Finland vårdar sina minnen

Finland är ett land som vårdar sina minnen. En relativt ung stat med historia präglad av krig och motsättningar, en liten nation som sökt navigera mellan mäktigare grannar. Många har velat befästa sina minnen och förbindelser på olika sätt, inte minst genom att resa statyer och minnesmärken. Det är viktig att hålla reda på det man har, allt är katalogiserat på städernas internetsidor.
 Tsar Alexander II står på hedersplats på Senatstorget i Helsingfors. Finland ville tacka honom för sin autonomi genom en tävlig 1884 som vanns av Johannes Takanen i konkurens  med Walter Runeberg som fick utforma den efter Takanens död.

Socialrealismens sista suck har rests upp  på Hagnäskajen så sent som januari 1990. Världsfreden i  brons kom  från Moskva som i sin tur fick en skulptur som heter Vänskap mellan folken. Moskvas gåva till finska folket visar människor från olika kontinenter som bär ett lövsmyckat jordklot. Redan vid invigningen av Oleg Kirjuhins bronsskulptur medgav överborg- mästaren att den hade väckt diskussion. 

Den före detta huvudstaden Åbo hade vänskapsband med Leningrad.
I Puolalaparken intill Konstmuset står bastanta bronsfigurer sedan 1968.
En matuska i schaal och tre män kramar varandra i Antti Louhistos skulptur som restes för att fira 15 år av vänskap mellan städerna.
Skulptören hade velat ha en sockel av Virolahtigranit som användes  i St. Petersburg men den röda stenen kommer från Vehmaa.

Johan III har inga statyer i Sverige. Han bodde som Finlands hertig i Åbo slott med sin polska hustru Katarina Jacellonica. Denna byst har rests av privatpersoner i Åbo. Den enda riktiga statyn finns sedan 2008 i Björneborg som firade stadens 450-årsjubileum med en bronsstaty av hertigen som grundade staden framför Rådhuset.

Men nu flyttar vi till Tammerfors, året är 1918. Inbördeskriget har krävt många stupade i de hårda stiderna, bland dem 38 svenska frivilliga. 13 av dem dog på den här åsen Kalevankangas. Minnesmärket restes på platsen reden samma år. På bronsplattan står:  HÄR FÖLLO TAPPRA SVENSKA MÄN VID VÄRNANDET AF FINLANDS FRIHET 28/3 1918 ¾. Den här stenen står lite undanskymt i parken intill den stora begravingsplatsen som har flera krigsmonument, de vita fick sitt  1921  de röda tjogo år senare.  

Nästa krigs offer i Tammerfors har fått sin viloplats i den stora begravingsplatsen Kalevankangas. Där står hjältegravarna i långa grader runt ett högt granitkors.
Jag har dock valt ett annat minne, ett 105 mm fältshaubitsrör tillverkat av Tampella som användes under försvarsstriderna  1939- 1945 som det står på skylten som invigdes 2007 på Tampellas fabriksområde.  Minnen från kriget  hålls hela tiden levande på olika sätt.

Nästan en halv miljon karelare evakuerades, först efter vinterkriget 1939  och slutgiltigt 1944 efter fortsättningskriget. Deras anhörigas gravar finns nu på andra sidan gränsen och därför har man rest minnestenar för döda i de avträdda områdena på många ställen. I Helsingfors 1957 har Armas Tirronen  avbildat en kärnfamilj med ett litet barn som bronstaty på Sanduddens begravingsplats.

Finlands presidenter som statyer är ett kapitel för sig.
Paasikivimonument står mitt i Helsingfors sedan 1980.
Harry Kivijärvis två svarta granithällar har fått många smeknamn, presidentsparets namn Juho Kusti och Alli är det populäraste.
Bakom står Mannerheims ryttarstaty av Aimo Tukiainen. Den har fått mycket kritik både för sin utformning och läge. Ryttarstatyerna hör till en annan tid och det moderna Kiasmahuset förstärker kontrasten.

Det här är bara ett litet axplock av allt stort och smått som man tycker är aktningsvärt i Finland. De har tillkommit genom officiella tävlingar eller på privata initiativ. Många har väckt livliga diskussioner särskilt om nationella intressen står på fundamenten. Det finns olika åsikten och stora känslor om hur man skall minnas och gestalta sin historia.

Statyer utomhus i Helsingfors

Åbos statyer, här är ett exempel

Statyer i Tammefors (på finska)