Bottarve - den levande hembyggdsgården på Gotland

Bottarvegården söder om Burgsvik på Södra Gotland blev museal på ovanligt kort tid. Kalkstenshuset med flistak av sandsten ser ålderdomligt ut, men är faktiskt byggt i mitten på 1800-talet. Längst in i huset finns dock ekonomiutrymmen som är betydligt äldre.
Brygghuset kanske fanns där redan 1784 när Erasmus Persson gifte in sig i gården med den18 år äldre änkan Katarina Eriksson.

Tio år senare firar Katarinas dotter Gertrud bröllop med Zackris Zackrisson.  Efter dem kommer det endast två generationer som får bära  förnamnet vidare till äldsta sonen. 

Först Zackris Zackrisson och Cristina Larsdotter som förevigar sina namn på stenplattan ovanför porten i det nybyggda huset 1844. De tar sig efternamnet Boberg.
Två år senare föds tvillingarna Zackris och Lars som kommer att sköta gården tillsammans. De gifter sig aldrig och lever över femtio år på samma sätt som föräldrarna gjort.

1917 bestämmer bröderna Boberg att sälja marken och skogen men bor kvar i huset några år till. Under tiden hinner folk i trakten agera för att rädda det historiskt värdefulla huset. För att köpa huset bildades Hoburgs hembygdsförening som i snart hundra år har lagt ned mycket arbete för att hålla arvet levande. Sparlakansängar med tygförhängen finns i var sitt hörn av den rymliga vardagsstugan.

Därifrån kommer man direkt till bagarstugan där elden nyss har tagit fart vid vårt besök. Ugnen används för bakning vid olika tillfällen. Den här gången har nutida behov tagit över, det skall bli pizza. Alla slags sysslor och fester har under åren tagit plats på Bottarvegården, man har byggt upp den stora ladugården som brann ner 1985, lagt agtak och firat gammaldags bröllop.

Gården hyrs ut för privata fester och på somrarna spelas teater.
Även om man inte alltid är så pietetsfull med alla detaljer, han man ändå lyckats behålla den bondska atmosfären. Man kan vila ögonen på vackra ting, den gotlandsblåa färgen på möblerna - och i kammaren på övervåningen finns den bäst bevarade gamla tapetväggen på hela ön.
http://www.bottarve.se

Kattlunds medeltida Gotlandsgård

Kattlunds museigård i Grötlingbo har alltid varit ett självklart mål vid mina Gotlandsbesök. Det är själva byggnaderna som ger det största intrycket. Det första man ser från vägen är den stora ladugårdslängan som ursprungligen har varit lägre och täckt av ett traditionellt gotländskt agtak. För att bära upp tyngden har kraftiga bjälkar byggts in i murarna.
De utskjutande ändarna skyddas med stenflisor.

Den mittersta delen av längan är medeltida.
Där finns ingång, butik, stall, tröskverk och en del utställningar.
Bodlängan inne på gården har åtta rum där  man har förvarat kött, fisk,  höns, gås, svin och seldon samt haft snickarverkstad. Nu finns där bl. a. en utställning om läkeväxter som finns i trädgården intill. I ett av rummen får man läsa om den korta ryska invationen i grannskapet år 1808.

Av den medeltida manbyggnaden finns inte mycket kvar. Det äldsta boningshuset stod här redan under 1200-talet. Under medeltiden byggdes ett hus i vinkel med ett kvadratiskt rum och högt kryssvalv. Kanske satt man Eke tings möten där, den förste kände ägaren av gården var domaren Botulf Kattlund som har undertecknat en överenskommelse med Erik av Pommern år 1412.

Botulfs namn dyker upp igen år 1447 i ett brev till Reval. Näste kände ägare hette Jakob och omtalas 1573. Hans gravsten finns i Grötlingbo kyrka. Under mer än tvåhundra år var alla som bodde här tingsdomare. Under den siste som hette Per var gården år 1653 den största i hela Eke ting. Sedan delades den till två familjer men ett stenvalv störtade ned och man och hustru blev dödade i sin säng.

Alla gårdens och ägarnas öden är kända och redovisade av nuvarande ägaren Gotlands Fornvänner i en monografi. Den siste brukaren hette Jakob Rosendahl som bodde här mellan 1882 och 1912 då han sålde huvudbyggnaden och uthusen till Nordiska museets amanuens.
Den medeltida höga delen av huskomplexet är hårt restaurerat och rymmer en modern utställning med föremål och planritningar.

Bättre bevarad är den delen av huset som byggdes i sten på 1700-talet då skattelindring för stenhus hade införts. Det blev även flera till- och ombyggnader. Brygghuset på husets baksida fick en bakugn 1798. Sen kom källarstugan som syns här. Samtidigt höjdes taket i övervåningen omkring en meter.
Det har blivit många förändringar även under senare år.

 Jämfört med andra museigårdar på Gotland är Kattlunds mindre enhetlig och mer moderniserad.
Den medeltida gården har utvecklats till mångsidigt  utflyktsmål och festlokal under de nuvarande arrendatorerna.
Utöver caféet och det traditionella midsommar- firandet ordnas varje sommar föreläsningar, marknader, tornespel, verkstad och kvällsbufféer.
Det har blivit mera av en levande mötesplats än ett ärevördigt museum.

Mer om Kattlunds historia

http://www.kattlunds.se/historia/historia.htm

Länsmuseets bok i ny bearbetad upplaga 2001

Septemberlugnet i Visby

Här kommer några septemberfoton från Gotland,
då träden ännu hade gröna löv och bar rikligt med frukt mitt i stan.

En härlig, lugn höstdag, klar himmel och sol.
Få människor går på gatorna,  flera affärer och restauranger är stängdaför säsongen.  
Vintern kommer att lägga ett sömningt täcke över ön.

Nu är det snart november,  löven har gulnat och frukten fallit av, men  plastpalmerna vid Strandgatan vissnar aldrig.
Det är märkligt att gå runt i en liten stad där man har varit så många gånger, veta hur det ser ut runt hörnet, känna igen sig trots att allt inte har förblivit vid det gamla.

Almedalen är öde,  men biblioteket med café  är en riktig oas där man kan njuta av utsikten.

Tiden räckte inte till att gå runt i staden, men utsikten över taken när man kommer upp till krönet vid Adelsgatan får man inte missa.

Nu när jag ser på dessa bilder, längtar jag redan tillbaka till ön, till att gå runt nästa hörn av den välkända gatan, till en annan årstid, till det lugna livet.