Poetens grav på Lilla Sickla med engelska parken

Det här åttkantiga lusthuset hör till engelska parken på Lilla Sickla. Här har folk bott sedan medeltiden, på 1500-talet ägdes marken av Danviks hospital. Holländaren Antonius Monier fick Klein-Sickla som förläning av Gustav II Adolf 1629. 


Engelska parkidealet med lummig grönska och mjuka former infördes i Sverige av Fredrik Magnus Piper på 1780-talet. Lilla Sickla byggdes 1789 till krigsrådet Johan Wilhelm Lannerstierna. Två hus står kvar än i dag, kvarnen och huvudbyggnaden. En flygel brann ner 1990.

Stockholms stadsmuseum har gett gården en blåmärkning 2006, det starkaste skyddet. Samma år bildades föreningen Lilla Sicklas vänner för att sköta området. http://www.hembygd.se/
lilla-sicklas-vanner

.

Sicklasjön 1771

Från gården leder en gammal allé ner till Sicklasjön. Innan Hammarbysjön sänktes 1918 kunde man segla från Barnängsbryggan på Södermalm. En sjöbod finns ännu kvar.

Stockolms stad köpte gården 1917,  nio år senare restaurerades den till  sitt nuvarande utseende.


Enligt engelska parkens ideal skulle öppna landskap se naturliga ut. Ängsmarkena fanns där redan 1771 som grund till parkanläggningen. Det byggdes broar,  anlades bäckar och planterades ekar som nu har blivit gamla och behöver frihuggas.
Till engelska parker hörde också uppbyggda ruiner och fantasigravar. Lilla Sicklas gravhäll från 1824, kallad Filosofens grav kom att tas i bruk efter att protokollmästaren Lars Constans Pontin köpte gården 1852. Han var ogift och barnlös och bestämde sig att där begrava sin mor, Catharina Charlotta 1868 och även sin syster, Carolina Henrika Matilda 1877. Själva gravhällen bär denna inskription: Hvilans Boning Den Dödliges Hopp Och Mödors Belöning.
Det är ett unikt stycke natur i utkanten av Nackareservatet med hela 16 rödlistade arter som har överlevt i det gamla kulturlandskapet tack vare 50 medlemmar i vänföreningen.

Prags lilla barockpärla

Borggreve Jan Josef Vrtba som var slottsfogde i Pragborgen lät bygga sitt barockpalats med trädgård i italiensk stil på Petřínkullens branta sluttning framför det stora slottet 1715-1720. En skylt på Karmelitská-gatan talar om att det finns en Unesco-trädgård innanför den oansenliga porten.
Trots att trädgården är den allra minsta i sitt slag (3000 kvm), har den utnämnts till den finaste barock- trädgården norr om Alperna. I närheten finns också: Finaste barockkyrkan norr om Alperna.
Arkitekt František Maxmilian Kaňka ritade husen som innesluter trädgårdens tre terassplaner med stora höjdskillnader. Byggnaderna har under åren omvandlats så att även trädgården har förfallit.
 I den runda fontänen står en putto som rider på ett sjöodjur. Trädgårdssalen Sala Terrena dekorerades med målningar av Václav Vavřinec Reiner, föreställande Venus, Adonis och allegori över konsterna samt statyer av Bacchus och Ceres av skulptören Matyáš Bernard Braun.

Mitt emot ligger det större huset, skymt bakom en voljär, ett fågelhus med kvittrande invånare som numera kommer från stadens zoo.

Till mellersta planen leder en svängd dubbeltrappa med åtta statyer av antikens gudar.
Mellersta terassens välskötta labyrinter av buxbom består av mer än 12 000 plantor av Buxus sufruticosa.  Bakom den högsta häcken har man en skön viloplats.

Högst upp till blir trappan smal och brant framför den tredelade bågen, täckt med pärlmusselskal som avbildar vattengudar i mitten och sjöjungfrur pa sidorna. På sidan går en smal trappa upptill utsiktsplatsen.
Den furstliga familjen Vrtba bodde här fram till 1799. Palatset byggdes om i klassiskt stil 1845. Hela anläggningen har under åren blivit så illa förfallen att den stängdes för allmänheten 1985. Staden som äger parken satte igång renoveringen 1990. Den tog åtta år och kostade 45 miljoner CZK. Inträdet kostar inte mycket, men om man vill hyra hela anläggningen får man nog betala en hel del.
Det kan man göra här: http://www.vrtbovska.cz/en/
Här bodde vi i Prag: http://pragmedmera.se/

Den hetaste källan för hälsoturister

I Karlsbad, Karlovy Vary på tjeckiska, har man druckit brunn under mer än sexhundra år. Det hälsobringande mineralvattnet i de varma källorna har lockat folk till den lilla staden i den kejserliga habsburgska monarkins nordvästra hörn. De äldsta husen är från 1700-talet, då Josef I gav orten fria stadsrättigheter.

Sitt namn fick Karlsbad efter Karl IV som grundade staden år 1370. I år firas hans 700 årsjubileum i Tjeckien. Enligt legenden ramlade kejsarens hund i den heta källan, men i stället för att bli skadad blev den botad. Kejsaren själv fick också känna vattnets helande kraft. Hans staty står på hedersplats, skulpterad av den olyckliga Otakar Švec som jag har skrivit om: Stalinstatyn som sprängdes.

I området finns 79 sprutande källor, 13 av dem har drickbart vatten från 15,5 grader C till den hetaste källan Vřídlo, 72 C som sprutar upp till 14 meters höjd med 2000 liter vatten i minuten.

För att kunna dricka termalvattnet måste man ha en speciell tillbringare med lång pip. Jag köpte en vid mitt första besök 1990, det första föremålet i Karlsbader Porcelan i min ägo och även ämnet till min populäraste blogg: Zwiebelmuster. 
När jag återvänder efter ett kvartsekel har den gråa lantliga staden ännu en gång genomgått en stor förändring i sin långa historia.

Termalkällorna hade från början kunnat sina och rinna upp igen. För att göra dem åtkomliga ville man bygga kolonnader där man i skyddat läge kunde njuta av vattnet och sällskapslivet. Till och med det gamla stadshuset revs 1875 för att man skulle binda samman de viktigaste källorna. 
Den här träkonstruktionen i schweitzerstil över marknadsplatsen Tržiště, med en av källorna som nu bär Karl IV:s namn, skulle från början bli provisorisk. Arkitekterna Ferdinand Fellner och Herman Helmer från Wien fick uppdraget. Första delen blev klar 1883. Därefter har duon även förändrat Grandhotel Pupp till en pärla i nybarock. Den smäckra kolonnaden som blev stadens symbol rekonstruerades 1991-93.

En hälsokur i Karlsbad var nästan ett måste för den europeiska societeten under flera hundra år. Man skulle dricka 3-6 kannor mineralvatten varje morgon och ta olika sorters bad i mineralvatten och lera. 
Termalsalt är också en viktig del i kuren, och så ska man dricka den lokala, gula örtbitterlikören Becherovka, tillverkad av apotekarfamiljen Becher, upphöjd till kejserligt-kungliga hovleverantörer. För att bli botad från allehanda krämpor skulle man stanna i tre eller fyra veckor enligt läkarnas rekommendationer.

"Ich bin dieser Quelle eine ganz andere Existenz schuldig" står det på skylten i Tre Morers hus där Johan Wolfgang von Goethe har bott 1812. Han återkom flera gånger och har promenerat på gatorna tillsammans med Ludwig van Beethoven. Listan av berömda tonsättare är lång: Bach, Brahms, Chopin, Dvořák, Grieg, Liszt, Mozarts son Franz Xaver, Schuman och Wagner. 

Av statschefer som har vistats här kan man utöver kejsarna nämna Tsar Peter den store, Kemal Atatürk och Vaclav Havel. 

Dessutom kan nämnas Madeleine Albright, Michael Douglas, Sigmund Freud, Fjodor Dostojevskij, Karl Marx, Niccolò Paganini, Friedrich Schiller, Mark Twain och Ivan Turgenev. Den svenske jazzbasisten och kompositören Georg Riedel är född i Karlovy Vary 1934.

Stadens längsta kolonnad, nyklassiska Mlýnská kolonáda,  hela 132 meter i sten, ritades av Josef Zitek och byggdes i slutet av 1800-talet.
Den nyaste kolonnaden är en betongkoloss där man kan dricka varmt och kallt vatten inomhus sittande på långa bänkrader. Den kom till 1984 och döptes efter Juri Gagarin.

Då var även stadens stolthet, Grandhotel Pupp omdöpt till Grandhotel Moskva. Hotellets historia börjar 1701 då det hette Säcshische Saal. Ägarfamiljen Pupp lyfte upp anläggningen till kategorin världens mest berömda hotel i början av 1900-talet. Nu har det återtagit den ärofulla platsen. 
Karlovy Varys årliga filmfestival hålls på Pupp som  även har varit spelplats i en James Bond-film.  Karlsbad har efter andra världskriget fått nya invånare, sudettyskarnas språk har bytts till tjeckiska eller ryska som talas både av många som bosatt sig i Karlovy Vary och turister som kommer av hälsoskäl, vill besöka kulturevenemang, sporta eller handla märkesvaror i fina butiker.
Marienbad är också värt att åka till!
Bra kontakt i Prag: http://pragmedmera.se/

Nästa år i Marienbad?

Hundra heta källor som sprutar mineralvatten med kolsyra och glaubersalt har gett upphov till den märkliga lilla staden Mariánské Lázně vid Tjeckiens nordvästra gräns. 53 källor med olika sammansättning har tappats i ledningar som går till vackra kolonnader där man kan dricka källvatten i speciella keramikkärl försedda med en pip.
Den mest berömda källan, Kreutzquelle, ledde till denna paviljong med 72 joniska pelare och kupol, ursprungligen byggd av trä men ersatt med en kopia av betong 1912. Nu kan man där inne smaka på olika sorters mineralvatten, i både varm och kall tappning.Vår favorit var Rudolfkällan, som har hög kalciumhalt och inte smakar svavel.

Källorna var kända i århundraden, men togs i bruk först i början av 1800-talet. Staden grundades 1868 och döptes efter Marienquelle som släpper ut koldioxid. Den har bl.a. blodtryckssänkande effekt.  Källornas vatten kan användas såväl utvärtes som invärtes.  Det kan lindra smärtor, njur- och andningsbesvär, gikt, mag- och tarmproblem och mycket annat.
Den gyllene eran i Marienbad inföll på 1870-talet då järnvägen kom och de stora kurhotellen byggdes. I början av 1900-talet exporterades en miljon flaskor mineralvatten årligen.
Marienbad var en viktig samlingspunkt i det österrikisk-ungerska kejsardömet, många berömdheter kom på besök, Johan Wolfgang von Goethe var där tidigt, sedan kom Fredric Chopin, Richard Wagner, Alfred Nobel, Mark Twain, och Winston Churchill och många andra, inte minst tsar Nikolai II. Englands kung Edward VII kom på årliga besök från 1897, sju år senare fick han  sällskap av Franz Josef I. Deras möte har förevigats i många versioner, den här finns i det stora hotellet Nové Lázně där man än i dag kan få behandling i den kungliga kabinen.

Verksamheten fortsatte mellan världskrigen, år 1929 tog sjutusen invånare emot 41000 gäster. Efter Münchenöverenskommelsen 1938 införlivades de tysktalande sudeterna med Tredje riket, för att efter 1945 fördrivas från staden som hade blivit oskadd under kriget. Kuranstalterna förstatligades och reserverades för de socialistiska arbetarna.
1961 kom den berömda filmen L`année derniere à Marienbad som dock inte är filmad just där.
Sedan 1989 har de viktigaste byggnaderna restaurerats och privatiserats.
Staden har nu drygt 13000 invånare, mest tjecker.

De 10 mest praktfulla badhusen köptes efter millennieskiftet av den stora ungerska hotellkedjan Danubius som grundades redan 1972 och nu äger 40 hotell i fem länder. Ett kort besök i staden gav mersmak, en riktig kurvistelse känns lockande, man kan få lyx för relativt gott pris än så länge.

