Från svavelvatten till exlusiva spa - Jurmala

32 km sandstrand ren luft, tallskogar, gamla fina trähus mellan havet och floden Lielupe har gjort Jurmala utanför Riga vida känd.

Det är en av de äldsta badorterna i Europa. Man kan åka tåg till de många  byarna, var och en har sin karaktär och sin historia. De första badgästerna var Kurlands adelsfamiljer redan på 1700-talet. De slog sig ned i fiskebyn Kauguri.

I Dubulti blev sårade ryska soldater inhysta för att vila upp sig efter kriget med Frankrike 1812. Där byggdes även det allra första hotellet. Badhuset "Marienbad" öppnades 1870.

Majori har blivit ett av det största och flottaste områden i Jurmala med sin gågata, omigiven av restauranger, stora Spa och hotell i olika stilar bland de gamla trähusen. Den stora badinrättningen från 1910-talet, där man kunde bada i hett havsvatten är fint renoverad, en bit längre bort vid stranden står stora betongkolosser från Sovjettiden.

Längts ut i Jurmala ligger Kemeri, känd för sina svavelkällor och sin nationalpark. Dit kom den första järnvägen som byggdes 1877. Kemeri hade även regelbundna tåg- förbindelser från Moskva.

Nu är det inte många tåg som kommer ända dit, men sanatoriet i nyklassisistiskt stil från 1930-talet restaurerades för fullt när jag besökte den sömniga byn i utkanten av Jurmalaområdet. Nu kan man bo på hotellet.

Kemeris ortodoxa träkyrka med pepparkaksliknande sniderier på fasaden är enligt legenden byggd utan en enda spik. Det finns två ortodoxa kyrkor i Jurmala, två katolska och tre lutheranska. Utöver kyrkorna har 400 värdefulla byggnader hamnat på en lista över arkitektoniska monument.

Men egentligen finns det 4000 hus som har stor betydelse för stadens historia. Det är bara en bråkdel som har underhållits, många ser fallfärdiga ut. Fastställandet av ägarförhållanden har tagit lång tid. De finaste husen hade tagits i beslag av de nya makthavarna.

Under Sovjettiden var Jurmala en betydande tillflyktsort för många lettiska konstnärer och intellektuella, som kunde verka där mera undanskymt än i staden. De drog sig undan till sina sommarhus, levde fattigt och utan bekvämligheter.

Längs hela vägen finns det skyltar till olika medicinska anläggningar vid stranden, de flesta är nog byggda under Sovjettiden, då det fanns 105 vilohem, pensionat, artisthem och andra inrättningar där 300 000 sovjetmedborgare årligen vistades utan att avloppen från anläggningarna renades.

Den äldsta byn Sloka har inte mycket kvar av sin historia, där står det gråa illa byggda flervåningshusen tätt. Människorna ser trötta och håglösa ut i bussen på väg hem. Ryska är det dominerande språket här i det fattigaste Jurmala där de unga utslagna sitter på bänken utanför stationshuset och ser tågen komma och gå.

Kontrasten mellan turistområden, de nya arkitektritade moderna bostadshus som höll på att byggas och de fattigaste som inte själv har valt sina bostäder år slående.

http://www.jurmala.lv/page/25
Kemeri