Borgen vid Trasimenosjön

Den medeltida fästningen Castello de Leone, Lejonets borg, grundlades år 1247 av den tysk-romerska kejsaren Fredrik II. Den pentagonala fästningen med fyra höga torn restes på en ö. Den har rivits ner och byggts upp för att senare blir sammanbyggt med fastlandet.

Den trekantiga udden, omgärdad av murar ligger på sydvästra sidan av Trasimenosjön. Byn Castigliano del Lago kallas i turistbroschyren en av Italiens vackraste. Utsikten från det högsta tornet över sjön är bedårande.
Innanför murarna fanns det en gång en kyrka som inte har bevarats.
Fästningen har nu restaurerats och på innergården kan man se film och teater på sommaren.

Man kan gå i trånga gångar runt murarna och branta trappor inne i tornen.
Det finns en liten servering där man kan köpa biljett både till fästningen och museet i Palazzo Ducale, dit man kommer genom den långa täckta gången.
Utanför fästningsmurarna finns en   olivlund med stora gamla träd och en trivsam, lugn atmosfär.

Den långa gången från fortet leder till Palazzo del Commune, ett renässansslott byggt för kondottiären Ascanio dell Corgna. Han var en yrkessoldat och kämpade bl.a. mot lutheraner i Tyskland och turkar på Malta,  av påven Pius IV utnämnd till markis.
Palatsbygget pågick från 1550 till 1563. Fasaden blev aldrig färdig men interiören har enorma fresker som skildrar olika historiska skeenden. Flera mästare, kända och okända, har målat imponerande tablåer som kantas av sirlig ornamentik. Även taken är rikt dekorerade.  Bland många motiv finns det berömda slaget vid Trasimenosjön år 217 f. Kr. då Hannibal besegrade romarna, eller Julius Caesars liv och död.  På museet finns också arkeologiska fynd.
Sjön Trasimeno, den fjärde största i Italien, är en sevärdhet i sig. Man kan bada vid stranden, även om de flesta turisterna bara ligger och solar på gräsmattan, eller åka båt till ön Isola Maggiore.  Den stora båthamnen är full med fartyg.


Nere i stan finns det här minnesmärket över det gamla flygfältet Euleri som förstördes under andra världskriget. Varje år ordnas en populär flygfestival för mindre plan och ballonger La festa dei Piloti i slutet av april, ett par veckor dessförinnan  högtidlighålls tulpansäsongen sedan 50 år tillbaka under Festa del Tulpano.
De 15000 invånarna i Castigliano del Lago har funnit många sätt att ära sin bygd och locka till sig turister.

Läs om staden som syns i horisonten!

Gustav III:s arkitektoniska äventyr med Panteon som ideal

"Det finns ingen människa som har minsta spår till fantasi, mer än jag och Desprez", lär Gustav III ha sagt.
Av alla svenska kungar var han den som hade mest utvecklad smak och intresse för estetik - och stora planer som dock fick ett abrupt slut.
Kungens italienska resa 1783-84 gav upphov till kontakter och idéer för storslagna byggnadsverk med förebilder från Rom.

Där engagerar kungen den franske konstnären Louis Jean Desprez som teatermålare till Kungliga Teatern i Stockholm. Den skicklige och produktive Desprez målar scenografier till kungens operor och teaterföreställningar. Snart får han alltmer avancerade uppgifter, koppartälten i Haga byggs efter hans ritningar.
Kungen gör sig av sina tidigare arkitekter och ritar om deras byggprojekt, sitter ofta tillsammans med sin favorit och smider allt mer vidlyftiga planer bl.a. för Haga slott.



Olof Tempelmans godkända ritningar till flera byggnader läggs åt sidan, Botanicum i Uppsala till Carl von Linnes ära  har en sidofasad som än idag i stort ser ut som på kungens egen ritning.  Bygget tas över av Desprez  som utnämns till kungens förste arkitekt 1788. Året efter skickas Desprez till Finland för att föreviga krigshändelserna i målningar.

 I Tavastehus har ett kyrkobygge planerats sedan många år. Efter flera turer förkastas även Tempelmans redan antagna ritningar och Desprez får kungens uppgift att rita en kyrka med Panteon som förebild. Bygget startar 1792 och tar sex år. Interiören med predikstolen i mitten och böjda bänkrader liknar en amfiteater.
Ortsborna lär sig aldrig att uppskatta den klassicistiska runda byggnaden som byggs om till en traditionell korskyrka hundra år senare.

