubalkong.
Husen i de olika kvarteren är massiva, men helhetsintrycket är luftig förort med mycket natur och individuellt utformade innegårdar där bilarna inte släpps in.  Strandlinjen är fredad från bebyggelsen, man kan välja olika stigar för att promenera längs hela området, beundra olika slags trädgårdar eller cykla vid strandkanten. Många har sjöutsikt, inglasade balkonger är smakfullt möblerade.
Det är dock ganska tomt på folk mellan husen.  Några skyndar hem med sina matkassar från spårvagnen, det är två hållplatser till närmaste köpcentrum. Idrottsplatserna är välbesökta men småbutiker och matställen lyser med sin frånvaro.
Det finns mycket att upptäcka mellan husen och längs gatorna som är döpta efter berömda formgivare.

Området präglas av exklusivitet, en stolt medvetenhet om att man har lyckats skapa något unikt.
Ännu är det inte färdigt, nya hyreshus reser sig mitt emot Tapio Wirkkalas park och ett 12-vånigs höghus med stora balkonger nära stranden. Det ska bli spännande att se hur Arabiastranden förändras med tiden, när allt det nya börjar åldras.

55 olika verk
80 konstnärers verk

1700-talets stoltaste servis Flora danica

Först kom det enorma bildverket över dansk flora med över 3000 växter avbildade  i kopparstick.
Det tog 123 år att färdigställa från det att den första delen av verket publicerades 1761.
1790 gav Kronprins Fredrik i uppdrag att tillverka en servis med samma bilder till Den Kongelige Porcelaensfabriken.
Det skulle ha blivit en kunglig gåva från Kristian VII till den ryska kejsarinnan Katarina den stora, men hon avled innan servisen blev färdig 1802.

Den användes första gången på kungens födelsedag den 29 januari 1803. Än i dag finns 1530 delar av servisen bevarade på de kungliga slotten i Danmark. Sommarens utställningar på Naturhistoriska och Geologiska muséet har vallmon som symbol.


Icones florae danicae heter det botaniska storverket som i upplysningstidens anda avbildar danska och grönländska växter. 51 häften och 3 tillägg  trycktes på kungarnas bekostnad och skickades ut till biskoparna  i hela riket från Schleswig Holstein till Norge. De delades ut till prästerna som förväntades skicka beskrivningar av de lokala växterna som tack.
Idén till verket gavs 1753 av Georg Christian Oeder, grundaren av Köpenhamns botaniska trädgård. Det första häftet publicerades 1761. Oeder hann ge ut de första tre banden, 540 planscher, innan han förvisades från riket till Oldenburg på grund av att hans upplysningsidéer betraktades som farliga för Danmark efter att Sruensee störtats från makten 1772.
De första 600 kopparsticken graverades av Michael Rössler och hans son Martin från Nürnberg. De handkolorerade bilderna kom att bilda mönster för botaniska framställningar.

Det var många lärda som arbetade med de botaniska planscherna. Jens Wilken Horneman  ägnade 35 år åt att sammanställa häftena 22-39. År 1840 var 13 band färdiga. Den kungliga servisen Flora Danica skulle in i minsta detalj följa kopparsticken. 700 olika bilder målades på Den Kungliga Porslinsfabrikens föremål. Inte bara växter utan även svampar och djur förevigades på tallrikar och praktpjäser.
Det klassiska Perlemodel användes som grundform för servisen, men utökades med guldkant. Målningen blev ett livsverk för en av den tidens främsta porslinsmålare Johann Christoph Bayer som dekorerade 1644 av de sammanlagt 1802 delarna. I början var han mycket produktiv. Arbetet startade 1790 och på två år var redan 988 delar färdiga. Sen stannade det av,  1797 blev det bara 81 stycken till. Samma år utökade kronprins Fredrik beställningen från 80 till 100 kuvert.
Till slut blev 1802 delar färdiga innan arbetet avbröts  på kungens order.

Servisen användes till kungliga fester, födelsedagar, bröllop och nyårsfirande. 272 pjäser har gått förlorade under de 187 åren som den kungliga taffeln har dukats. Sista gången som Flora danica plockades fram var till drottning Ingrids 80-årsdag 1990.
Nu finns pjäserna permanent på de kungliga slotten. I Christiansborg där de här bilderna är tagna samt Rosenborgs slott och i Kristian VII:s palats på Amalienborg. Samlingen är den utan jämförelse största av 1700-talsporslin.
Tillverkningen återupptogs av Det Kungliga porslinsfabriken år 1862 inför prinsessan Alexandras bröllop med engelska kronprinsen, senare kung Edward VII. Paret fick en servis om 60 kuvert, sammanlagt 765 delar.
Produktionen har hållits i gång sedan dess, det betyder att Flora Danica är den enda 1700-talsservisen i produktion.

Sommarens utställning Flora Danica ZOOM i den ombyggda maskinhallen mitt i Köpenhamns Botaniske Have,  en del av Naturhistoriska muséet, vidgar synen på det stora  danska upplysningsprojektet både i tid och rum.

Man kan se  blomsterteckningar tillkomna under 1500 år, från primitiva avbildningar till komplicerade datastyrda ritningar, studera kopparsticksteknik, framställning av färger för målning av planscher och porslin. Där finns också nya beställningsverk av kända danska konstnärer  och videoinspelningar av deras arbete.
Vissa dagar kan man även beundra skickliga porslinsmålare från Kungliga Porslinsfabriken som arbetar på plats. Annars kan man se en film om tillverkningsprocessen, och porslinspjäser som visar framställningens olika faser.


Det finns även många exempel av nutida konstnärer som har influerats av arvet från 1700-talet. En av de mest provocerande montrarna är fylld med trasigt porslin. Konstverket uppstod när  någon råkade   tappa en dyrbar porslinskopp, och började samla  in liknande historier.
Det ornamentala blomstertrycket  på bomullstyg till vänster har ritats av Rebekka Wichmann.

I Geologiska museet på andra sidan Botaniska trädgården finns de kopparplåtar till Flora Danica-banden som finns kvar efter Christiansborgs slottsbrand 1884. Tekniken med spegelvända graveringar  utvecklades redan på 1400-talet.

Det mest uppseendeväckande verken på Naturhistoriska museets utställning ZOOM kommer från handarbetets vänner. Kläder av olika material och stickade plagg i märkliga former, inte minst den här gröna blomsteroverallen, som skickar sina stjälkar mot taket.
Den långa traditionen, inte minst upprätthållandet av porslinstillverkningen i århundraden har tydligen lämnat många spår i det allmänna medvetandet i Danmark.
Jag fick nästan lust att skaffa något exemplar av det dyrbara porslinet efter att jag sett montrarna i Kristiansborgs slott och fått ta del av historien om vetenskap och konst i skön förening.

Varukatalog 1
Varukatalog 2 

Det blåvita lökmönstret Zwiebelmuster

Mitt intresse för det blåvita porslinet började 1990 i Karlovy Vary. Jag köpte en special- tillbringare med en lång pip som används när man dricker brunn. Återbesök i Karlsbad 25 år senare
Den gamla tyska kurorten Karlsbad har hyst många berömda tyskar (bl.a. Johann Wolfgang von Goethe) men även en porslinsfabrik som tillverkar Original Karlsbader Zwiebelmuster.

Från den resan släpade jag även hem tekoppar som är tillverkade i Tjeckoslovakien, av Český porcelán. Senare har jag köpt tallrikar som är stämplade med Bohemia,  made in Czech R. och koppar med stämpel Blue Danube, Japan eller Bohemia, Germany, eller Hutschenreuter.

Egentligen härstammar den europeiska tillverkningen från Meissen i Sachsen, där man fann rätt sorts kaolinlera för att göra porslin av. Det blåvita mönstret utvecklades 1730.Det blev så småningom omodernt, men sedan 1860-talet hörde det till god ton i den tyska borgarklassen att ha en Zwiebelmusterservis.

Varumärket Meissen hade en sådan status att hantverket överlevde DDR-tiden. Meissenporslinets
300 årsjubileum firas stort i Tyskland i år.
Det berömda varuhuset KaDeWe hade en stor specialutställning i våras. http://www.meissen.com/de/tisch-tafel/klassische-dekore/zwiebelmuster

Den traditionella tillverkningen i Meissen är hantverksmässig, dekoren målas för hand och priserna är mer än tio gånger vad de tjeckiska pjäserna kostar.

Český porcelán bolagiserades 1991, Zwiebelmuster blev skyddsmärkt  sex år senare och företaget kom att heta  Royal Dux Bohemia, a.s. Här på deras sida kan du se hur mönstret har satts ihop av olika delar:  http://www.zwiebelmuster.eu/

Lorenz Hutschenreuther köpte rättigheter att tillverka det blåvita mönstret 1926. Firman har nu blivit en del av Rosenthalgruppen.
Deras porslin kan köpas i tyska varuhus till kvalitet och priser som ligger någonstans emellan Meissen och Royal Dux Bohemia. http://www.rosenthal.de/72/Hutschenreuther.htm
 Koppar märkta Bohemia, Germany fanns till låga priser på loppmarknaden i Berlin, tyvärr köpte jag bara två stycken. En har redan gått sönder.

Det finns många museer som har gammalt, koboltblått dekorerat porslin som har stått som modell för det som kom att bli Zwiebelmuster. Senast såg jag exempel från olika länder i Lund, på Kulturens fajans- och porslinssamling.

Trots namnet finns faktiskt inga lökar i mönstret, utan stiliserade kinesiska blommor: bambu, krysantemum, lotus och  pioner samt frukter: citron, granatäpple och persika - ornament som symboliserar fruktbarhet, rikedom, långt liv och friska barn.
 
Jag tänker fortsätta att använda och mitt blåvita porslin och fortsätta samlandet även om jag inte har fallenhet för dyrt porslin.