Visar inlägg med etikett spa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spa. Visa alla inlägg

torsdag 27 oktober 2016

Vulkaniska Garachico


Teneriffas mest populära utflykstmål. Så har den lilla byn Garachico på öns nordvästra kust utnämts till av en av de största researrangörerna. 

Det finns många anledningar att ta sig dit, den lugna stämningen längs de smala gågatorna kantade av gamla vackra hus och den spännande lavastranden med en inbyggd simbassäng.
Den vackra Santa Ana-kyrkan från 1700-talet var dessvärre stängd under vårt besök liksom flera andra byggnader.



Garachico grundades redan i slutet av 1400-talet och var länge en av de viktigaste hamnarna på hela ön. Därifrån exporterades den berömda vinsorten malvasia som produceras i den närliggande staden Icod de los Vinos, som  utöver sina vinodlingar är berömd för öns äldsta, tusenåriga dragblodsträd.
Garachico kom dock aldrig att växa till sig på grund av flera stora katastrofer, en stormflod 1645 dränkte 40 båtar och 80 människor, år 1697  brändes mer än hundra hus av en häftig eldsvåda, men det värsta var Montana Negras vulkanutbrott i maj 1706.
Hamnen täcktes av lavamassorna, den här minnesplatsen ligger en bra bit ovanför stranden.
Sedan dess har den lilla byn levt i något slags Törnrosasömn, som har gett den en unik charm bland de större turistorterna på ön. Det finns några hotell, men de de flesta besökarna stannar nog där bara en kort tid. Vi bodde en natt på hotel La Quinta Roja,  en restaurerad herrgård för en markis med samma namn från 1500-talet.
Det var ett minnesvärt boende med gammaldags atmosfär.  Speciellt njutbart för oss var den anspråkslösa spa-anläggningen med bastu bredvid en bubbelpool på taket.



Det bästa med den var utsikten över det lilla torget och kyrkan.
Träväggarna i duschrummet tålde inte fukten, men K-märkningen av byggnaden tillåter inte andra material. Det har förmodligen blivit ännu en renovering efter vårt besök.

Det finns en utomhusbassäng för badsugna eftersom lavastränderna inte är lämpade för att bada i.
De är desto mera imponerande i sin massivitet som är en mäktig påminnelse av ett av de största vulkanutbrotten på ön.
Det här är en av de platser man gärna återvänder till.




torsdag 9 juni 2016

Den hetaste källan för hälsoturister

I Karlsbad, Karlovy Vary på tjeckiska, har man druckit brunn under mer än sexhundra år. Det hälsobringande mineralvattnet i de varma källorna har lockat folk till den lilla staden i den kejserliga habsburgska monarkins nordvästra hörn. De äldsta husen är från 1700-talet, då Josef I gav orten fria stadsrättigheter.
Sitt namn fick Karlsbad efter Karl IV som grundade staden år 1370. I år firas hans 700 årsjubileum i Tjeckien. Enligt legenden ramlade kejsarens hund i den heta källan, men i stället för att bli skadad blev den botad. Kejsaren själv fick också känna vattnets helande kraft. Hans staty står på hedersplats, skulpterad av den olyckliga Otakar Švec som jag har skrivit om: Stalinstatyn som sprängdes.
I området finns 79 sprutande källor, 13 av dem har drickbart vatten från 15,5 grader C till den hetaste källan Vřídlo, 72 C som sprutar upp till 14 meters höjd med 2000 liter vatten i minuten.


För att kunna dricka termalvattnet måste man ha en speciell tillbringare med lång pip. Jag köpte en vid mitt första besök 1990, det första föremålet i Karlsbader Porcelan i min ägo och även ämnet till min populäraste blogg: Zwiebelmuster. 
När jag återvänder efter ett kvartsekel har den gråa lantliga staden ännu en gång genomgått en stor förändring i sin långa historia.


Termalkällorna hade från början kunnat sina och rinna upp igen. För att göra dem åtkomliga ville man bygga kolonnader där man i skyddat läge kunde njuta av vattnet och sällskapslivet. Till och med det gamla stadshuset revs 1875 för att man skulle binda samman de viktigaste källorna. 
Den här träkonstruktionen i schweitzerstil över marknadsplatsen Tržiště, med en av källorna som nu bär Karl IV:s namn, skulle från början bli provisorisk. Arkitekterna Ferdinand Fellner och Herman Helmer från Wien fick uppdraget. Första delen blev klar 1883. Därefter har duon även förändrat Grandhotel Pupp till en pärla i nybarock. Den smäckra kolonnaden som blev stadens symbol rekonstruerades 1991-93.


En hälsokur i Karlsbad var nästan ett måste för den europeiska societeten under flera hundra år. Man skulle dricka 3-6 kannor mineralvatten varje morgon och ta olika sorters bad i mineralvatten och lera. 
Termalsalt är också en viktig del i kuren, och så ska man dricka den lokala, gula örtbitterlikören Becherovka, tillverkad av apotekarfamiljen Becher, upphöjd till kejserligt-kungliga hovleverantörer. För att bli botad från allehanda krämpor skulle man stanna i tre eller fyra veckor enligt läkarnas rekommendationer.



"Ich bin dieser Quelle eine ganz andere Existenz schuldig" står det på skylten i Tre Morers hus där Johan Wolfgang von Goethe har bott 1812. Han återkom flera gånger och har promenerat på gatorna tillsammans med Ludwig van Beethoven. Listan av berömda tonsättare är lång: Bach, Brahms, Chopin, Dvořák, Grieg, Liszt, Mozarts son Franz Xaver, Schuman och Wagner.
 

Av statschefer som har vistats här kan man utöver kejsarna nämna Tsar Peter den store, Kemal Atatürk och Vaclav Havel. 
Dessutom kan nämnas Madeleine Albright, Michael Douglas, Sigmund Freud, Fjodor Dostojevskij, Karl Marx, Niccolò Paganini, Friedrich Schiller, Mark Twain och Ivan Turgenev. Den svenske jazzbasisten och kompositören Georg Riedel är född i Karlovy Vary 1934.



Stadens längsta kolonnad, nyklassiska Mlýnská kolonáda,  hela 132 meter i sten, ritades av Josef Zitek och byggdes i slutet av 1800-talet.
Den nyaste kolonnaden är en betongkoloss där man kan dricka varmt och kallt vatten inomhus sittande på långa bänkrader. Den kom till 1984 och döptes efter Juri Gagarin.


Då var även stadens stolthet, Grandhotel Pupp omdöpt till Grandhotel Moskva. Hotellets historia börjar 1701 då det hette Säcshische Saal. Ägarfamiljen Pupp lyfte upp anläggningen till kategorin världens mest berömda hotel i början av 1900-talet. Nu har det återtagit den ärofulla platsen. 
Karlovy Varys årliga filmfestival hålls på Pupp som  även har varit spelplats i en James Bond-film.  Karlsbad har efter andra världskriget fått nya invånare, sudettyskarnas språk har bytts till tjeckiska eller ryska som talas både av många som bosatt sig i Karlovy Vary och turister som kommer av hälsoskäl, vill besöka kulturevenemang, sporta eller handla märkesvaror i fina butiker.
Marienbad är också värt att åka till!
Bra kontakt i Prag: http://pragmedmera.se/

torsdag 2 juni 2016

Nästa år i Marienbad?

Hundra heta källor som sprutar mineralvatten med kolsyra och glaubersalt har gett upphov till den märkliga lilla staden Mariánské Lázně vid Tjeckiens nordvästra gräns. 53 källor med olika sammansättning har tappats i ledningar som går till vackra kolonnader där man kan dricka källvatten i speciella keramikkärl försedda med en pip.
Den mest berömda källan, Kreutzquelle, ledde till denna paviljong med 72 joniska pelare och kupol, ursprungligen byggd av trä men ersatt med en kopia av betong 1912. Nu kan man där inne smaka på olika sorters mineralvatten, i både varm och kall tappning.Vår favorit var Rudolfkällan, som har hög kalciumhalt och inte smakar svavel.

Källorna var kända i århundraden, men togs i bruk först i början av 1800-talet. Staden grundades 1868 och döptes efter Marienquelle som släpper ut koldioxid. Den har bl.a. blodtryckssänkande effekt.  Källornas vatten kan användas såväl utvärtes som invärtes.  Det kan lindra smärtor, njur- och andningsbesvär, gikt, mag- och tarmproblem och mycket annat.
Den gyllene eran i Marienbad inföll på 1870-talet då järnvägen kom och de stora kurhotellen byggdes. I början av 1900-talet exporterades en miljon flaskor mineralvatten årligen.
Marienbad var en viktig samlingspunkt i det österrikisk-ungerska kejsardömet, många berömdheter kom på besök, Johan Wolfgang von Goethe var där tidigt, sedan kom Fredric Chopin, Richard Wagner, Alfred Nobel, Mark Twain, och Winston Churchill och många andra, inte minst tsar Nikolai II. Englands kung Edward VII kom på årliga besök från 1897, sju år senare fick han  sällskap av Franz Josef I. Deras möte har förevigats i många versioner, den här finns i det stora hotellet Nové Lázně där man än i dag kan få behandling i den kungliga kabinen.

Verksamheten fortsatte mellan världskrigen, år 1929 tog sjutusen invånare emot 41000 gäster. Efter Münchenöverenskommelsen 1938 införlivades de tysktalande sudeterna med Tredje riket, för att efter 1945 fördrivas från staden som hade blivit oskadd under kriget. Kuranstalterna förstatligades och reserverades för de socialistiska arbetarna.
1961 kom den berömda filmen L`année derniere à Marienbad som dock inte är filmad just där.
Sedan 1989 har de viktigaste byggnaderna restaurerats och privatiserats.
Staden har nu drygt 13000 invånare, mest tjecker.
De 10 mest praktfulla badhusen köptes efter millennieskiftet av den stora ungerska hotellkedjan Danubius som grundades redan 1972 och nu äger 40 hotell i fem länder. Ett kort besök i staden gav mersmak, en riktig kurvistelse känns lockande, man kan få lyx för relativt gott pris än så länge.

Så vem vet, kanske nästa år...
Eller Karlovy Vary!
Kolla: http://pragmedmera.se/


söndag 17 juli 2011

Vattenäventyr i strålkastarljus med statyer

En märklig blandning av alla möjliga stilar möter en i Tallink Spa hotell nära färjehamnen.  Sköna bad gjorde vistelsen i Tallinn  angenäm, trots vissa estetiska överdrifter. Vad skall man kalla denna stilblandning med "antika" statyer och starka färger både i belysning och textilier? Det hela skapar en overklig stämning. Men det är också mycket rymligt och luftigt, rent och nytt.


Det mäktigaste intrycket får man av dessa balkar utanför huset i det skiftande strålkastarljuset på kvällen. Spa-avdelningen bjuder på fem olika bastun, marmorbädd i hamam-stil och flera bassänger, jacuzzis, sprutande fontäner, barnpool, saltvattenpool och utomhuspool året runt. Den största poolen har en drinkbar med alkoholhaltiga drycker att läska sig med vid behov.






Det tråkiga är dock att man bottnar i vattnet överallt, det är svårt att simma. Man får sitta i det porlande varma vattnet bland andra gäster och suga i sig drinken, eller ställa sig i vattenstrålen under de knäppa fontänerna och beundra de antikinspirerande nakna kropparna som reser sig i olika hörn. På morgontimmarna behöver man inte betala inträde om man går upp tidigt för att hinna med frukosten som är rätt så bra även om det kan vara lite trångt i den grälla matsalen.

Annars kan man köpa olika resepaket som inkluderar en dag i spa-avdelningen.
I skönhetsalongen kan man boka både kroppsmassage och olika ansikts- behandlingar, billigare än hemma.

Denna silvriga dam  möter en direkt vid ingången då man återvänder från staden. Tallinn har gott om olika äldre sevärdheter och estetiskt mer tilltalande upplevelser.
När man väl är inne igen, är det bara att ge sig ut i den långa korridoren med blinkande lampor som byter färg  i olika neonlampors sken och  gå på heltäckningsmattor med mönster som liknar simmande spermier.
Något av det bästa med det hela är  dock läget, ett lugnt hörn av staden med gångavstånd både till båten och gamla stan. Hela resan gav mersmak, valuta för pengarna och sköna bad. Det var en rolig upplevelse, så jag åker gärna till ett estniskt spa igen, men nästa gång blir det kanske ett annat ställe.

måndag 9 augusti 2010

Från svavelvatten till exlusiva spa - Jurmala

32 km sandstrand ren luft, tallskogar, gamla fina trähus mellan havet och floden Lielupe har gjort Jurmala utanför Riga vida känd.
Det är en av de äldsta badorterna i Europa. Man kan åka tåg till de många  byarna, var och en har sin karaktär och sin historia. De första badgästerna var Kurlands adelsfamiljer redan på 1700-talet. De slog sig ned i fiskebyn Kauguri.

I Dubulti blev sårade ryska soldater inhysta för att vila upp sig efter kriget med Frankrike 1812. Där byggdes även det allra första hotellet. Badhuset "Marienbad" öppnades 1870.
Majori har blivit ett av det största och flottaste områden i Jurmala med sin gågata, omigiven av restauranger, stora Spa och hotell i olika stilar bland de gamla trähusen. Den stora badinrättningen från 1910-talet, där man kunde bada i hett havsvatten är fint renoverad, en bit längre bort vid stranden står stora betongkolosser från Sovjettiden.


Längts ut i Jurmala ligger Kemeri, känd för sina svavelkällor och sin nationalpark. Dit kom den första järnvägen som byggdes 1877. Kemeri hade även regelbundna tåg- förbindelser från Moskva.
Nu är det inte många tåg som kommer ända dit, men sanatoriet i nyklassisistiskt stil från 1930-talet restaurerades för fullt när jag besökte den sömniga byn i utkanten av Jurmalaområdet. Nu kan man bo på hotellet.



Kemeris ortodoxa träkyrka med pepparkaksliknande sniderier på fasaden är enligt legenden byggd utan en enda spik. Det finns två ortodoxa kyrkor i Jurmala, två katolska och tre lutheranska. Utöver kyrkorna har 400 värdefulla byggnader hamnat på en lista över arkitektoniska monument.
Men egentligen finns det 4000 hus som har stor betydelse för stadens historia. Det är bara en bråkdel som har underhållits, många ser fallfärdiga ut. Fastställandet av ägarförhållanden har tagit lång tid. De finaste husen hade tagits i beslag av de nya makthavarna.
Under Sovjettiden var Jurmala en betydande tillflyktsort för många lettiska konstnärer och intellektuella, som kunde verka där mera undanskymt än i staden. De drog sig undan till sina sommarhus, levde fattigt och utan bekvämligheter.
Längs hela vägen finns det skyltar till olika medicinska anläggningar vid stranden, de flesta är nog byggda under Sovjettiden, då det fanns 105 vilohem, pensionat, artisthem och andra inrättningar där 300 000 sovjetmedborgare årligen vistades utan att avloppen från anläggningarna renades.

Den äldsta byn Sloka har inte mycket kvar av sin historia, där står det gråa illa byggda flervåningshusen tätt. Människorna ser trötta och håglösa ut i bussen på väg hem. Ryska är det dominerande språket här i det fattigaste Jurmala där de unga utslagna sitter på bänken utanför stationshuset och ser tågen komma och gå.
Kontrasten mellan turistområden, de nya arkitektritade moderna bostadshus som höll på att byggas och de fattigaste som inte själv har valt sina bostäder år slående.
http://www.jurmala.lv/page/25
Kemeri