lördag 28 december 2013

Medeltida Paris med enhörningen

Nu visas den mest kända vävda tapeten åter i Medeltidsmuseet i Paris. När jag besökte det före detta stadshuset Hotel de Cluny i höstas var salen för Damen med enhörningen med de sex legendariska bilderna stängd för ombyggnad. Under tiden hade de ställts ut i Japan och setts av 300 000 personer.
Det fanns dock andra tapeter från samma tid, restaurerade med fantastiska färger som denna enhörning utan dam.
Besvikelsen över att missa de berömda bilderna gick snart över, för det finns så mycket annat att se. Alldeles innanför entrén kan man sätta sig ned och titta på en film om restaureringen av textilierna och annat av intresse.
Museiområdet har varit bebyggt redan i slutet av första århundradet, ett gallo-romerskt badhus har nu grävts fram och dess väggar kan ses både utanför och innanför byggnaden.
På 1400-talet byggdes palats för munkar av högre rang, Hôtel des Abbes de Cluny.  Många inflytelserika personer har bott här,  på 1500-talet Mary Tudor, syster till Englands konung Henrik VIII, under 1600-talet  kardinal Jules Mazarin och sedan astrolog Charles Messier som publicerade sin första katalog över orörliga himmelsobjekt år 1771.



Den siste innehavaren av huset, Alexandre du Sommerand var en stor samlare av medeltidens och renässansens konst. Efter hans död 1843 blev det statligt museum, och hans son Edmond som kurator köpte de berömda tapeterna till museet.
Bland de äldsta föremålen i bottenvåningen finns stenar som har legat under Notre Dame. Även inredning som tagits till vara från kyrkans senare ombyggnader har ställts ut. I salen intill kan man se skulpturer från de romerska baden.
Men det som gjorde störst intryck på mig i husets övre våning bland alla de värdefulla och vackra konstföremålen är berättelsen om livet under medeltiden som de förmedlar. Det ger glimtar av vardagen i stort och smått, vardag och fest, olika yrken, sällskapsliv eller religion.
Det kyrkliga samlingarna är omfattande, skatterna härstammar från olika länder i Europa. Detaljrikedomen är överraskande så som i denna träskulptur som framställer en omskärelsescen.
Guld och silver, ädelsten och elfenben lyser i montrarna som  dock rymmer en tiondedel av samlingens  23000 föremål.








Nu kan man alltså återigen se museets riktiga dragplåster,  1500-tals tapeterna som föreställer de fem sinnena: syn, hörsel, lukt, smak och känsel samt den gåtfulla sjätte bilden  A mon seul désir,  som har tolkats på olika sätt.
Den här bilden är från Wikipedia och visar den gamla upphängningen.  Från den 18. december kan man se den restaurerade Damen med enhörningen igen i samma sal men med dämpad belysning och rätt luftfuktighet.
 Nästa gång jag kommer till Paris vill jag se dem på riktigt.
 Men fram till dess får jag nöja mig med att läsa broschyrer, lyssna på Kaija Saariahos klarinettkonster  eller se bilder av de andra tapeterna med vardagliga motiv, som denna dam i badet.

1 kommentar:

  1. Tack för tipset. Enhörningen vill man ju se. Åker till Paris på kort sejour 20 april. Hälsningar Eva

    SvaraRadera