Trenitalia merda - jävla SJ

Det kan vara lite väl spännande att åka tåg i Italien om man har en tid att passa. Kaotiskt eller trist väntan utan någon vettig information om vad som skall hända.
Från Milano Termini tror jag att de flesta tågen avgår i tid. Med ankommande tåg kunde det däremot vara lite hur som helst. Nu trafikeras Milano av  nya snabba tåg, man byter från de sydkommande  t.ex. i Rom eller Neapel .  I Syditalien  kan det bli flera timmars försening på vägen. Det är inte heller säkert att de ens avgått enligt tidtabellen.
Efter att ha suttit som på nålar från Toscana till Bologna för att byta tåg där till just Milano för att passa flyget hem har vi beslutat oss för att hädanefter alltid övernatta i den stad som flyget hem avgår ifrån.
Att köpa biljetter är inte heller det lättaste. Automaterna kan vara trasiga, köer till kassorna hur långa som helst. Sen måste man hitta en fungerande valideringsapparat för biljetterna.

På mindre stationer finns det ofta varken automat eller biljettkassa, kanske kan man handla hos tobakisten eller i kaffebaren. Finns det inget alternativ, får man köpa biljett på tåget om konduktören ids att skriva ut den. På dessa rälsbussar i Kalabrien verkade skrivandet oftast inte värt mödan för den uniformerade personalen som passerade genom vagnarna mellan varje stopp. Tack vare den nya tekniken kan man se på stationens elektroniska display när tåget väntas komma,ända tills det visar sig att det inte kommer alls. Kanske sitter det fast vid en annan station längre bort.
Ibland kan man bli stående vid någon mindre station utan att förstå varför. Inte är det för att vänta in mötande tåg som ju ändå skall gå på den andra rälsen. I Nicoteria kan det vara passande med en nikotinpaus för alla som röker. Pausen blir dock längre än cigarrettröken varar.
Passagerarna verkar vara luttrade, sitter lugnt kvar, pratar högt med varandra eller i sina mobiler, läser tidningen eller fingrar på sin dataskärm. Någon sover, de indiska försäljarna håller hårt i sina smyckeskrin.

.Värst är det för pendlarna som skall ta sig till och från sina arbeten varje dag. Man kan aldrig veta när man kommer fram. I Palermo var skyltningen mer gammaldags, vid varje perrong fanns det uppgift om när och vart nästa tåg skulle gå.Folk satt och stod som packade sillar på tåget i väntan på avgång när det kungjordes att man skulle byta till det tåg som anlände vid perrongen intill. Alla rusade av och an för att efter en halvtimme få vända tillbaks till de första tåget. Kvinnorna närmast oss berättade att samma sak kunde hända flera gånger i veckan.
Ni har väl bättre tåg i Svezia, frågade de, men blev inte ett dugg gladare när de fick höra att våra tåg fastnar i kylan eller lövfällningen i timmar.
När det kommer till farten på rälsen kan skillnaden mellan Italien och Sverige vara hårfin.
http://www.trenitalia.com/cms/v/index.jsp?vgnextoid=f4e43bf7c819a110VgnVCM1000003f16f90aRCRD