Kungens död den 29 mars 1792 satte inte bara stopp för alla byggplanerna utan innebar också att en död hand lades över hela kulturSverige. Det fanns varken pengar eller visioner längre. Inget svenskt Panteon skulle komma att resas på Riddarholmen eller någon annanstans i Stockholm.
Erik Palmstedts ritning arkiverades tillsammans med Desprez större version som liknar Pantheon i Paris.

Haga slott hade vuxit i kapp med statsskulden,  grundmuren som påbörjades 1786 står kvar men arbetet stoppades samma dag som kungen dog.  Teglet användes sedan till krigsskolan vid Karlbergs slott.
Desprez karriär som arkitekt slutade där, en del av dem som kungen hade ratat fick sin revansch, även om det saknades pengar till nybyggen. Desprez fantasi levde dock vidare hos hans elever som kom att förnya byggnadskonsten i Norden.

Pantheon i Rom

Desprez teckning akvarell till Haga slott

Hovskulptören Messerschmidt blev fysiognom

En av konsthistoriens märkligaste skulptörer var  Franz Xaver Messerschmidt. Han gjorde lysande karriär vid det Habsburgska hovet i Wien men slutade sina dagar ensam och isolerad i Bratislava.
Från att ha förevigat kejserliga familjens medlemmar i brons gick han över till att skulptera grimaserande huvuden. Exempel på båda finns på olika museer i Wien, denna byst av Maria Theresia finns i Prins Eugens Vinterpalats.
I hans sommarpalats Belvedere står kejsarinnan i helfigur med hela sin praktfulla uppenbarelse, men där finns även den största samlingen av de märkliga huvuden som har intresserat människor under hundratals år.
Franz Xaver Messerschmidt föddes 1736 i Bayern och lärde sig skulptera av sin morbror Philip Straub. Vid 19-års ålder blev han antagen vid Wiens Konstakademi där hans viktigaste mentor var Martin Van Meytens som har målat officiella porträtt av de flesta i Maria Theresias stora familj.
Det kanske var meningen att den skicklige hovbildhuggaren skulle avbilda fler uppsatta personer, men ödet ville annat. Han övergick från barock till nyklassicism och efter en studieresa till Rom 1765 gjorde han några skulpturer efter antika förebilder.

Alla dessa influenser finns i den här bysten i Albertinamuséets praktvåning i Wien.  Den föreställer Albert av Sachsen Teschen som var gemål till Maria Theresias älsklingsdotter Maria Kristina. Hon var den enda av hennes 11 döttrar som fick gifta sig med den man som hon var förälskad i.  Furst Alberts egen unika samling  av kopparstick och teckningar finns i Albertina.
Alberts byst med den karakteristiska habsburgiska hakan kom till museet flera år efter att Messerschmidt flyttat till Presslau 1777 och ägnat sig att tillverka sina karaktärshuvuden.
Trots sin begåvning fick han inte tjänsten som professor vid Wiens konstakademi, ingen anställning heller i München dit han flyttade till sin bror för att trygga sin försörjning.
 Han hade börjat bete sig på ett sätt som ansågs underligt.  Ingen konstnär hade skulpterat  huvuden med förvridna uttryck.

De första i den långa serien kom redan 1770, året efter att han valdes in i konstnärsakademien. Han uppfattades som sinnesförvirrad och det kostade honom professuren. Han studerade sina egna miner framför spegeln. Det blev en serie på 49 karaktärshuvuden i brons och marmor samt 20 porträttbyster.
Det har spekulerats mycket om vad som drev hovskulptören Messerschmidt till denna nästan ursinniga undersökning av ytterligheter hos människan. En förklaring är att han tycks ha lidit av en plågsam autoimmun tarmåkomma, Chrons sjukdom. Diagnosen är ställd efter hans egen beskrivning om sitt tillstånd till en tysk författare som besökte honom 1781, två år innan han dog. En annan förklaring kan sökas i upplysningstidens anda.

Messerschmidts viktigaste utgångspunkt var fysiognomi, läran om att människans karaktär och egenskaper kan läsas i hennes yttre. Sergel och Ehrensvärd tecknade karaktärstudier i Sverige. Det fanns även ockulta förklaringar. Han var både nekronant, dvs sökte med förebilder från antiken kontakt med de dödas andar och esoteriker, dvs studerade hemliga läror och närmade sig olika sällskap. Emmanuel Swedenborg eller Frimurarna är samtida exempel. Messerschmidt blev konstens vägvisare till en ny syn på människan. Han var mitt i tiden, men långt före i konstens ideal och fick betala ett högt pris för att senare bli upphöjd och ödödlig.
Österreichische Nationalbibliothek, Vienna. (Matthias Rudolph Toma (1792-1869)

En som har forskat i många år

A LITTLE MADNESS GOES A LONG CREATIVE WAY

Kloster med vidunderlig utsikt över Donau

Melk är en liten stad vid Donau i Niederösterreich som har en stolt historia. För 1000 år sedan blev den ett viktigt kulturellt och andligt centrum. De 5000 människor som bor där tar emot en halv miljon besökare om året till det enorma barockklostret på berget, som hör till de viktigaste byggnadsverken från början av 1700-talet.



Medilica från 800-talet betyder gräns på slaviska.
Stadens första namn
De äldsta husen i Melk byggdes på 1400-talet, Rådhuset från år 1575 syns mitt i bilden ovan, där man ser den imponerande gatan Linzer Strasse från klostrets terass.

Här kröker sig den mäktiga floden Donau vid foten av det höga berget som en gång i tiden var en gräns mellan turkar och bavarier, som de kallades då.

Klostret grundades på 900-talet och hela 2014 firas 1000-årsminnet av den helige Kolomans begravning. Han har varit en viktig gestalt i den andliga utvecklingen i Stift Melk, som det heter på tyska. När man promenerar i den stora trädgården med olika avdelningar förstår man varför benediktinerna alltid byggde sina kloster på bergen.

Bättre platser för stilla meditation finns inte på jorden.
Den enorma byggnaden är byggt och renoverat till Guds ära, men där har man tagit till överdrifter.
Naturen kan man ändå inte överträffa, som tur är.
 Läs mera om klostret

                                                                   http://www.stiftmelk.at

Tidö slotts hemligheter

Den här stora eken framför Tidö slott är ingen hemlighet. Den har vuxit där sedan Axel Oxenstiernas tid, och det sägs att han själv har planterat den.
Under vår guidade privata visning hade vi möjligheten att se även de tre mindre flyglarna av slottet som inte visas offentligt. Min vän och kollega Marketta ledde oss i gångar och korridorer och ropade omsorgsfullt ut vår ankomst för att vi inte skulle störa någon, men vi träffade ingen på hela tiden.
Marketta som bott länge i området under förra ägarens tid och varit guide på slottet hade stor respekt för innehavarna och deras sätt att sköta det historiska arvet samtidigt som man måste se till att finansiera de stora egendomarna.
Guidade turer har ordnats sedan 1971. Några år senare invigdes leksaksmuseet av kungen.


David von Schinkel hade drivit jordbruk på Tidö sedan 1944 fram till 2003 då marken utarrenderades och maskinparken såldes. Nu ordnas konferenser och jakt med uthyrning av rum. Nuvarande slottsherren  Claes von Schinkel har också ett eget bilteam.
Denna antavla är målad på väggen i den privata delen av slottet. Där finns alla  forna ägare till Tidö slott med släktvapen: Gren (utan vapen), Wasa, Tott, Bååt, Oxenstierna, Soop(af Limyngo), Dohna, Ridderstolpe, Kantszow, Hagdahl,Blomstedt, Kurck, Treschow.
Längst ner står: Anno 1890 blev Tidö Fideikomiss inom släkten von Schinkel.
Fideikomissbrevet innebär att egendomen skall ärvas direkt från far till äldste sonen. På det sättet kunde stora slott och gårdar hållas intakta. Riksdagen beslutade att detta system skulle avvecklas från 1964 allteftersom innehavaren avlider. Då fanns det 200 fideikomisser kvar i landet, nu ett 40-tal. Tidö hör inte längre till dem.

Stentrappan till slottets övervåning är imponerande. Vid ingången till denna stora aldrig färdiginredda sal kan man beundra ännu en mäktig intarsiadörr och en rustning som har anskaffats till slottet under senare tid. Mycket av inredningarna har försvunnit under tidigare ägare, men en del har man kunnat köpa tillbaka.
Denna stora sal är tydligen förberedd för en större mottagning.  Möbleringen är rätt så anspråkslös men köket under är modernt och välutrustat.

Biblioteket är slottets hemliga stolthet, ingången är väl gömd, och tur är väl det för vem som helst bör inte ha tillgång till den värdefulla samlingen av tusentals böcker från 1600-1800 talet, främst om franska revolutionen, Napoleontiden och skrifter om Karl XIV Johan.
De  gamla läderbanden med guldskrift står där i räta rader och ser mycket ömtåliga ut. Hela rummet doftar av gammalt vetande och damm.
Ett välfyllt bibliotek hör till de gamla slotten,  både de kungliga och adliga slottsägarna var måna om att visa sin aktning för bildning och kunskap.
Tyvärr hade vi inte tid att stanna där och insupa atmosfären. Vi skulle även besöka de andra flyglarna dit man inte kommer under den guidade turen.

Från den stora rikssalen i nedre våningen leder en dörr till denna lilla gång där väggarna är målade med schablon i guld.
Det är märkligt att man har ägnat denna lilla prång så mycket omsorg. Genom den kommer man ju så småningom till den korridor där de ursprungliga ägarna bodde. Hur vägen dit såg ut, kan man inte ens gissa sig till efter alla ombyggnader.
Nu väntade flera rum på renovering. Några kvarlämnade gamla leksaker vittnade om att leksaksmuseets samlingar en gång har funnits på slottet.
Nuförtiden har övervåningen i de tre mindre flyglarna byggts om till hotellrum för konferensgäster och jägare.
Mellan rummen i äldre stil och möblemang har man installerat flera moderna badrum för komfortens skull.

Längst ut i det yttersta hörnet med utsikt över slottsparken finns Axel Oxenstiernas sovrum.
Han sov dock inte där så ofta eftersom han mestadels vistades i andra delar av det stora riket.
Här skulle man gärna vilja bo trots att det sägs att man kan möta ett spöke i korridoren.
Marketta har aldrig mött spöket men känner andra som har sett och hört en osalig ande röra sig där.
 Inte kunde vi ana att denna soliga sensommardag på slottet skulle vara vårt sista möte med Marketta.
Med henne har en ovärderlig kunskap om slottet gått förlorad för vanliga besökare. Hon har dock hunnit inviga nya guider som kan visa runt och berätta om detta fantastiska privatslott och dess historia.
Marketta blir nog inget spöke men hennes ande kanske kommer att sväva över de rum och föremål hon tyckte bäst om på Tidö.

Marketta Forslunds radioprogram på finska

Den ultimata guidade turen på Tidö slott

Tidö slotts kunnigaste guide har gått ur tiden. Marketta flyttade från Finland till en liten stuga intill slottet. Där bodde hon länge med sin familj och lusläste allt om historia, konst, föremål och människor i Axel Oxenstiernas ståtliga byggnad, uppförd 1625-45.
I slutet av augusti kom vi äntligen till en länge planerad privat visning.


Vi börjar med de offentliga delarna av slottet. Det var en stor ynnest och ett minne för livet att få vara en av de allra sista som fick gå genom salarna med  min journalistkollega som ägnat så mycket nyfikenhet och engagemang åt sin unika närmiljö.
Efter att ha beundrat den ståtliga sandstensportalen med dubbelvapen för Oxenstierna och Bååt kommer vi in på borggården och får veta att det till stor del var Axel Oxenstierna själv som bestämde hur slottet skulle se ut. När han kom hem från sina utlandsresor lät han riva ned allt som inte föll honom i smaken. De första ritningarna gjordes förmodligen i Holland, sedan gick uppdraget först till arkitekten Simon de la Vallée och sist till Nicodemus Tessin d.ä.
Huvudbyggnaden flankeras av tre sammanhängande flyglar som omger den kvadratiska borggården.
  Axel Oxenstierna var kammarjunkare hos Karl IX när han år 1608 gifte sig med Anna Åkesdotter Bååt som två år senare ärvde Tidö av sin mor Christina Trolle.
Efter kungens död 1611 blev Axel medlem av Gustav II Adofs förmyndarregering. Han utnämndes till rikskansler 1612 och blev kungens närmaste man under lång tid. Under 30-åriga kriget blev han generalguvernör över Riga och i de svenska delarna av Preussen.
Axel fick 14 barn, hälften dog under första eller andra levnadsåret.
Han imponerade på sin samtid med sitt storstilade leverne men för eftervärlden kom han att ihågkommas som grundare av den svenska statsapparaten, postverket samt länsindelningen av riket. Vid 65 års ålder blev han greve av Södermöre år 1645. Han dog i Stockholm nio år senare.

Ätten ägde slottet i 200 år, även om Södermöresläkten dog ut 1706. Under 1800-talet skedde sex ägarbyten mellan adliga familjer fram till 1889 då Carl David von Schinkel köpte slottet och fick sin fideikommissionsrätt flyttat till Tidö. Familjen har behållit slottet under fyra generationer. Det öppnades för allmänheten 1971, samma år som nuvarande ägaren David von Schinkel föddes.
Stormaktstidens bäst bevarade slott har kvar mycket av renässansinteriörerna. De överdådigt dekorerade dörrarna med intarsia, sirliga smidesbeslag och även skulpturer pryder flera rum på två våningsplan. Marketta visste det exakta antalet. Jag kommer väl ihåg hur entusiastiskt hon beskrev dörrarna i sitt radioprogram. Den stiligaste  av dem finns i slottets bäst bevarade sal.



Riddarsalen i slottet har kvar mycket av sin ursprungliga prägel och strama 1600-talsstämning till minne av byggherren: kalkstensplattorna på golvet, de djupa fönsternischerna med murade stenbänkar,  den öppna spisen med dubbelvapnet, familjeporträtten på väggarna. Taket tillkom i slutet av 1600-talet och är så skickligt målat att man vid första anblicken tror att det är en riktig stuckatur som kristallkronan hänger i.

Paradvåningen har flera 1700-talsinteriörer: gustavianska gula salongen, galleriet med två kolonnkakelugnar och stucktag från Carl Gustaf Oxenstiernas tid  samt den blåa matsalen med porträtt av svenska kungligheter under 1700-talet.
Det finns mycket att se och prata om med den som vet och kan berätta. Den kunnigaste guiden finns tyvärr inte längre bland oss.

Läs också om hemliga rum på slottet
Marketta Forslund berättar på finska

Finlands mesta drottning Karin Månsdotter

I den svenska historien finns det inte många ofrälse som har gift sig kungligt. Den allra första i denna exklusiva skara var Karin Månsdotter. Inte mer än ett år fick hon vara Sveriges drottning. Hon kröntes officiellt dagen efter det storslagna bröllopet den 5 juli 1568.

Största delen av sitt liv levde hon förvisad i den östra halvan av riket. Hon bodde i Åbo slott och Kangasala.

Karin Månsdotter är, vid sidan av den första Bernadottedrottnigen Desideria, (d.v. s. Napoleons före detta fästmö Desirée Clary) och Silvia Sommerlath, de enda drottningar Sverige haft som varken varit kungliga eller adliga. Karin var en flicka av folket, hennes morbröder var bönder och pappa en fångknekt. Hon kom från Uppland men fick leva största delen av sitt liv i inre exil i Finland. Karin kom tidigt till slottet som kammarjungfru år Elisabet Vasa och blev femton år gammal erkänd som frilla till Erik den XIV. Som kung fick han gifta sig med vem han ville, men det kom också  att betyda slutet för hans regering.

Adeln godkände aldrig hans val av gemål. Dessutom var kungen psykiskt instabil. Han fick väl någon slags inre frid med sin drottning som födde honom två barn, men det räckte inte till för att stabilisera hans makt. Han led av svårmod och paranoida föreställningar. Då för tiden var det många som fick sätta livet till när de föll i onåd.
Kungen störtades från tronen redan tre månader efter det ståtliga bröllopet som var tänkt att ge honom folkets stöd. Då hade paret redan varit gifta i hemlighet. Dottern Sigrid föddes innan första vigseln men behandlades från början som en prinsessa.

