söndag 25 juli 2010

Högmod går före fall - Vaux le Vicomte


 ”Den 17 augusti klockan sex på kvällen var Fouqet Frankrikes kung. Klockan två på morgonen var han ingen alls."
Så skrev Voltaire långt senare om den överdådiga och ödesdigra festen år  1661 i slottet Vaux le Vicomte. Detta var början till den kungliga enväldet.
Finansminister Nicolas Fouquet dömdes till
livstids fängelse av en undersöknings- kommission efter att han bjudit in kung Ludvig XIV till en påkostad fest i det nya slottet. Vaux le Vicomte var med sin imponerande park något av det magnifikaste som fanns i dåtidens Frankrike. Fouquet umgicks med de främsta konstnärerna i Paris, på festen framfördes en komisk balett Les Fâcheux av Molière, Beauchamps och Lully till kungens ära, men vad hjälpte det att hedra kungen när värden hade byggt något som var mycket dyrare, finare och lyxigare än kungen själv hade.
Under sina nio år som finansminister för Ludvig XIV hade Fouquet sammanfört tre skickliga yrkesmän som hade skapat en miljö som blev urbilden för barocken.
Slottet ritades av Louis de Vau och dekoren av Charles Le Brun.
Slottsparken av André le Nôtre var den första i sitt slag och blev ett mönster för många kungliga och adliga parkanläggningar. Många av Le Nôtres ritningar kom genom Tessin d.y. att hamna i Sverige och finns på Nationalmuseet.
Det var Jean Babtiste Colbert som övertygade kungen att Fouguet hade använt statens pengar till sitt slott. Det var musketörer med namnet d´Artagnan som arresterade honom. Colbert fick så småningom överta finansministerposten och drog in så mycket skatter till statens kassa att kungen kunde anlita de tre skickliga konstnärer som hade ritat Vaux le Vicomte för att börja bygga sitt Versailles. Gobelänger, statyer och apelsinträd konfiskerades eller köptes till kungens slott.
Madame Fouqet fick tillbaka slottet tio år senare och levde där med sin äldste son. Maken dog i fängelset 1680 och efter sonens död 1705 sålde änkan alltihop till någon som aldrig hade sett platsen. Sextio år senare köptes egendomen av hertigen av Praslin. Mera än hundra år därefter övergavs slottet och stod tomt i trettio år. Alfred Sommier ropade in det tomma slottet med en igenvuxen trädgård på offentlig aktion 1875. Familjen Sommier har restaurerat egendomen som nu har blivit ett viktigt historiskt monument. Ägarnas släktporträtt finns att beskåda i ett av rummen.

Slottet är öppet för besökare från slutet av mars till början av november och varje lördag kväll kan man beundra Vaux le Vicomte upplyst med 2000 levande ljus. Varannan lördag tänds fyrverkerier på samma sätt som vid de storslagna festerna  under den första ägarens tid.
Slottet har även hyst filmteam för ett tjugotal olika  filmer, bl. annat Marie Antoinette av Sofia Coppola och Valmont av Milos Forman.
Man kan också hyra slottet för fester, med eller utan fyrverkerier. 400 personer får plats för sittande middag eller 800 för cocktails.
Vaux le Vicomt ligger i Maincy i departementet Seine-et-Marne några mil från Paris. Närmaste staden heter Melun.

Resfoten om le Notre
http://www.vaux-le-vicomte.com/  

lördag 17 juli 2010

Det blåvita lökmönstret Zwiebelmuster

Mitt intresse för det blåvita porslinet började 1990 i Karlovy Vary. Jag köpte en special- tillbringare med en lång pip som används när man dricker brunn. Återbesök i Karlsbad 25 år senare
Den gamla tyska kurorten Karlsbad har hyst många berömda tyskar (bl.a. Johann Wolfgang von Goethe) men även en porslinsfabrik som tillverkar Original Karlsbader Zwiebelmuster.
Från den resan släpade jag även hem tekoppar som är tillverkade i Tjeckoslovakien, av Český porcelán. Senare har jag köpt tallrikar som är stämplade med Bohemia,  made in Czech R. och koppar med stämpel Blue Danube, Japan eller Bohemia, Germany, eller Hutschenreuter.

