tisdag 2 oktober 2012

Kungastatyerna i Sveriges huvudstad



Flera svenska regenter har inte fått någon staty i huvudstaden. Urvalet har inte gjorts slumpmässigt. Statyerna har var och en sin  politiska bakgrund.
Gustav Vasa står framför Riddarhuset sedan 1774. Riddarhustorget var en central plats i Stockholm under 1700-talet. Riksgrundaren fick en hedersplats mitt på torget.
Den inkallade franske skulptören Pierre Hubert L´Archeveque fick i uppdrag att utforma två kungastatyer; Gustav III ville hugfästa minnet av sina två stora föregångare. Kungen ville använda de två tidigare Gustavernas symbolvärde för att bygga upp propagandabilden av sig själv.
L´Archeveque vistades länge i Sverige och var direktör för Konstakadademien under elva år. Han var utbildad i Paris och Rom.
 




"Hjältekonungen" Gustav II Adolf  var tänkt att bli den första  statyn att resas.  Adeln ville dock inte förära en kung som hade ärvt sin makt, så Gustav Vasa kom först på plats. Ryttarstatyn  beställdes 1757 men avtäcktes först 1796, långt efter skulptörens död.  Då döptes även torget om efter att tidigare  ha hetat Norrmalms torg.
Skupturgupperna på sockelns kortsidor som bl a framställer Axel Oxenstierna och Clio - historiens musa - modellerades av L´Archeveques mest kända elev Johan Tobias Sergel redan 1789 men ställdes upp först i början av 1900-talet.





Sergel som hade tillbringat många år i Rom hemkallades av Gustav III för att bli kunglig bildhuggare. Han vantrivdes dock med konstklimatet i Sverige och med de mer eller mindre inspirerande offentliga uppdragen. Det mest framträdande  av dessa är statyn av Gustav III som beställdes av kungen själv.
Det tog många år innan Sergel ansåg sig vara färdig med den, nöjd blev han aldrig. Brons var alldeles för hårt för honom. Marmorn var hans material.
Förebilden för statyn är den antika Apollo di Belvedere som både konstrnären och kungen beundrat  i Vatikanmuséet i Rom. Kungen ses stiga i land från sitt skepp efter kriget mot Ryssland. I handen håller han en lagerkvist, fredens symbol.


 

Karl XIII fick genom ett kungligt brev år 1822 ge namn åt hela Kungsträdgården - Karl XIII:s torg - efter att hans adoptivson Karl XIV Johan hade gjort om den till en militär exercisplats och huggit ner alla träden. Där försvann stockholmarnas älskade park. 
Bildhuggaren Eric Gustav Göthe står för själva statyn, lejonen är utförda av Bengt Fogelberg.
Statyn blev, i likhet med den person den framställer,  aldrig populär och blev i folkmun kallad "en kruka mellan fyra lejon" i jämförelse med en annan kungastaty i närheten.









Stamfadern för Bernadotteätten, Karl XIV  Johan  kom på plats 1854 vid Slussplan på initiativ av sonen Oscar I. Lejonskulptören Bengt Fogelberg fick uppdraget.
Ryttarstatyn stod från början vänd åt andra hållet, mitt i en liten park. Sin nuvarande placering fick den när den nya Slussen invigdes 1935. Den ursprungliga sockeln av Carraramarmor hade vittrat sönder.

Karl XII har varit och är fortfarande den mest kontroversielle av svenska kungar. De första hundra åren efter sin död ansågs han som den store förloraren och en nationell katastrof. Efter förlusten av Finland och under den framväxande nationalismen behövde man honom som samlande symbolgestalt inför hotet från Ryssland.
Statyn av Johan Peter Molin avtäcktes på 150-årsdagen av kungens död 30.11.1868. Det folkliga evenemanget stördes av läktare som skymde sikten för allmänheten och ledde till kravaller dagarna innan. Kavalleriet inkallades för att slå ned de upproriska.
Invigningen skulle förättas av den populäre författaren August Blanche som dock fick en hjärtattack och dog invignignsdagen. Avtäckningen blev en stor nationell manifestation med fackeltåg av Uppsalastudenterna.
Karl XII:s pekfinger är riktat mot arvfienden Ryssland där han står omgiven av krigstroféer, fyra kanoner som erövrats i strid. Detta gav upphov till den skämtsamma formuleringen: ett lejon mellan fyra krukor.


De sista kungastatyerna i Stockholm restes på Djurgården i början på 1900-talet. Det fanns ett stort nationellt självhävdelsebehov att tillfredställa efter Unionsupplösningen 1905 då Norge skildes från Sverige.
Karl XV  står till häst i sin husaruniform framför Biologiska muséet på Lejonslätten sedan 1909, storstrejkens år. Hans kungagärning gav egentligen ingen anledning att resa någon staty. Charles Fribergs  något stela framställning av kungen på hästen har kallats tennsoldaten.
Den stora krigarkungen Karl X Gustav utanför Nordiska Muséet har omgetts med flera symboler för Sverige som stormakt, två obelisker samt namnen på fältherrar och militära segrar i Polen och Danmark 1658. Gustav Malmqvists staty restes mitt under första världskriget 1917 och kom att bli det sista kungamonumentet. Kungaminnena var ännu en viktig del av den nordiska identiteten, Livrustkammaren låg vid denna tid i muséet bland alla i Norden insamlade föremål.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar