Världens äldsta julgran?

Julmarknadstraditionen på Rådhustorget i Tallin, Raekoja plats   startade i sin nuvarande form 1991 då Estland återfick sin självständighet.  Marknaden öppnar redan kring den 20 november och pågår fram till den julianska julhelgen i januari, då den ryska julen firas.

Marknaden har listats som en av de tio bästa i Europa. Enligt legenden restes en julgran framför Rådhuset av svartbröderna redan år 1441. Det skulle i så fall vara världens äldsta.
Rådhustorget är den centrala platsen i Tallins gamla stad som besöks av stora turistgrupper på sommarhalvåret. Nu har restaurangernas uteserveringar fått ge plats åt marknadsstånden. Hantverk, kläder och framför allt mat och dryck finns att köpa varje dag från tio på förmiddagen till sju på kvällen. Glögg finns med alla möjliga ingredienser, likör, punsch, olika bär och kryddning och serveras även efter stängningsdags. Jag provade pepprad glögg av havtorn som var riktigt god.

Man kan äta vid borden mellan stånden, smaka på estniska julspecialiteter som blodkorv med surkål men det finns även olika soppor, estniska piroger  och ryska pelmeni. Bäver, vildsvin och  älg samt olika korvar kan man köpa med sig.
Bakverk av alla de slag och fint dekorerade pepparkakor är svåra att motstå.


Stickade tröjor, mössor och vantar finns i alla kulörer, trähantverk, smycken och krimskrams kan man köpa överallt i olika affärer i gamla stan.
Har man tur, kan man också råka se jultomten komma ridande med renar, för att ta emot barnens önskningar. Riktiga djur att klappa och karuseller att åka på finns också för barnen.

På veckosluten och fredagskvällar bjuds kulturprogram från olika landskap i Estland på den stora scenen. Pojkarna i den här stora gruppen folkdansare hade mycket hög knäföring.
Om jag bodde i Tallin, skulle jag nog besöka julmarknaden flera gånger, äta och dricka och glädjas med barnen som pratar med tomten.

Adventstider i Helsingfors

Adventstiden i Finlands huvudstad har ganska många likheter med Stockholms eller egentligen vilken stad som helst.

Finland har dock egna traditioner: Lucia firas av finlandsvenskar medan finska sångare klär ut sig för att framföra Tiernapojat, det traditionella spelet om de tre vise männen och samla in pengar.

Det kommersiella inslaget är märkbart: Alexandergatans julbelysning tänds officiellt  redan i slutet av november. En av höjdpunkterna är Stockmans skyltfönster som barn med sina föräldrar vallfärdar till sedan flera generationer.

Varuhusets julskyltning upptar bara i ett stort hörnfönster, men desto längre kan man beundra de små tablåerna med flygande figurer som är sysselsatta med olika julpyssel eller aktiviteter,  t.ex. fladdermössens flygskola.

Barnen har även en egen träställning där de kan kliva upp för att se bättre. Det är ofta stora klungor av de allra minsta som står där länge med tindrande ögon.

Den viktigaste julmarknaden finns på Senatstorget nedanför domkyrkans trappor. Tuomasmarknadens 140 stånd bjuder på hantverk, stickade kläder, sylt och korv och mycket annat av ganska hög kvalitét. De utländska turisterna verkar ha hittat kaffetältet och vågar kanske även smaka på kalakukko direkt från Kuopio, brödet med inbakat fläsk och fisk. Finländarna lockas med direktimporterad tysk Bratwurst och Glühwein. Annars dricker man glögg, med eller utan spets.

December i Finland betyder ett oräkneligt antal fester. Pikkujoulu (Lilljul) brukar vara en mycket festligare tillställning än svenskarnas julbord. Det firas på arbetsplatser, i kompisgäng eller nästan vilka sammanslutningar som helst. Man har ofta med sig små presenter som delas ut,  och fram till småtimmarna har man både sjungit och druckit Tipp tipp tapp, ibland kanske lite till överdrift.

Den 6 december samlas den övervägande delen av befolkningen framför sina TV-apparater för att titta på de utvalda som i högtidliga former får stiga fram för att skaka hand med presidentparet och tävla i vem som är bäst klädd. I år hade självständighetsdagens fest flyttats från Presidentslottet till Tammerfors konferenshus.

Två dagar senare är det dags att flagga för Sibelius födelsedag då den finska musikens geniförklarade gigant spelas i radion och på konserter. Helsingfors Stadsorkester framförde Lemminkäinensviten i utsålt Musikhus både känsligt och kraftfullt.
Julmusiken har en stor plats i finska hjärtan. Sedan många år samlas folk i hela landet för att sjunga de vackraste julsångerna.  I år blir  det 1196 olika tillfällen i kyrkor, församlingshus, bibliotek och stormarknader.
Nu har traditionen genom utlandsfinnar förts vidare till många länder, ända till Afrika.

Tysklands julstad växer fram

De här glada tomtarna har just tagit plats ovanför sitt stånd på den stora julmarknaden Altmarkt i Dresdens gamla centrum.
Nya julmarknader med olika inriktning växer upp vart man än går i staden, det spikas och borras, stånden fylls med varor och stängs igen i väntan på den stora invigningsdagen.
Fram till jul väntas hundratusentals besökare.

Den 27 november skall luckorna i de fantasifullt dekorerade stånden på Dresdner Striezelmarkt öppnas med  pompa och ståt, folk ska trängas för att köpa julklappar och dekorationer, äta korvar och lokala julspecialiteter samt dricka Glühwein. Några stånd har tjuvstartat och säljer korv och den varma drycken som serveras i muggar med årets dekoration för 2 euro i pant.



Mitt på torget står en enorm julgran som enligt lokala tidningen kommer ända från Amerika.
Under de tre dagar som vi går förbi här arbetar man med att bygga, dekorera eller fylla på lagren. Vi kan läsa skyltar om alla möjliga sorters glühwein eller honung från finska Lappland. Granarna i området skulle räcka till en hel skog.




Några kvarter bort bygger man en medeltida marknad på Hovstallets gård. Där blir det inga grälla lampor utan rustika saker med försäljare i medeltidsdräkter och naturligtvis även gammaldags mat och dricka. Intill tältduken bygger man en smedja. Musik blir det också,  en blåskvintett kommer ända från St Petersburg.
Mitt i bygglarmet står nyfikna turister runt sina guider som berättar om forntidens tornérspel.
Runt hörnet blir det två andra marknader.

Framför stadens stolthet, den ur ruiner restaurerade  Frauenkirche är stånden klassiskt enkla med randiga luckor.  Där säljs traditionellt konsthantverk.
Men när man tittar åt andra hållet ser man hur en flygande krokan börjar ta form framför den redan julbelysta Müntzgasse som leder fram till floden Elbe.
Där får Glühweinsälskarna sitt lystmäte och vill man hellre ha öl så finns det även glühbier.

Allt det här och mycket mer kan man nu njuta och konsumera i Dresden ända fram till jul.

http://www.weihnachtsmarkt-dresden.net

Firande med anor i Finlands julstad

Sedan elva år har Åbo tagit åt sig äran av att vara den officiella julstaden i Finland.Det görs mycket för att leva upp till den statusen, julmarknader, jippon, konserter och utställningar. Men den viktigaste händelsen på julaftonen har under de senaste 20 åren  direktsänts i TV  även i Sverige: utlysandet av julfriden. Det sker från balkongen vid Gamla Stortorget i Åbo. . 

Traditionen med julfriden har man upprätthållit ända sedan 1300-talet då det första rådhuset byggdes.
Man har flyttat platsen några gånger men sedan 1886 läses texten från Brinkkalahusets balkong.

I den östra rikshalvan av Sverige har julfriden utlysts i stort sett utan uppehåll, i början endast på svenska, sedan 1711 även på finska. Efter Åbo brand år 1827 har lydelsen blivit så som magistratets sekreterare mindes den. Brinkkalahuset och Gamla Rådhuset har utnyttjats till olika ändamål, bl.a. som polisens gymnastiksal. Nu finns där gallerior, affärer och utrymmen som hyrs ut till olika kulturevenemang.