Egentligen härstammar den europeiska tillverkningen från Meissen i Sachsen, där man fann rätt sorts kaolinlera för att göra porslin av. Det blåvita mönstret utvecklades 1730.Det blev så småningom omodernt, men sedan 1860-talet hörde det till god ton i den tyska borgarklassen att ha en Zwiebelmusterservis.
Varumärket Meissen hade en sådan status att hantverket överlevde DDR-tiden. Meissenporslinets
300 årsjubileum firas stort i Tyskland i år.
Det berömda varuhuset KaDeWe hade en stor specialutställning i våras. http://www.meissen.com/de/tisch-tafel/klassische-dekore/zwiebelmuster

Den traditionella tillverkningen i Meissen är hantverksmässig, dekoren målas för hand och priserna är mer än tio gånger vad de tjeckiska pjäserna kostar.

Český porcelán bolagiserades 1991, Zwiebelmuster blev skyddsmärkt  sex år senare och företaget kom att heta  Royal Dux Bohemia, a.s. Här på deras sida kan du se hur mönstret har satts ihop av olika delar:  http://www.zwiebelmuster.eu/


Lorenz Hutschenreuther köpte rättigheter att tillverka det blåvita mönstret 1926. Firman har nu blivit en del av Rosenthalgruppen.
Deras porslin kan köpas i tyska varuhus till kvalitet och priser som ligger någonstans emellan Meissen och Royal Dux Bohemia. http://www.rosenthal.de/72/Hutschenreuther.htm
 Koppar märkta Bohemia, Germany fanns till låga priser på loppmarknaden i Berlin, tyvärr köpte jag bara två stycken. En har redan gått sönder.

Det finns många museer som har gammalt, koboltblått dekorerat porslin som har stått som modell för det som kom att bli Zwiebelmuster. Senast såg jag exempel från olika länder i Lund, på Kulturens fajans- och porslinssamling.
Trots namnet finns faktiskt inga lökar i mönstret, utan stiliserade kinesiska blommor: bambu, krysantemum, lotus och  pioner samt frukter: citron, granatäpple och persika - ornament som symboliserar fruktbarhet, rikedom, långt liv och friska barn.
 
Jag tänker fortsätta att använda och mitt blåvita porslin och fortsätta samlandet även om jag inte har fallenhet för dyrt porslin.




måndag 12 juli 2010

Förorts-Metropolis Ørestad växer mellan Köpenhamn och Malmö

Längs den nya metrolinjen från Köpenhamns centrum mot Öresundsbron växer en ny hypermodern statsdel med stora hus och långa gator i raka linjer.

Ørestad är fem kilometer lång och 600 meter brett område på ön Amagers västra kant. De flesta av fastigherna är kontor eller verk, en femtedel är bostäder och en annan femtedel offentliga byggnader - kultur, service och handel. Mycket är eller skall bli det största som byggts i Danmark.

Tävlingen om stads- planen 1994 vanns av en finsk arkitektbyrå APRT (Artto Palo Rossi Tikka Arcitects) som fick uppdraget att genomföra planeringen tillsammans med danska KHRAS.
Ørestad kom att bestå av fyra olika stadsdelar, Norra, Amagerfält, City och Södra.
 Det finns mycket vattenytor och gröna parkområden mellan bebyggelsen men allt är väldigt platt och rätlinjigt eller gemetriskt cirkelrunt.

Gatorna har blivit döpta efter berömda danskar: Karin Blixen, Ejler Bille, Arne Jakobsen mm. Boulevarden som är sex kilometer lång har fått sitt namn efter själva området – Ørestad.

Metrostationerna är sex, vid Islands Brygge ligger universitetet, DR Byen med Danmarks Radios konserthus, ritat av Jean Nouvel och som blev mycket dyrare än beräknat vilket har lett till stora nedskärningar inom företaget.
Vid Sundby ligger mindre hus och Amager hospital.
Bella Center blev världsberömt under FN:s Klimatkonferens.
Från Ørestads metrostation kommer man direkt till Skandinaviens största köpcentrum Fields.
Slutstationen heter Vestamager, där ett av de mest spektakulära bostadshusen 8TALLET, ligger vid vattnet och liknar en ojämn åtta med sluttande huskroppar. 478 lägenheter har nyligen blivit klara för inflyttning. Arkitektekbyrån heter lämpligt nog BIG (Bjarke Ingels Group).

Det är förstås idel berömda arkitekter som varit inblandade, stadsplanen för den mest centrala delen är ritad av amerikanen Daniel Libeskind, som också har stått för budjethotellet Cabinn Metro Hotel.
Han slog igenom med Judiska museet i Berlin.

Vill man veta mer kan man beställa guidade turer med eller utan föredrag som kostar 1400 danska kronor + moms för 2 ½ timme.
Allt detta har jag lärt mig efter att ha studerat Ørestads officiella hemsida, som har gott om olika länkar. Själva besöket för min del varade bara en timme, jag fann inte ödsligheten så tilltalande. Det räckte med promenaden mellan metrostationerna Ørestad och Bella Center och utsikten från tåget.

Fields köpcentrum kändes stort men inte märkvärdigare än många andra i olika europeiska städer, samma butiker överallt, 18 matställen på rad, takterassen saknade utsikt. Men inte orkade jag gå runt hela denna enorma supermarket och upplevelsecentrum. Några andra affärer för spontana inköp syntes just inte längs min väg genom denna modernismens yttersta utpost i Skandinavien där 20 000 människor kommer att bo när allt är klart om ett par decennier.

måndag 5 juli 2010

Det misslyckade prestigeprojektet Sveaborg

När man åker båt till Helsingfors, saktar de stora fartygen in ordentligt innan de passerar Sveaborg.
 På babords sida kan man se hela fästningsön.
Jag försöker oftast  hitta en fönsterplats för att kunna beundra den gamla garnisonsstaden även under utfärden från Finlands huvudstad. Det brukar alltid stå några människor på fästningsvallarna och vinka. Vid några tillfällen har även jag stått där.

Det finns många anledningar att ta båten från Helsingfors Salutorg till Sveaborg: historia, natur, konst, restauranger, museer, badstrand och utsikt.  I snart tjugo år har det stått på Unescos Världsarvslista.

Sveaborg, eller Viapori på finska började byggas av Augustin Ehrensvärd i mitten av 1700-talet. Det skulle bli ett ointagligt fort i försvaret av Sveriges östra del, men bara drygt femtio år senare hade det spelat ut sin roll – än i dag diskuterar man varför man kapitulerade för ryska stridskrafter  efter tre månaders belägring 1808.
Den engelsk-franska flottans bombardemang under Krimkriget 1855 orsakade stora skador, och femtio år senare gjorde ryska revolutionära soldater uppror i fästningen.
Den allra grymmaste tiden var efter inbördeskriget 1918, då röda krigsfångar internerades under omänskliga villkor. Många dog i svält och sjukdomar.
Efter Finlands självständighet fick fästningen heta Suomenlinna, och användes av kustartilleriet och u-båtsflottan fram till 1970-talet.
Nu finns det flera museer, gallerier, konsthantverkare, kaféer, restauranger, en konstskola och en sommarteater på ön, där det nu finns ungefär  800 permanentboende. Under stränga vintrar plogar man en väg på isen.

Den trånga passagen som nutidens enorma båtar måste passera kallas Kungsporten. Den är byggd på platsen där kung Adolf Fredrik ankrade när han kom för att inspektera arbetet på fästningen som han låtit grundlägga. Senare anlades trappan i sandsten från Stockholmstrakten. Kungsporten som har genomgått flera restaureringar, första gången inför svenska kungaparets besök 1925.