På babords sida kan man se hela fästningsön.
Jag försöker oftast hitta en fönsterplats för att kunna beundra den gamla garnisonsstaden även under utfärden från Finlands huvudstad. Det brukar alltid stå några människor på fästningsvallarna och vinka. Vid några tillfällen har även jag stått där.
Det finns många anledningar att ta båten från Helsingfors Salutorg till Sveaborg: historia, natur, konst, restauranger, museer, badstrand och utsikt. I snart tjugo år har det stått på Unescos Världsarvslista.
Sveaborg, eller Viapori på finska började byggas av Augustin Ehrensvärd i mitten av 1700-talet. Det skulle bli ett ointagligt fort i försvaret av Sveriges östra del, men bara drygt femtio år senare hade det spelat ut sin roll – än i dag diskuterar man varför man kapitulerade för ryska stridskrafter efter tre månaders belägring 1808.
Den engelsk-franska flottans bombardemang under Krimkriget 1855 orsakade stora skador, och femtio år senare gjorde ryska revolutionära soldater uppror i fästningen.
Den allra grymmaste tiden var efter inbördeskriget 1918, då röda krigsfångar internerades under omänskliga villkor. Många dog i svält och sjukdomar.
Efter Finlands självständighet fick fästningen heta Suomenlinna, och användes av kustartilleriet och u-båtsflottan fram till 1970-talet.
Nu finns det flera museer, gallerier, konsthantverkare, kaféer, restauranger, en konstskola och en sommarteater på ön, där det nu finns ungefär 800 permanentboende. Under stränga vintrar plogar man en väg på isen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar