Alla har kanske inte läst på anslagstavlorna att invånarinnorna uppmanas hålla lekplatsen fri från störande ljud.
Här räknas alltså inte pappor med barn.
Kvinnorna kan tala högt i telefon för att ingen obehörig förstår, gälla barnskrik hörs ibland över hela området. Inte blir jag störd av det, inte heller av alla utrop på tågavgångar runt hörnet. Till och med godstågen på natten känns beskedliga jämfört med bygglarmet hemmavid. Här kan man sova med öppet fönster.
Det bästa med lägenheten är den stora terassen med dörrar till alla tre rummen. Under de heta sommarveckorna har det för det mesta ändå varit behagligt eftersom det inte är direkt sol. Där har vi suttit och ätit frukost och middag, hängmattan var dock inte vidare bekväm.
Belysningen tänds automatiskt när man går ut från dörren, alla som man möter inomhus hälsar Grüss Gott. De beslöjade kvinnorna säger nog inte så, men dem möter vi inte här utan i huset mitt emot som har mindre lägenheter.Längst ut i hörnet finns det ytterligare en uppgång med studentlägenheter. De står ofta klungor med ungdomar utanför. Alla rummen i det större huset ligger i fil, väggen längs järnvägen har stora ljudisolerade fönster mot trapphuset. Från stationen kan man se en öppen terass mitt i fasadens fönsterrad och från takterasserna kan man beundra utsikten över staden.
Åtminstone under de varma sommarmånaderna kan fastigheten nog vara självförsörjande med energi, tack vare de stora panelerna med solceller på taket. Alla portar har tvättstuga, cyckelrum och barnvagnsförråd vid ingången.
Det allmännyttiga bostadsbolaget Heimbau har funnits i 60 år och har mera än 8500 lägenheter i Wien. Flera hus projekteras, med både ägar- och hyreslägenheter. Grundtanken är de boendes behov går före vinstintresset. Kön till nya lägenheter är redan fullbokat.
Undrar om svenska bostadsbolag och samhällsplanerare har varit på studiebesök här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar