lördag 28 december 2013

Medeltida Paris med enhörningen

Nu visas den mest kända vävda tapeten åter i Medeltidsmuseet i Paris. När jag besökte det före detta stadshuset Hotel de Cluny i höstas var salen för Damen med enhörningen med de sex legendariska bilderna stängd för ombyggnad. Under tiden hade de ställts ut i Japan och setts av 300 000 personer.
Det fanns dock andra tapeter från samma tid, restaurerade med fantastiska färger som denna enhörning utan dam.
Besvikelsen över att missa de berömda bilderna gick snart över, för det finns så mycket annat att se. Alldeles innanför entrén kan man sätta sig ned och titta på en film om restaureringen av textilierna och annat av intresse.
Museiområdet har varit bebyggt redan i slutet av första århundradet, ett gallo-romerskt badhus har nu grävts fram och dess väggar kan ses både utanför och innanför byggnaden.
På 1400-talet byggdes palats för munkar av högre rang, Hôtel des Abbes de Cluny.  Många inflytelserika personer har bott här,  på 1500-talet Mary Tudor, syster till Englands konung Henrik VIII, under 1600-talet  kardinal Jules Mazarin och sedan astrolog Charles Messier som publicerade sin första katalog över orörliga himmelsobjekt år 1771.



Den siste innehavaren av huset, Alexandre du Sommerand var en stor samlare av medeltidens och renässansens konst. Efter hans död 1843 blev det statligt museum, och hans son Edmond som kurator köpte de berömda tapeterna till museet.
Bland de äldsta föremålen i bottenvåningen finns stenar som har legat under Notre Dame. Även inredning som tagits till vara från kyrkans senare ombyggnader har ställts ut. I salen intill kan man se skulpturer från de romerska baden.
Men det som gjorde störst intryck på mig i husets övre våning bland alla de värdefulla och vackra konstföremålen är berättelsen om livet under medeltiden som de förmedlar. Det ger glimtar av vardagen i stort och smått, vardag och fest, olika yrken, sällskapsliv eller religion.
Det kyrkliga samlingarna är omfattande, skatterna härstammar från olika länder i Europa. Detaljrikedomen är överraskande så som i denna träskulptur som framställer en omskärelsescen.
Guld och silver, ädelsten och elfenben lyser i montrarna som  dock rymmer en tiondedel av samlingens  23000 föremål.








Nu kan man alltså återigen se museets riktiga dragplåster,  1500-tals tapeterna som föreställer de fem sinnena: syn, hörsel, lukt, smak och känsel samt den gåtfulla sjätte bilden  A mon seul désir,  som har tolkats på olika sätt.
Den här bilden är från Wikipedia och visar den gamla upphängningen.  Från den 18. december kan man se den restaurerade Damen med enhörningen igen i samma sal men med dämpad belysning och rätt luftfuktighet.
 Nästa gång jag kommer till Paris vill jag se dem på riktigt.
 Men fram till dess får jag nöja mig med att läsa broschyrer, lyssna på Kaija Saariahos klarinettkonster  eller se bilder av de andra tapeterna med vardagliga motiv, som denna dam i badet.

torsdag 12 december 2013

Adventstider i Helsingfors


Adventstiden i Finlands huvudstad har ganska många likheter med Stockholms eller egentligen vilken stad som helst.

Finland har dock egna traditioner: Lucia firas av finlandsvenskar medan finska sångare klär ut sig för att framföra Tiernapojat, det traditionella spelet om de tre vise männen och samla in pengar.

Det kommersiella inslaget är märkbart: Alexandergatans julbelysning tänds officiellt  redan i slutet av november. En av höjdpunkterna är Stockmans skyltfönster som barn med sina föräldrar vallfärdar till sedan flera generationer.

Varuhusets julskyltning upptar bara i ett stort hörnfönster, men desto längre kan man beundra de små tablåerna med flygande figurer som är sysselsatta med olika julpyssel eller aktiviteter,  t.ex. fladdermössens flygskola.
Barnen har även en egen träställning där de kan kliva upp för att se bättre. Det är ofta stora klungor av de allra minsta som står där länge med tindrande ögon.




Den viktigaste julmarknaden finns på Senatstorget nedanför domkyrkans trappor. Tuomasmarknadens 140 stånd bjuder på hantverk, stickade kläder, sylt och korv och mycket annat av ganska hög kvalitét. De utländska turisterna verkar ha hittat kaffetältet och vågar kanske även smaka på kalakukko direkt från Kuopio, brödet med inbakat fläsk och fisk. Finländarna lockas med direktimporterad tysk Bratwurst och Glühwein. Annars dricker man glögg, med eller utan spets.



December i Finland betyder ett oräkneligt antal fester. Pikkujoulu (Lilljul) brukar vara en mycket festligare tillställning än svenskarnas julbord. Det firas på arbetsplatser, i kompisgäng eller nästan vilka sammanslutningar som helst. Man har ofta med sig små presenter som delas ut,  och fram till småtimmarna har man både sjungit och druckit Tipp tipp tapp, ibland kanske lite till överdrift.

Den 6 december samlas den övervägande delen av befolkningen framför sina TV-apparater för att titta på de utvalda som i högtidliga former får stiga fram för att skaka hand med presidentparet och tävla i vem som är bäst klädd. I år hade självständighetsdagens fest flyttats från Presidentslottet till Tammerfors konferenshus.

Två dagar senare är det dags att flagga för Sibelius födelsedag då den finska musikens geniförklarade gigant spelas i radion och på konserter. Helsingfors Stadsorkester framförde Lemminkäinensviten i utsålt Musikhus både känsligt och kraftfullt.
Julmusiken har en stor plats i finska hjärtan. Sedan många år samlas folk i hela landet för att sjunga de vackraste julsångerna.  I år blir  det 1196 olika tillfällen i kyrkor, församlingshus, bibliotek och stormarknader.
Nu har traditionen genom utlandsfinnar förts vidare till många länder, ända till Afrika.