Visar inlägg med etikett rokoko. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rokoko. Visa alla inlägg

tisdag 16 september 2014

Excesser i klosterlivet


När man ser den lilla trädgårdspaviljongen från takterassen vid det enormt stora klostret i Melk, kan man inte ana vilken sagovärld som öppnar sig där inne. Exotiska interiörer är inte precis vad man väntar sig att finna i religiösa byggnader. Egentligen är paviljongen inte så liten heller, bara i jämförelse med den 300 meter långa klosterfasaden.
Det var inte lätt att få reda på varför paviljongen speglar en helt annan värld än munkarna är vana vid. Förklaringen kom från klostrets egen Youtube- reklam,  på tyska här   berättar fader Martin hur munkarna kom dit efter fastan för att äta, dricka och bygga upp sig efter den långa tiden av försakelser

som dessutom avslutades med åderlåtning.
I den fantasifulla miljön skulle de få rekreation och förnya blodet. I taket kunde de se små änglar som bjuder på mat och dricka.
Paviljongen byggdes 1747 under abbot Thomas Pauer som var känd för sin medkänsla med de fattiga.
Varje abbot skulle tydligen sätta sin egen prägel på den oerhört pretentiösa anläggningen i Melk.
Urban II Hauer som var älskad av både hovet och klostret, tillträdde 1763 och kallade genast till sig muralmålaren Joan Bergl.

Året innan hade han målat väggarna i slottet Ober St Veit med liknande motiv. Bergl hade en otrolig skicklighet vad gäller rumsgestaltning. Bilderna breder ut sig naturligt mellan olika hörn, man befinner sig mitt i ett landskap, även om detta inte låter sig fotograferas.

Motiven är karakteristiska för tiden: fyra världsdelar, fyra årstider och allegoriska gestalter.

I de exotiska miljöerna placerades även porträtt av tidens potentater.
Där fick man inte göra fel, men det var inte lika noga med skildringen av fjärran länder. I väggmålningarna har elefanterna hamnat i Amerika och hästar i Afrika. Här har målaren placerat sin signatur bland frukter och indianer i Amerika.
Man kan tänka sig att de av svältkuren försvagade munkarna i fantasin placerade sig själva i dessa paradisiska miljöer, för att  få mersmak av den himmelska härligheten som de ansträngde sig för att uppnå efter jordelivet.
Men hela klostret med sina guldskatter och vackra interiörer måste ha varit en ovanligt trivsam plats för dem som hade vigt sitt liv åt att tjäna gud.
Det hade varit ännu roligare att njuta av kaffe och kakor där om man redan då hade känt bakgrunden.
Det mesta av dessa uppgifter kommer från ett diplomarbete på tyska av Elisabeth Scherzer som jag lyckades hitta på nätet.


                                                       Läs mera om klostret
                                                        och om utsikten




tisdag 26 augusti 2014

Hovskulptören Messerschmidt blev fysiognom

En av konsthistoriens märkligaste skulptörer var  Franz Xaver Messerschmidt. Han gjorde lysande karriär vid det Habsburgska hovet i Wien men slutade sina dagar ensam och isolerad i Bratislava.
Från att ha förevigat kejserliga familjens medlemmar i brons gick han över till att skulptera grimaserande huvuden. Exempel på båda finns på olika museer i Wien, denna byst av Maria Theresia finns i Prins Eugens Vinterpalats.
I hans sommarpalats Belvedere står kejsarinnan i helfigur med hela sin praktfulla uppenbarelse, men där finns även den största samlingen av de märkliga huvuden som har intresserat människor under hundratals år.
Franz Xaver Messerschmidt föddes 1736 i Bayern och lärde sig skulptera av sin morbror Philip Straub. Vid 19-års ålder blev han antagen vid Wiens Konstakademi där hans viktigaste mentor var Martin Van Meytens som har målat officiella porträtt av de flesta i Maria Theresias stora familj.
Det kanske var meningen att den skicklige hovbildhuggaren skulle avbilda fler uppsatta personer, men ödet ville annat. Han övergick från barock till nyklassicism och efter en studieresa till Rom 1765 gjorde han några skulpturer efter antika förebilder.
Alla dessa influenser finns i den här bysten i Albertinamuséets praktvåning i Wien.  Den föreställer Albert av Sachsen Teschen som var gemål till Maria Theresias älsklingsdotter Maria Kristina. Hon var den enda av hennes 11 döttrar som fick gifta sig med den man som hon var förälskad i.  Furst Alberts egen unika samling  av kopparstick och teckningar finns i Albertina.
Alberts byst med den karakteristiska habsburgiska hakan kom till museet flera år efter att Messerschmidt flyttat till Presslau 1777 och ägnat sig att tillverka sina karaktärshuvuden.
Trots sin begåvning fick han inte tjänsten som professor vid Wiens konstakademi, ingen anställning heller i München dit han flyttade till sin bror för att trygga sin försörjning.
 Han hade börjat bete sig på ett sätt som ansågs underligt.  Ingen konstnär hade skulpterat  huvuden med förvridna uttryck.
De första i den långa serien kom redan 1770, året efter att han valdes in i konstnärsakademien. Han uppfattades som sinnesförvirrad och det kostade honom professuren. Han studerade sina egna miner framför spegeln. Det blev en serie på 49 karaktärshuvuden i brons och marmor samt 20 porträttbyster.
Det har spekulerats mycket om vad som drev hovskulptören Messerschmidt till denna nästan ursinniga undersökning av ytterligheter hos människan. En förklaring är att han tycks ha lidit av en plågsam autoimmun tarmåkomma, Chrons sjukdom. Diagnosen är ställd efter hans egen beskrivning om sitt tillstånd till en tysk författare som besökte honom 1781, två år innan han dog. En annan förklaring kan sökas i upplysningstidens anda.
Messerschmidts viktigaste utgångspunkt var fysiognomi, läran om att människans karaktär och egenskaper kan läsas i hennes yttre. Sergel och Ehrensvärd tecknade karaktärstudier i Sverige. Det fanns även ockulta förklaringar. Han var både nekronant, dvs sökte med förebilder från antiken kontakt med de dödas andar och esoteriker, dvs studerade hemliga läror och närmade sig olika sällskap. Emmanuel Swedenborg eller Frimurarna är samtida exempel. Messerschmidt blev konstens vägvisare till en ny syn på människan. Han var mitt i tiden, men långt före i konstens ideal och fick betala ett högt pris för att senare bli upphöjd och ödödlig.
Österreichische Nationalbibliothek, Vienna. (Matthias Rudolph Toma (1792-1869)