Återkomst till Cervo i Ligurien

År 1970 reste jag för första gången till Italien.  Nu har jag faktiskt kommit tillbaka till alla de ställen som jag såg under 70-talet.  Det medeltida Cervo vid den italienska Rivieran var den första by som jag besökte då för mer än 40 år sedan.
I somras bodde jag två veckor i Ligurien.
Stränderna mellan kullarna och havet längs Riviera di Ponente från Ventimiglia till Genova är kantade av större och mindre orter.

 Järnvägen från den franska gränsen går genom tunnlar. En gång för länge sedan steg jag av tåget där i Diano Marino som är en typisk italiensk turiststad med restauranger och glassbarer på gågatorna, parasoller och solstolar på stranden.

Från strandpromenaden kan man se kyrktornen i Cervo. Att gå upp dit var ett måste.
Det var en märklig känsla att ta sig upp de långa, smala trapporna igen. Inte var det mycket som jag kom ihåg, det var så likt alla andra små städer uppe i bergen på olika håll i Italien som jag sett under de senaste åren.
I ungdomens dagar hade jag inte en aning om att vägen under mina fötter hade anlagts redan under romartiden, den antika Via Aurelia. Nu för tiden ser det gamla inte så slitet ut. Husen måste ha blivit målade och renoverade flera gånger på dessa decennier.

De flesta husen i Cervo kan man bara nå via de branta trapporna. Uppe vid valven där trappan smalnar och delar sig kunde jag känna igen mig. Till höger fanns kaféet med utsikten över havet. Där brukade jag dricka cappuccino på morgnarna. Det var ett helt nytt sätt att dricka kaffe. Då hade jag lagt på minnet att ordet hade sitt ursprung i kapucinermunkarnas bruna huvor. Terassen med serveringen tycktes ha blivit större, och trämöblerna utbytta, men utsikten över havet var den samma.

Dessvärre var kaffet med den vispade mjölken inte längre någon smaksensation, men utsikten var desto mera njutbar.
Där satt jag länge och funderade över allt som en gång i livet hade varit nytt och spännande, alla resor som man som barn inte ens kunde drömma om.
Den lilla byns charm hade upptäckts av musiker redan för 50 år sedan. Varje sommar anordnas kammarmusikfestival, där till och med Yehudi Menuhin och Viktoria Mullova har spelat. Nästa sommar blir det bl.a. King´s Singers. Det hade jag heller ingen aning om. Man hörde musiker från sommarakademin överallt i byn.

Den smala gränden gick vidare till nästa utsiktsplats där jag hade fler minnen: huset med takterassen, där jag en gång bott, samt badplatsen vid havet, där jag skar mig blodig på de vassa klipporna. Cervo har idag 1200 invånare, men många hus hyrs ut åt turister.
Nu såg jag mycket som jag då i ungdomligt oförstånd inte hade fäst mig vid.

Den medeltida borgen Castello di Clavesana har ett dammigt etnografiskt museum som måste ha funnits där länge, fullpackat med grovt tillverkade dockor, redskap och gamla marionetter. Från slottssalen har man en vidunderlig utsikt, men där var det stängt för konsertrepetition vid vårt besök. På torget reser sig San Giovanni Battista dei Corallini, barockkyrkan från 1600-talet. Den mäktiga kyrkan i den lilla byn bekostades av inkomster från korallfisket som gav stora rikedomar till byborna. Fiskarna bar upp de tunga marmorstenarna till berget under vintern när de inte kunde segla ut. Enligt legenden har en stor grupp korallfiskare försvunnit i havet för att få ihop pengar till att bygga kyrkan färdig.
Från min första resa minns jag även den lilla staden med det stora namnet Imperia. Mer om det senare. Andra intressanta italienska byar står på tur att rapportera om och ännu flera kommer jag att åka till framöver.

Läs också Resfoten i Imperia

del-festival-internazionale-di-musica-da-camera-di-cervo/