Nästa år i Marienbad?

Hundra heta källor som sprutar mineralvatten med kolsyra och glaubersalt har gett upphov till den märkliga lilla staden Mariánské Lázně vid Tjeckiens nordvästra gräns. 53 källor med olika sammansättning har tappats i ledningar som går till vackra kolonnader där man kan dricka källvatten i speciella keramikkärl försedda med en pip.
Den mest berömda källan, Kreutzquelle, ledde till denna paviljong med 72 joniska pelare och kupol, ursprungligen byggd av trä men ersatt med en kopia av betong 1912. Nu kan man där inne smaka på olika sorters mineralvatten, i både varm och kall tappning.Vår favorit var Rudolfkällan, som har hög kalciumhalt och inte smakar svavel.

Källorna var kända i århundraden, men togs i bruk först i början av 1800-talet. Staden grundades 1868 och döptes efter Marienquelle som släpper ut koldioxid. Den har bl.a. blodtryckssänkande effekt.  Källornas vatten kan användas såväl utvärtes som invärtes.  Det kan lindra smärtor, njur- och andningsbesvär, gikt, mag- och tarmproblem och mycket annat.
Den gyllene eran i Marienbad inföll på 1870-talet då järnvägen kom och de stora kurhotellen byggdes. I början av 1900-talet exporterades en miljon flaskor mineralvatten årligen.
Marienbad var en viktig samlingspunkt i det österrikisk-ungerska kejsardömet, många berömdheter kom på besök, Johan Wolfgang von Goethe var där tidigt, sedan kom Fredric Chopin, Richard Wagner, Alfred Nobel, Mark Twain, och Winston Churchill och många andra, inte minst tsar Nikolai II. Englands kung Edward VII kom på årliga besök från 1897, sju år senare fick han  sällskap av Franz Josef I. Deras möte har förevigats i många versioner, den här finns i det stora hotellet Nové Lázně där man än i dag kan få behandling i den kungliga kabinen.

Verksamheten fortsatte mellan världskrigen, år 1929 tog sjutusen invånare emot 41000 gäster. Efter Münchenöverenskommelsen 1938 införlivades de tysktalande sudeterna med Tredje riket, för att efter 1945 fördrivas från staden som hade blivit oskadd under kriget. Kuranstalterna förstatligades och reserverades för de socialistiska arbetarna.
1961 kom den berömda filmen L`année derniere à Marienbad som dock inte är filmad just där.
Sedan 1989 har de viktigaste byggnaderna restaurerats och privatiserats.
Staden har nu drygt 13000 invånare, mest tjecker.

De 10 mest praktfulla badhusen köptes efter millennieskiftet av den stora ungerska hotellkedjan Danubius som grundades redan 1972 och nu äger 40 hotell i fem länder. Ett kort besök i staden gav mersmak, en riktig kurvistelse känns lockande, man kan få lyx för relativt gott pris än så länge.

Så vem vet, kanske nästa år...
Eller Karlovy Vary!
Kolla: http://pragmedmera.se/

Blow up Stalin i Prag

På det höga berget med magnifik utsikt över Prag i Letná-parken restes denna metronom av skulptören Vratislav Karel Novák ett par år efter kommunismens fall. Det enorma granitfundamentet hade stått tomt länge sedan världens största staty av Josef Stalin försvunnit. Monumentet hade tagit nästan 6 år att bygga och när det  äntligen invigdes första maj 1955 hade kultföremålet redan legat två år i sin grav. "För stort och för sent" konstaterade Nikita Chrusjtjov som var starkt kritisk till sin företrädare. Tseckoslovakiens kommunistparti som hade tvingat man ur huse för att sörja Stalin på Vaclav-platsen fick till slut bestämma att den 15,5 meter höga och 22 meter långa statyn skulle sprängas 1962. Demoleringen som skulle hemlighållas krävde både tid och pengar samt 800 kilo sprängämnen och hördes över hela staden.
En hel del annat har stått på fundamentet, bl.a en gummistaty av Michael Jackson inför hans Europaturné.
Nu är Stalinstatyn åter aktuell,  man spelar in en TV-film om dess skapare och strax innan jag kom till platsen hade man där kunnat se en frigolitkopia av Stalins huvud.
Den sorgliga historien om skulptören Otakar Švec som blev utvald för uppdraget av partiet är värd att berätta. Han hade redan fått två av sina statyer förstörda av nazisterna, minnesmärken av reformatorn Jan Huss och president Tomas Masaryk.
Nu hade han blivit anmodad av det nya styret att lämna ett förslag till det allra största minnesmärket i kommunistiska världen. Han satt med en konstnärsvän på en restaurang, ritade en teckning på en servett som han lämnade in. Där står Stalin med en bok vid bröstet framför en rad av socialismens hjältar. Den föll partiet i smaken. Partipiskan ven över hela tillkomstprocessen som sysselsatte 600 arbetare. De 235 granitblocken vägde 17 ton.

Tre veckor före avtäckningen tog den olycklige skulptören sitt liv. Det sägs att han var missnöjd med resultatet och sitt renommé som förknippades med Stalinkulten.
Där stod Stalin med sitt socialistiska följe i sju år och vaktade över staden på en höjd, synlig för pragborna som snabbt började tala om köttkö i stället för det onämnbara. 140 miljoner hade det kostat.
Nu finns det på den vänstra siden av fundamentet en bar som inte blygs för sitt namn. Den högljudda råa rappen från högtalarna ger en ny dimension till platsen. Området är täckt av graffiti och gillas av skateboardåkare.
De har en även en egen facebooksida: Stalins evenemangstips.
Det är många märkliga turer med denna historia. Skulptören Otakar Švec är numera mest känd för sitt ungdomsverk Sunbeam- motorcyklist. Han tar sitt liv i tron att den kolossala granitstatyn kommer att förfula staden för lång tid.
V K Novák, professor i kinetisk konst tillverkar Metronomen för en tillfällig utställning men den blir permanent och har gett sitt namn åt utsiktsplatsen.
Artikel om statyn med foton och en filmsekvens
Irena vet mer: http://pragmedmera.se/

Norsk personkult i pyramidal form

Güimar är en liten ort mitt på Teneriffa som knappast skulle intressera några turister om där inte hade funnits gamla stenhögar som Tor Heyerdahl upptäckte efter att ha sett foton från platsen.
De påminner om trappstegspyramider i Mexico, Peru och gamla Mesopotamien. Han var övertygad om att det finns ett samband mellan de olika kulturerna och satte i gång med arkeologiska utgrävningar på platsen 1991 i samarbete med universitetet i La Laguna.
Vid sekelskiftet bekostade den norska skeppsredaren Fred Olsen en anläggning med museum,  etnografisk park, olika utställningar och auditorium där Heyerdahls teorier presenteras på olika värdspråk samt norska.
Heyerdahl berättar i filmen om hur han kom till pyramiderna som tidigare hade tagits för odlingsterasser. De sex pyramiderna var dock byggda av vulkaniska stenar som hade transporterats dit. Dessutom är de placerade så att man vid sommar- solståndet kan se solen gå ned två gånger mellan bergstopparna när man står på den uppbyggda platån.

Det som inte berättas är att pyramidernas tillkomst enligt senare utgrävningar är daterat till 1800-talet.  Guanchernas grottor finns under dem.
Heyerdahl ville bevisa att det var möjligt att segla mellan kontinenterna på båtar som var  byggda med forntida farkoster som förebild. En kopia i full skala av hans papyrusbåt Ra II finns bakom glas på museet.

Heyerdahls liv och expeditioner presenteras med fotografier på museet. Hans teorier godkändes inte vetenskapligt, men han fick en viss revansch efter att man hittat föremål som kunde binda samman kulturen i Sydamerika med Galapagos och Påsköarna.
Masker och keramik från olika ursprungskulturer förevisas i en utställningshall av betong, dekorerad med naiva målningar som föreställer urbefolkningens urtida seder.
Senare tiders DNA-forskning visar dock att det inte fanns genetisk grund för ett samband.
Tor Heyerdahl kunde dock gå till den sista vilan i april 2002 utan att ha förlorat tron på sina teorier. I den märkliga anläggningen med vacker natur lever de än i dag.
Piramides de Güímar hemsida

Cortonas minsta kyrka

Franciskus av Assisi har lämnat ett betydande arv i den lilla medeltida bergsstaden Cortona där han hade sin första cell. På platsen grundades det första konventet av Elias av Cortona 1230. Stadens skyddshelgon Margareta som tog hand om de fattiga och sjuka dog där 1297.  Den stora basilikan högt upp på berget har en kista med hennes kvarlevor. En bit nedanför finns en liten kyrka.

Chiesa di San Niccoló ligger skyddad omgiven av cypressträd vid en brant gata med trappsteg som bär samma namn. Kyrkan skall vara öppen för betalande besökare vissa timmar om dagen, men dörren kan trots det vara låst. Det första man ser från ingången är det vackert dekorerade taket. Mer om kyrkan
Två berömda målare har bott och verkat i Cortona under 1400-talet. Den mest kända är Fra Angelico. Hans berömda målning Maria bebådelse finns i Diocesan museum. 
Luca Signorelli föddes i Cortona  på 1440-talet. Hans mest kända målningar finns i Sixtinska kapellet och domkyrkan i Orvieto.

Vid altaret har man konstruerat en speciell anordning för de två målningar av Signorelli på en och samma pannå som tillkom 1510: Kristi födelse samt Nedtagning från korset. Den unge mannen som vaktar kyrkan trycker på en knapp och vänder på tavlan.
 
Den predikande franciskanermunken Bernardinus av Siena fick kyrkan uppkallad efter sig vid tiden för sin död 1444. Redan fem år därefter blev han helgonförklarad.
Det är mycket stämningsfullt i den lilla kyrkan, det känns mera som en gammal patinerad samlingslokal än en kyrka.
Det är synd att denna lilla pärla är relativt okänd, och att det är så svårt att komma in där.

Skattkammaren bakom kyrkorummet

Borgen vid Trasimenosjön

Den medeltida fästningen Castello de Leone, Lejonets borg, grundlades år 1247 av den tysk-romerska kejsaren Fredrik II. Den pentagonala fästningen med fyra höga torn restes på en ö. Den har rivits ner och byggts upp för att senare blir sammanbyggt med fastlandet.

Den trekantiga udden, omgärdad av murar ligger på sydvästra sidan av Trasimenosjön. Byn Castigliano del Lago kallas i turistbroschyren en av Italiens vackraste. Utsikten från det högsta tornet över sjön är bedårande.
Innanför murarna fanns det en gång en kyrka som inte har bevarats.
Fästningen har nu restaurerats och på innergården kan man se film och teater på sommaren.

Man kan gå i trånga gångar runt murarna och branta trappor inne i tornen.
Det finns en liten servering där man kan köpa biljett både till fästningen och museet i Palazzo Ducale, dit man kommer genom den långa täckta gången.
Utanför fästningsmurarna finns en   olivlund med stora gamla träd och en trivsam, lugn atmosfär.

Den långa gången från fortet leder till Palazzo del Commune, ett renässansslott byggt för kondottiären Ascanio dell Corgna. Han var en yrkessoldat och kämpade bl.a. mot lutheraner i Tyskland och turkar på Malta,  av påven Pius IV utnämnd till markis.
Palatsbygget pågick från 1550 till 1563. Fasaden blev aldrig färdig men interiören har enorma fresker som skildrar olika historiska skeenden. Flera mästare, kända och okända, har målat imponerande tablåer som kantas av sirlig ornamentik. Även taken är rikt dekorerade.  Bland många motiv finns det berömda slaget vid Trasimenosjön år 217 f. Kr. då Hannibal besegrade romarna, eller Julius Caesars liv och död.  På museet finns också arkeologiska fynd.
Sjön Trasimeno, den fjärde största i Italien, är en sevärdhet i sig. Man kan bada vid stranden, även om de flesta turisterna bara ligger och solar på gräsmattan, eller åka båt till ön Isola Maggiore.  Den stora båthamnen är full med fartyg.


Nere i stan finns det här minnesmärket över det gamla flygfältet Euleri som förstördes under andra världskriget. Varje år ordnas en populär flygfestival för mindre plan och ballonger La festa dei Piloti i slutet av april, ett par veckor dessförinnan  högtidlighålls tulpansäsongen sedan 50 år tillbaka under Festa del Tulpano.
De 15000 invånarna i Castigliano del Lago har funnit många sätt att ära sin bygd och locka till sig turister.

Läs om staden som syns i horisonten!

Montepulciano - kulinarisk höjdpunkt

Högt upp på berget i Toscana, mer än 600 meter över havet i ligger den lilla staden som är berömd för sin mat och sitt vin. Redan vid stadsporten börjar butikerna där man kan bekanta sig med de lokala läckerheterna.
Fortsätter man upp på den branta gatan mot det berömda torget Piazza Grande med rådhuset och domen, hittar man flera ställen med magnifik utsikt ned mot dalen eller kan gå ner i någon vinkällare för att provsmaka olika druvsammansättningar.

Namnet på den lilla staden är kanske mest känt i samband med något som kommer från en annan del av Italien: Montepulciano d´ Abruzzo- vinet odlas vid Adriatiska havet öster om Rom. Den viktigaste druvan i Toscana är Sangiovese, som är basen i de lokala vinerna. De har mycket hög kvalitet, Vino Nobile di Montepulciano hör till de förnämsta i Italien, känt redan från 1300-talet. Det innehåller ofta även den lokala druvan Mammolo som också finns i den yngre sorten Rosso di Montepulciano, utvecklad 1989.
Jag har avnjutit dem båda, men har kvar två olika årgångar av den "lilla mörka" Sangiovese, Brunello de Montalcino, döpt  efter  bergsbyn dit vinkännarna vallfärdar. Det var en soldat från Garibaldis armé som kom på att separera Sangiovese från andra druvor och bara ha en jäsning av druvan. Dessvärre hann vi aldrig ta oss till den medeltida byn som har fått en plats på Unescos världsarvslista.

I Montepulciano gick vi på Via dell´Opio Nel Corso och letade efter en restaurang.  Uteplatsen på Trattoria di Cagnano såg inbjudande ut.
Det visade sig att det var värt att vänta en halvtimme extra.  Skivat päron med parmesan och valnötter var mycket godare än vad man kan föreställa sig, tanken på vildsvinsragun eller ankan med vin santo och ingefära kan än i dag få det att vattnas i munnen. Maten var en sofistikerad förening med tradition och förnyelse.


De gamla italienska småstäderna med sina medeltida stadskärnor har sin speciella charm, rådhusen med högt torn vid torgen liknar varandra, de trånga gatorna slingrar sig mellan höjderna och det finns många intressanta detaljer att studera på fasaderna. Högst uppe finns ofta en borg där man kan se på konst eller bekanta sig med den lokala historien.

I Toscana finns det åtskilliga platser som stannar kvar i minnet och som visar sig ha mycket mer att ta del av än vad man hinner på ett dygn.
Jag längtar tillbaks redan innan jag har lämnat dem. Utsikten från rummets terass på Albergo il Marzocco nära stadsporten i Montepulciano hör till de mest minnesvärda.
Staden som man kan ana i fjärran horisonten är värd en egen historia.
http://resfoten.blogspot.se/2016/01/borgen-vid-trasimenosjon.html

Ekologiska inneställen kring Mariatorget

Skandinaviens största ekologiska butik Paradiset öppnades i maj på Brännkyrkagatan, nära Mariatorget i Stockholm. I den stora matvaruhallen saluförs 4500 olika produkter, 80 procent ekologiska, resten närproducerade. Kassorna i affären har ingen kontanthantering.
Det är fräscht och luftigt med myckenhet av allting, bakom frukt och grönsaker finns hyllmeter med nötter, oljor, mm.
 Den långa charkuteridisken där utvalda producenter presenterar sina varor är imponerande. Längst bak i den 8000 kvm stora lokalen finns rulltrappa, dekorerad med grönsaksmotiv av Arcimboldo, upp till övervåningen som har restauranger, kosmetik och hygienprodukter samt Saltå Kvarns bageri.

En stenkast därifrån på Krukmakargatan ligger det yogainspirerade Sattva sedan 1992, en av de äldsta ekologiska bagerierna med gluten- och sockerfria bröd och kakor.  Sattvas rågbröd hör till mina favoriter, speciellt det danska.  I Gamla Stan passar jag på att handla i deras brödbutik där det även finns ett bord man kan sitta vid och fika. Ibland måste man göra sina inköp på engelska.   Nu har man även öppnat ett kafé på Kungsholmen och köpt ett bageri i Åkersberga. Det går uppenbarligen bra för Sattva.

Det ekologiska snabbmatstället  vid Mariatorget drivs sedan ett par år av den kände danske kocken Rune och hans son Fabian Kalf Hansen.
Man kan välja från kött- eller fiskbullar till vegansk mat, varma eller kalla rätter som har fått namn efter nordiska huvudstäder.
Det är gott men trångt vid det långa bordet intill fönstret som har löstagbara mellanskivor så att man kan ta sig in och ut till fönsterbänken.
Trappan med små bord högre upp längs väggen i det höga rummet är svårtillgänglig. Det är ofta fullt, även på sommaren när man kan sitta ute.

Gott om sittplatser finns hos Orgánico på Timmermansgatan som nyligen har bytt namn. De satsar mest på sina berömda glutenfria bovetewraps. Inredningen är enkel, från hyllorna på väggen kan man köpa olika stapelvaror. Bakom en plastvägg längst in finns grönsaker och frukt.

8t8 på Swedenborgs- gatan är en liten ambitiös affär med handplockade leverantörer. Den ser ut ha hittat sin kundkrets, åtminstone så här vid jul. Den egenimporterade isländska rödingen blev helgens fisk efter att vi fick ett smakprov utanför affären.
Nudelbaren har öppet mellan 11-14.
Alla dessa matställen riktar sig till medvetna konsumenter, folk som har råd, tid och miljösamvete.
Ekologiska stormarknader har funnits länge på kontinenten, nu verkar trenden ha slagit rot hos folk på Söder i Stockholm.

Gustav III:s arkitektoniska äventyr med Panteon som ideal

"Det finns ingen människa som har minsta spår till fantasi, mer än jag och Desprez", lär Gustav III ha sagt.
Av alla svenska kungar var han den som hade mest utvecklad smak och intresse för estetik - och stora planer som dock fick ett abrupt slut.
Kungens italienska resa 1783-84 gav upphov till kontakter och idéer för storslagna byggnadsverk med förebilder från Rom.

Där engagerar kungen den franske konstnären Louis Jean Desprez som teatermålare till Kungliga Teatern i Stockholm. Den skicklige och produktive Desprez målar scenografier till kungens operor och teaterföreställningar. Snart får han alltmer avancerade uppgifter, koppartälten i Haga byggs efter hans ritningar.
Kungen gör sig av sina tidigare arkitekter och ritar om deras byggprojekt, sitter ofta tillsammans med sin favorit och smider allt mer vidlyftiga planer bl.a. för Haga slott.



Olof Tempelmans godkända ritningar till flera byggnader läggs åt sidan, Botanicum i Uppsala till Carl von Linnes ära  har en sidofasad som än idag i stort ser ut som på kungens egen ritning.  Bygget tas över av Desprez  som utnämns till kungens förste arkitekt 1788. Året efter skickas Desprez till Finland för att föreviga krigshändelserna i målningar.

 I Tavastehus har ett kyrkobygge planerats sedan många år. Efter flera turer förkastas även Tempelmans redan antagna ritningar och Desprez får kungens uppgift att rita en kyrka med Panteon som förebild. Bygget startar 1792 och tar sex år. Interiören med predikstolen i mitten och böjda bänkrader liknar en amfiteater.
Ortsborna lär sig aldrig att uppskatta den klassicistiska runda byggnaden som byggs om till en traditionell korskyrka hundra år senare.

Kungens död den 29 mars 1792 satte inte bara stopp för alla byggplanerna utan innebar också att en död hand lades över hela kulturSverige. Det fanns varken pengar eller visioner längre. Inget svenskt Panteon skulle komma att resas på Riddarholmen eller någon annanstans i Stockholm.
Erik Palmstedts ritning arkiverades tillsammans med Desprez större version som liknar Pantheon i Paris.

Haga slott hade vuxit i kapp med statsskulden,  grundmuren som påbörjades 1786 står kvar men arbetet stoppades samma dag som kungen dog.  Teglet användes sedan till krigsskolan vid Karlbergs slott.
Desprez karriär som arkitekt slutade där, en del av dem som kungen hade ratat fick sin revansch, även om det saknades pengar till nybyggen. Desprez fantasi levde dock vidare hos hans elever som kom att förnya byggnadskonsten i Norden.

Pantheon i Rom

Desprez teckning akvarell till Haga slott