torsdag 28 juni 2012

Magnifika barockkyrkan i Prag

Prags historia kännetecknas av tvära kast mellan olika härskare och ideologier som har lämnat olika spår efter sig.
Sankt Nikolauskyrkan på Malostranske Namesti, i stadsdelen Mala Strana har genomgått många förvandlingar och framståtr nu i en sällsam glans av guld och rikedom som vårdas med omsorg och pengar. Så har det inte alltid varit.
Kyrkan står på en central plats i staden och har en tusenårig historia. En gotisk kyrka hade stått där redan från år 1283. Där hade ledande husiter och reformatorer predikat och undervisat folk. Tre år efter nederlaget mot katolska trupper vid Vita berget 1618 fick jesuiterna kyrkan av kejsar Ferdinand II för att befästa motreformationen.

Hörnstenen till jesuiternas kyrka lades 1673 av arkitekten Giovanni Domenico Orsi.  
Bygget kom dock inte riktigt i gång förran de allra främsta, Christoffer Dientzenhofer och hans son Kilian  Ignaz utsågs till arkitekter. De tillhörde ;en känd familj av barockarkiteker, fem bröder från Bayern som hade bosatt sig i Prag genom giftermål och skapade mäktiga byggnader i Böhmen och Tyskland.
Kyrkan byggdes i etapper från 1704 till 1755. Fadern Chistoffer dog 1722, sonen Kilian fortsatte med genomförandet av  den 70 meter höga kupolen. Han levde till 1751. Stilen med dynamiska effekter av konvexa och konkava former kallas för radikal barock eller högbarock.
Sankt Nikolauskyrkan anses vara en av de magnifikaste barockkyrkorna norr om Alperna. Man satsade de bästa resurser som kunde finnas både i material och kunnande.

Helgedomen skulle demonstrera den katolska kyrkans makt och härlighet. Det 80 meter höga klocktornet står där som kontrast till kupolen.
Kilians elev och svärson Anselmo Luragho övertog ansvaret för tornet och dekoren som är är överdådig i alla detaljer.
Intill pelarna som bär upp kupolen står statyer av de fyra evangelisterna utförda av Ignac Frantisek Platzer.
Jesuitklostret bredvid är stramt och massivt. Det ger ett intryck av instängdhet och stränghet.

Takmålningen med scener framställande St.Nicolaus förhärligande täcker 1500 kvadratmeter och är en av de största i Europa, målad av Jan Lukas Kracker.  Treenighetsfresken inuti kupolen är av Franz Xaver Palko. Taket var färdigmålat 1761. 20 år senare beodrade kejsar Josef II att klostren skulle stängas och en stor del av kyrkornas dekorationer avlägsnas. Barockorgeln är berömd för att självaste Mozart lär ha spelat på den 1787.



Vid Rådhustorget i Gamla staden Stare Mesto finns också en kyrka med samma namn. Båda är värda ett besök men svenska nätguider verkar att ha blandat ihop dem.

Det är nog inte den stora barockkyrkan som har tjänat som ortodox kyrka eller tagits över av armén efter kriget. Däremot har det höga kyrktornet använts av kommunistregeringen för att spionera och övervaka befolkningen.
Interiören blev sliten och vattenskadad under århundradena men har nu genomgått en imponerande renovering. Guldet lyser i all sin glans av solstrålarna som lyser genom fönstren eller strålkastarna under konsertkvällar.
Det är värt att gå upp till det övre galleriet för att få överblick av byggnaden och se målningarna av passionshistorien som hänger där.
Kyrkan är öppen varje dag och inträdet är väl använda pengar. Olika rankningar på nätet ger St Nikolauskyrkan mycket höga betyg.
Jag skulle gärna vilja återvända för att höra en konsert här.
En bra guide i Prag: http://pragmedmera.se




söndag 17 juni 2012

Le Louvre eller Slavia i Prag

Första gången jag kom till Prag året efter sammetsrevolutionen blev Café Slavia mitt favoritställe. Man kunde njuta av stämningen och den fantastiska utsikten över Valtava ända upp till slottet. Kultur- personligheter som Jaroslav Seifert och Smetana har suttit där på Narodnigatan mitt emot operahuset. Båda öppnades 1884, caféet renoverades under 1920-talet med onyx och körsbärsträ. Senare fick operan ett brutalmodernistisk tillbygge.

                                                          
Några år senare ville jag dit igen, men Café Slavia var helt igenbommat. Det tog sex år att reglera ägarförhållanden efter kommunismens fall.
Under dissidentåren hade Vaclav Havel ofta suttit där med sina vänner och när det öppnades igen i nyrenoverad Art Deco-stil tog han dit Hillary Clinton för att dricka absint. Maken Bill fick blåsa sin saxofon på jazzklubben Reduta tvärs över gatan. Slavias musikaliska giv är klaverspel från fem till elva varje kväll.


Slavia har 300 sittplatser i själva kaféet och en restaurang med ölkällare intill. Totalt ryms över 600 personer. På matsedeln finns de traditionella tunga tjeckiska specialiteterna men pannkakan med grönsaker och kyckling var lagom mättande.
De rökfria borden hade sämst utsikt i hela lokalen.



 Narodnigatan nummer 22 fick en ny begivenhet 1902. Le Louvres hus hade kafé i andra våningen, biljardsalong, biograf och mycket annat. I porten bugade en herre i livré.
Det blev snart populärt även hos intelligentian, berömda gäster var bl.a Einstein och Kafka. Där  grundade Karel Capek penklubben 1925 .
För kommunistregimen tedde sig verksamheten så hotfullt att man slängde ut hela inredningen genom fönstren.
Nu har Le Louvre åter öppet från morgon till kväll och man är mycket stolta över sin historia. Vi entrén till kaféet hänger en karta med fotografier och telefonnummer till Prags första abbonnenter.
Biljardsalongen har flyttat till större lokaler i huset, ny finns en restaurang där inne. I första våningen ligger en galleria för fotokonst.
Inredningen är en blandning av gammalt och modernt, själva kaféet är ombonat och trivsamt, personalen är snabb och vänlig. Folk i alla åldrar trivs och sitter gärna länge.  


I stället för dukar på borden kan man läsa hela Le Louvres historia tryckt på papper. Menyn är lång, tårtorna i disken är ser så läckra ut att det är svårt att välja.
I garderoben kan man köpa tröjor och souvenirer med Le Louvres logga intryckt. Inte att undra på, för  hela huset andas ett nygammalt ideal av det goda livet som man gärna vill ta med sig.

http://www.cafelouvre.cz/en/History/
http://www.cafeslavia.cz/




tisdag 5 juni 2012

Utomhusfik på Södermalm


Stockholms parker pryds numera av små kaféanläggningar där man kan njuta av kaffe och bullar eller mackor i solskenet. Byggstilarna varierar från denna kiosk i gammal stil på Mosebacke till enklare skjul,  även utbudet är skiftande.
Det första lilla fiket vid Årstaviken blev känt i hela Sverige genom SJ:s TV-reklam.  Där kunde man sitta på strandstolar och lyssna på raggae.
Ny har det öppnat igen.
Brofiket på Långholmen har blivit riktigt populärt under senare år.
Från början liknade det mera en korvkiosk, men har nu utökat med smörgåsar och espressokaffe. Där kan man sitta vid Pålsundet och se på båtarna som glider förbi under bron intill.
Ibland har det också bjudits på dragspel.

På motsatta sidan av Södermalms långa strandpromenad står denna lilla korvkiosk med kaffe och glass intill båtbryggan där man ta färjan till det enorma nya bostadsområdet Hammarby sjöstad. Läget är inte det vackraste men dessto bättre för kommersen eftersom det är mycket folk och ingen biltrafik i området.
 
Den minsta kiosken står i den enkla parken i hörnet av Åsögatan och Nytorgsgatan. Där finns god espresso i pappers- muggar och toast på levainbröd. Stolarna är spridda i hela parken.
Nu har vi fått ett fik under de stora broarna i Tanto. Von Bysings kafé har öppet på helgerna, och kanske oftare under sommaren.
Vill man sitta tätare finns den lilla röda kiosken på Nytorget. Där får man också espresson i en pappersmugg och smörgåsar av enklare sort men folklivet omkring är intressant att studera. Här är det alltid fullt när vädret tilllåter.


Det blir nog många koppar kaffe i parkerna på Södermalm under sommaren.