Karin följde Erik XIV till de olika slott där den avsatte kungen hölls fängslad under fem år. I Åbo slott fick de bo tillsammans 1570 innan de återvände till Sverige. De fick ytterligare två barn som dock inte levde länge. Karin sändes tillbaka till Åbo slott 1573 för att inte föda flera barn. Sonen Gustav Eriksson Vasa som var den legitime tronarvingen skildes från sin mor och skickades till Polen.

Karin fick aldrig återvända till det egentliga Sverige, utan förlänades en kungsgård i Kangasala, nära nuvarande Tammerfors. Hon kom att leva i Liuksiala i 35 år fram till sin död 1612.
Hon var blid, vacker och älskad av folket. Hennes gård var en av de få som undgick plundring i Klubbekriget.

Kaarina Maununtytär som hon kallades i Finland fick träffa sin son bara en gång efter Erik XIV:s död. Det skedde  i Reval 1596. Hon är den enda svenska drottning  som är begravd i Finland.
Hennes kista sattes in  i Tottska kapellet  i Åbo domkyrka där även hennes dotter och barnbarn har fått sin sista vila. Till sarkofagen flyttades Karins kvarlevor först år 1867.
Liuksiala gård ärvdes av dottern Sigrid som var gift Tott, såldes till familjen Creutz och ägs sedan 1821 av släkten Meurman.  Ingenting från den gamla tiden finns kvar utom en stenkällare under gårdens huvudbyggnad. Även Kangasalas första kyrka som var byggd vid en hednisk plats låg där. Senare har  Jalmari Meurman låtit bygga en kapell på gamla kyrkans grund vid familjens gravplats.

Hovets hemsida om Karin Månsdotter

Stockholms slott har sina förebilder i Rom

Drottning Kristinas abdikation och flytt till Rom kom att ha en stor betydelse för svensk arkitektur, inte minst för Stockholms slott. Arkitekten Nicodemus Tessin d.y. besökte Kristina redan som 19-åring. Han kom i maj 1673 och stannade ända till 1678 för att återvända tio år senare. Han tecknade flitigt av det mesta, ruiner, byggnader, konstverk och skisser till olika mekanismer. 

Stockholms slotts fasader är mer eller mindre direkt kopierade från olika palats i Rom.
Palazzo Farnese, påven Paulus III:s privatpalats,  byggdes färdigt av Michelangelo  i mitten av 1500-talet.

Palatset har blivit mönsterbildande
för många byggnader i långa tider.

En detalj lånade Tessin dock från Palazzo Sciarra Colonna vid Corson till höger. Till vänster Tessins ritning till Stockholms slotts norra fasad.

Slottet är Tessins storverk och det mest romerska huset utanför Rom. Hans arbete började med ombyggnad av det gamla medeltida slottet Tre Kronor. När slottet brann 1697 var norra fasaden ombyggd och såg ut ungefär som i dag. Efter branden fick Tessin till sin glädje fria händer att bygga ett helt nytt slott. På sex veckor utarbetade han sitt nya förslag. Själva bygget tog dock många år. Krig och penningbrist satte stopp för projektet från 1709 till 1728.Tessin dog innan arbetet återupptogs. Carl Hårleman tog över som slottsarkitekt, vid hans död 1753 var bygget så gott som färdigt. Exteriörens barock hade bytts till interiörens rokoko.

Den västra fasaden mot yttre borgården har sin förebild i Palazzo Barberini. Det var en annan stor påvefamilj som lät den ledande arkitekten Bernini bygga palatset i början av 1600-talet. Numera är Nationalmuséet inrymt i palatset -  en förnämlig samling av italiensk konst.
Man  anar det romerska palatset från gatan Alle Quattro Fontane upp till de fyra berömda fontänerna. När man kommer in genom parken ser man den slående likheten med den nordiska kopian.

Tessin har även tagit intryck av portiken med kryssvalv och trapphuset.

Stockholms slott kom att bli en av de sista barockbyggnaderna i Europa. Fyra regenter fick under den långa byggtiden husera i det Wrangelska palatset på Riddarholmen.
Den stormakt  och det kungliga enväldet som Tessins slott skulle symbolisera var sedan länge förbi när Sveriges mest ambitiösa byggnasverk äntligen stod klart efter femtio år.

Läs det här också!
http://www.turismoroma.it/cosa-fare/palazzo-farnese
http://galleriabarberini.beniculturali.it/
Petalax gymnasium om byggnader i Rom