Varje år ordnas medeltidsmarknad på sommaren och julmarknad på vintern. Det är mycket mer än handel som sker på julmarknaden under adventshelgerna. Alla veckoslut har olika teman och program, men stånden med olika hantverk och mat fördelas mellan försäljarna långt i förväg.Salutorget mitt i stan har torg- handel sex dagar i veckan hela året. Till julen finns en liten julmarknad i ett hörn av det stora torget.

Saluhallen öppnas redan klockan 7:00, något för morgontidiga båtresenärer från Stockholm.

Wien - julmarknadernas förlovade stad

Ingen annanstans har jag sett så många olika julmarknader som i Wien.  Överallt i staden pågår julhandel både inomhus och utomhus. En av de sörsta marknaderna finns vid och i Nya Rådhuset.

Man kan köpa alla sorters julpynt,  bakverk,  godsaker och mat. Lukten av frityr och fläskfett sprider sig över hela det stora torget. 









Inne i Rådhuset sitter föräldrarna på bänken och väntar medan barnen är sysselsatta med olika göromål, bakar pepparkakor eller täljer trägubbar.Det verkar vara ett stort söndagsnöje för barnfamiljer som man länge har förberett sig för.

I en annan del av staden utanför Karlskirche, nära Operan och Musikverein, bjuds barnen på olika utomhusaktiviteter Man kan rida på ponny och lama, titta på djur och leka olika lekar.
I salustånden bjuds hantverk av mera egensinnig art, det hela har en prägel av alternativrörelse.

Vid ingången ligger vedtravar intill en murad ugn där det bakas doftande tunnbröd.  Även granförsäljningen är arrangerad på ett konstnärligt sätt.

 Mitt emellan dessa ytterligheter i stadens mitt finns mera traditionella julmarknadsstånd. 

På Freiung och flera angränsande torg kan man också köpa allt möjligt, särskilt olika matvaror, salt och sött. Många människor handlar där på söndagarna då vanliga affärer är stängda.

Drycker skall man inte heller glömma. Överallt i staden kan man dricka glühwein, oftast med alkohol. Det verkar vara ett sätt att idka välgörenhet, det är bara att välja för vilket behjärtansvärt ändamål man vill svänga sin varma mugg eller bägare. Det var så svårt att bestämma vad vi skulle ha att dricka att vi plötsligt märkte att vi inte längre hade något val alls. All försäljning slutade exakt på slaget på kvällen. När vi äntligen hade valt ett ställe hade serveringen upphört. Det hjälpte inte att andra ännu kunde njuta av sina varma drycker.  -  För glühwein eller punsch måste vi resa dit på nytt.

En gigantisk julmarknad på medeltida torg

Den här granen är mycket högre än man först tror - jämför med den normala granen till vänster på bilden. Den står i hörnet av den allra största julmarknaden som jag har besökt.
Medeltidstorget Rynek Glowny ligger mitt i Krakows hjärta. 

Ändå är det bara knappt ena halvan av detta Europas största torg som upptas av julhandeln. Marknaden fortsätter inne i den gamla tyghallen Sukiennice som står mitt på torget.








Det märks att julen är viktig i Polen. Det polska hantverket har sin speciella prägel och det gör att många av prydnaderna skiljer sig från det vanliga internationella utbudet av juldekorationer som fyller marknaderna i andra städer. Restaurangerna runt torget har också julpyntats på många originella sätt.

På marknadstorget doftar det mat. Det grillas korvar och spett med kött. Vi fastnar för stekta ostkakor med transbärssylt. Det smakar eget, lite rökt av schmaltz som de är stekta i.
Intill julgranen står en scen där det spelas upp olika program med julanknytning.

Plötsligt ser jag något som verkar bekant, en grupp som bär olika symboler - en levande julkrubba. Det påminner starkt om den finska traditionen Tiernapojat där man spelar upp historien om Herodes och de tre konungarna som besöker Jesusbarnet. Här är det dock många fler på scenen.

