Amos Anderssons kapell

Svenskfinlands största kulturmecenat Amos Andersson har finansierat det mesta inom det
 finlandsvenska kulturlivet, både vetenskap och konst.

Han ägde ett helt kvarter mitt i Helsingfors, tidningen Hufvudstads- bladet och villa Ekudden som han donerade som bostad åt republiken Finlands president. Hans hem är nu det största privata konstmuséet i Finland.
Vad tänkte han när han satt i sitt kapell högst upp i det stora huset, var det andliga funderingar, eller tänkte han på det som han skulle lämna efter sig i jordelivet?

Amos Andersson var född i den lilla byn Brokärr på Kimitoön i Åbolands skärgård 1878. Han kom från ett religiöst hem, präglat av   den evangeliska rörelsen. Amos började sin utbildning i den lokala folkskolan, fick 20 år gammal sin examen i den svenskspråkiga handelsskolan i Åbo, läste nationalekonomi i Göttingen och London. Under de första åren av det nya seklet byggde han upp en blomstrande affärsverksamhet. Han började med försäkringar, gav ut branschtidningar, startade reklambyrå och år 1909 ett eget civiltryckeri på gården vid Georgsgatan 27. Hans arkitektvänner W.G. Palmqvist och Einar Sjöström ritade det affärs- och bostadshus som har stått där sedan 1913 och som efter hans död 1961 byggdes om till museum.

År 1916 hade han förvärvat aktiemajoriteten i det största litografiska tryckeriet Tilgmanns, sedan köpte han landets viktigaste svenskspråkiga tidning, Hufvudstadsbladet  och verkade som tidningens chefredaktör under åren 1928-1936.

Under 1920-talet satt Amos Andersson även i riksdagen för svenska folkpartiet och valdes tre gånger till elektor i presidentvalet. Han var god vän med P.E. Svinhufvud och Kyösti Kallio. Han umgicks med den finaste societet, porträtten av statsmän och artister står kvar på flygeln i rummet där hans privata konstsamlig visas.

Villa Ekudden skänkte han som residens för de sittande presidenterna efter vinterkriget 1940. Samma år bildades Föreningen Konstsamfundet som enligt hans detaljerade testamente förvaltar all hans kvarlåtenskap. Konstsamfundet äger fastigheter, flera finlandsvenska tidningar och investeringsbolag. Föreningen delar ut pengar till kulturverksamhet och stipendier inom konst, musik, teater, journalistik mm. Ansökningstiden för årets stipendier börjar den 1 september.

Amos Anderssons museum drivs alltså efter hans egna principer. Där blandas gammalt och nytt, permanenta samlingar och tillfälliga utställningar av modern konst i olika våningar. Många andra konstsamlare har donerat verk till muséet, den största är arkitekt Sigurd Frosterus samling av centrala verk bl.a. av Magnus Enckell och A.W. Finch samt utländska mästare.

Högst upp i huset lät Amos Anderssons i mitten på 1920-talet inreda ett kapell med specialbyggd orgel och sakrala målningar, bl.a. medeltida madonnabilder från olika länder i Europa. Han hyste ett särskilt intresse för medeltidskonsten, musiken och det ceremoniella.
Vid samma tid utgav han ett bildverk om Finlands medeltida kyrkoarkitektur och donerade pengar till restaureringen av bl.a. Åbo domkyrka och kyrkan i Kimito. Han var även medlem i styrelsen för Svenska Oratorieföreningen och Åbo Akademis stiftelse från 1923 fram till sin död.

I kapellet kan man se att byggherrens testamente efterlevs bokstavligt, de gamla samlingarna kompletteras med nya verk. Mitt bland de gamla madonnabilderna står Smärtomannen - lidande tvåkönad Kristus som broderad textilskulptur av Pauliina Turakka-Pirhonen.

Konstmuseet har numera utökats med en vindsvåning övanför kapellet. Just nu visas teckningar av Amos Anderssons vän, bildhuggaren Felix Nylund som även har gjort en porträttrelief i brons på hans gravsten invid Kimito medeltida gråstenskyrka.

Anade Amos Andersson att flera generationer finlandsvenska konstnärer och intellektuella skulle få sin försörjning tryggad tack vare hans generösa donation, pengar som har gett avkastning över förväntan?

http://www.amosanderson.fi/
http://www.konstsamfundet.fi/