Så vem vet, kanske nästa år...
Eller Karlovy Vary!
Kolla: http://pragmedmera.se/

Blow up Stalin i Prag

På det höga berget med magnifik utsikt över Prag i Letná-parken restes denna metronom av skulptören Vratislav Karel Novák ett par år efter kommunismens fall. Det enorma granitfundamentet hade stått tomt länge sedan världens största staty av Josef Stalin försvunnit. Monumentet hade tagit nästan 6 år att bygga och när det  äntligen invigdes första maj 1955 hade kultföremålet redan legat två år i sin grav. "För stort och för sent" konstaterade Nikita Chrusjtjov som var starkt kritisk till sin företrädare. Tseckoslovakiens kommunistparti som hade tvingat man ur huse för att sörja Stalin på Vaclav-platsen fick till slut bestämma att den 15,5 meter höga och 22 meter långa statyn skulle sprängas 1962. Demoleringen som skulle hemlighållas krävde både tid och pengar samt 800 kilo sprängämnen och hördes över hela staden.
En hel del annat har stått på fundamentet, bl.a en gummistaty av Michael Jackson inför hans Europaturné.
Nu är Stalinstatyn åter aktuell,  man spelar in en TV-film om dess skapare och strax innan jag kom till platsen hade man där kunnat se en frigolitkopia av Stalins huvud.
Den sorgliga historien om skulptören Otakar Švec som blev utvald för uppdraget av partiet är värd att berätta. Han hade redan fått två av sina statyer förstörda av nazisterna, minnesmärken av reformatorn Jan Huss och president Tomas Masaryk.
Nu hade han blivit anmodad av det nya styret att lämna ett förslag till det allra största minnesmärket i kommunistiska världen. Han satt med en konstnärsvän på en restaurang, ritade en teckning på en servett som han lämnade in. Där står Stalin med en bok vid bröstet framför en rad av socialismens hjältar. Den föll partiet i smaken. Partipiskan ven över hela tillkomstprocessen som sysselsatte 600 arbetare. De 235 granitblocken vägde 17 ton.

Tre veckor före avtäckningen tog den olycklige skulptören sitt liv. Det sägs att han var missnöjd med resultatet och sitt renommé som förknippades med Stalinkulten.
Där stod Stalin med sitt socialistiska följe i sju år och vaktade över staden på en höjd, synlig för pragborna som snabbt började tala om köttkö i stället för det onämnbara. 140 miljoner hade det kostat.
Nu finns det på den vänstra siden av fundamentet en bar som inte blygs för sitt namn. Den högljudda råa rappen från högtalarna ger en ny dimension till platsen. Området är täckt av graffiti och gillas av skateboardåkare.
De har en även en egen facebooksida: Stalins evenemangstips.
Det är många märkliga turer med denna historia. Skulptören Otakar Švec är numera mest känd för sitt ungdomsverk Sunbeam- motorcyklist. Han tar sitt liv i tron att den kolossala granitstatyn kommer att förfula staden för lång tid.
V K Novák, professor i kinetisk konst tillverkar Metronomen för en tillfällig utställning men den blir permanent och har gett sitt namn åt utsiktsplatsen.
Artikel om statyn med foton och en filmsekvens
Irena vet mer: http://pragmedmera.se/

Norsk personkult i pyramidal form

Güimar är en liten ort mitt på Teneriffa som knappast skulle intressera några turister om där inte hade funnits gamla stenhögar som Tor Heyerdahl upptäckte efter att ha sett foton från platsen.
De påminner om trappstegspyramider i Mexico, Peru och gamla Mesopotamien. Han var övertygad om att det finns ett samband mellan de olika kulturerna och satte i gång med arkeologiska utgrävningar på platsen 1991 i samarbete med universitetet i La Laguna.
Vid sekelskiftet bekostade den norska skeppsredaren Fred Olsen en anläggning med museum,  etnografisk park, olika utställningar och auditorium där Heyerdahls teorier presenteras på olika värdspråk samt norska.
Heyerdahl berättar i filmen om hur han kom till pyramiderna som tidigare hade tagits för odlingsterasser. De sex pyramiderna var dock byggda av vulkaniska stenar som hade transporterats dit. Dessutom är de placerade så att man vid sommar- solståndet kan se solen gå ned två gånger mellan bergstopparna när man står på den uppbyggda platån.

Det som inte berättas är att pyramidernas tillkomst enligt senare utgrävningar är daterat till 1800-talet.  Guanchernas grottor finns under dem.
Heyerdahl ville bevisa att det var möjligt att segla mellan kontinenterna på båtar som var  byggda med forntida farkoster som förebild. En kopia i full skala av hans papyrusbåt Ra II finns bakom glas på museet.

Heyerdahls liv och expeditioner presenteras med fotografier på museet. Hans teorier godkändes inte vetenskapligt, men han fick en viss revansch efter att man hittat föremål som kunde binda samman kulturen i Sydamerika med Galapagos och Påsköarna.
Masker och keramik från olika ursprungskulturer förevisas i en utställningshall av betong, dekorerad med naiva målningar som föreställer urbefolkningens urtida seder.
Senare tiders DNA-forskning visar dock att det inte fanns genetisk grund för ett samband.
Tor Heyerdahl kunde dock gå till den sista vilan i april 2002 utan att ha förlorat tron på sina teorier. I den märkliga anläggningen med vacker natur lever de än i dag.
Piramides de Güímar hemsida

Cortonas minsta kyrka

Franciskus av Assisi har lämnat ett betydande arv i den lilla medeltida bergsstaden Cortona där han hade sin första cell. På platsen grundades det första konventet av Elias av Cortona 1230. Stadens skyddshelgon Margareta som tog hand om de fattiga och sjuka dog där 1297.  Den stora basilikan högt upp på berget har en kista med hennes kvarlevor. En bit nedanför finns en liten kyrka.

Chiesa di San Niccoló ligger skyddad omgiven av cypressträd vid en brant gata med trappsteg som bär samma namn. Kyrkan skall vara öppen för betalande besökare vissa timmar om dagen, men dörren kan trots det vara låst. Det första man ser från ingången är det vackert dekorerade taket. Mer om kyrkan
Två berömda målare har bott och verkat i Cortona under 1400-talet. Den mest kända är Fra Angelico. Hans berömda målning Maria bebådelse finns i Diocesan museum. 
Luca Signorelli föddes i Cortona  på 1440-talet. Hans mest kända målningar finns i Sixtinska kapellet och domkyrkan i Orvieto.

Vid altaret har man konstruerat en speciell anordning för de två målningar av Signorelli på en och samma pannå som tillkom 1510: Kristi födelse samt Nedtagning från korset. Den unge mannen som vaktar kyrkan trycker på en knapp och vänder på tavlan.
 
Den predikande franciskanermunken Bernardinus av Siena fick kyrkan uppkallad efter sig vid tiden för sin död 1444. Redan fem år därefter blev han helgonförklarad.
Det är mycket stämningsfullt i den lilla kyrkan, det känns mera som en gammal patinerad samlingslokal än en kyrka.
Det är synd att denna lilla pärla är relativt okänd, och att det är så svårt att komma in där.

Skattkammaren bakom kyrkorummet

Borgen vid Trasimenosjön

Den medeltida fästningen Castello de Leone, Lejonets borg, grundlades år 1247 av den tysk-romerska kejsaren Fredrik II. Den pentagonala fästningen med fyra höga torn restes på en ö. Den har rivits ner och byggts upp för att senare blir sammanbyggt med fastlandet.

Den trekantiga udden, omgärdad av murar ligger på sydvästra sidan av Trasimenosjön. Byn Castigliano del Lago kallas i turistbroschyren en av Italiens vackraste. Utsikten från det högsta tornet över sjön är bedårande.
Innanför murarna fanns det en gång en kyrka som inte har bevarats.
Fästningen har nu restaurerats och på innergården kan man se film och teater på sommaren.

Man kan gå i trånga gångar runt murarna och branta trappor inne i tornen.
Det finns en liten servering där man kan köpa biljett både till fästningen och museet i Palazzo Ducale, dit man kommer genom den långa täckta gången.
Utanför fästningsmurarna finns en   olivlund med stora gamla träd och en trivsam, lugn atmosfär.

Den långa gången från fortet leder till Palazzo del Commune, ett renässansslott byggt för kondottiären Ascanio dell Corgna. Han var en yrkessoldat och kämpade bl.a. mot lutheraner i Tyskland och turkar på Malta,  av påven Pius IV utnämnd till markis.
Palatsbygget pågick från 1550 till 1563. Fasaden blev aldrig färdig men interiören har enorma fresker som skildrar olika historiska skeenden. Flera mästare, kända och okända, har målat imponerande tablåer som kantas av sirlig ornamentik. Även taken är rikt dekorerade.  Bland många motiv finns det berömda slaget vid Trasimenosjön år 217 f. Kr. då Hannibal besegrade romarna, eller Julius Caesars liv och död.  På museet finns också arkeologiska fynd.
Sjön Trasimeno, den fjärde största i Italien, är en sevärdhet i sig. Man kan bada vid stranden, även om de flesta turisterna bara ligger och solar på gräsmattan, eller åka båt till ön Isola Maggiore.  Den stora båthamnen är full med fartyg.


Nere i stan finns det här minnesmärket över det gamla flygfältet Euleri som förstördes under andra världskriget. Varje år ordnas en populär flygfestival för mindre plan och ballonger La festa dei Piloti i slutet av april, ett par veckor dessförinnan  högtidlighålls tulpansäsongen sedan 50 år tillbaka under Festa del Tulpano.
De 15000 invånarna i Castigliano del Lago har funnit många sätt att ära sin bygd och locka till sig turister.

Läs om staden som syns i horisonten!