Julkrubbor är något som har blivit en viktig tradition just i Krakow. Sedan 1937 ordnas en stor tävling  mitt på torget runt statyn av Adam Mickiewizck. Sedan förs de utvalda i procession till Historiska museet. Tyvärr kom vi en vecka för sent för detta spektakel.
Utbudet på marknaden var så stort att det var svårt att välja bland alla tänkbara material: halm, hår, tvättsvampar eller spetsar. Till slut fastnade jag för dessa glänsande grodor, hjärtan och något flygfarkost.

Julmarknad med kungliga anor på Stortorget

Redan på medeltiden fanns det julmarknad på Stortorget, som då var medelpunkt för handeln. Gustav Vasa kungjorde år 1523 att där endast fick saluföras svenska varor.

Detta för att få kontroll över handeln och gagna inhemska hantverkare.
På 1700-talet flyttade Gustav III verksamheten till slottets inre borggård då Börshuset byggdes, men i början av följande sekel kom Stortorget till heders igen.

Julmarknaden fick nu sin riktiga blomstringstid och började breda ut sig ända till Skeppsbron där det fanns flera stånd än på Stortorget. Långt upp på Slottsbacken fanns bodar i flera rader framför Obelisken. Bleckslagare, bok- och borstbindare, handsk-, hatt-, instrument-, kam- och korgmakare bjöd ut sina varor tillsammans med kopparslagare, svarvare, tenngjutare och andra nu mer eller mindre försvunna yrkesgrupper. Bodarna liknade dagens julmarknadsstånd. De som sålde mindre värdefulla saker så som gipskyrkor och julprydnader ställde sina varor på ett bord på torget.

Efter några decennier var stånden på Skeppsbron borta igen. Det blev mer utländska varor och krimskrams eftersom många hantverksyrken hade dött ut. De nyöppnade varuhusen drog kunderna till sig från torget.

Under Oskar II:s  tid hade julmarknaden urartat, kvaliteten på utbudet hade försämrats och det förekom bråk och slagsmål. Det hjälpte inte att kungen då och då visade upp sig och skänkte silverslantar till de fattiga barnen. Överståthållarämbetet fick till slut stänga hela marknaden år 1907. Redan åtta år senare lyckades man återuppliva handeln. Stockholms-Gillets förste ålderman Richard Gustavsson hittade intresserade handlare som ville sälja svenska varor och sedan dess har flera anslutit sig. Numera är torget fullt med bodar från veckan före första advent fram  till dagen före julafton. Det är flera års väntetid för de hantverkare som vill  få ett stånd på marknaden.

En del av bodarna har haft samma varor i många år. Korvar och fisk, glögg och godis har sålts på samma ställen så länge jag kan minnas, andra  har tillkommit. Jag provsmakade öländska ostar och marmelader som såldes där för andra året.  I ståndet bredvid satt en äldre kvinna och sålde lotter, något som hon gjort sedan 35 år. Hon tycker att det har blivit tråkigare med åren, och mindre folk på vardagarna.

Till saken hör att man måste förbinda sig att ha sitt stånd öppet varje dag från klockan 11.00 till 18.00, oavsett väder. En del hant- verkare har stamkunder som återkommer varje år. De handstöpta grenljusen säljs till folk som har inköpslistor med sig. Speciellt norrmännen skall ha sina grenljus tända hela trettondagen enligt en gammal tradition. Från Finlandsbåtarna kommer grupper med guide på morgonen för att sedan återvända själva på eftermiddagen för att göra inköp.

En vara som dock lyckligtvis har försvunnit från Stortorget är de färgglada papperstrumpeterna som såldes av en jultomte mitt på torget.

 Oväsendet från de glada barnen som blåste i dem kunde höras långt i Gamla Stan så att man nästan fick hålla för öronen. Nu slipper grannarna det obehaget.

Även den kungliga handeln är borta från torget och finns numera året om i slottsboden runt hörnet.
I vimlet på Stortorget kan man också hitta folk som man känner.