I Ehrensvärds teckning av staden finns det inte många hus på berget dit den smala serpentinvägen leder. Vid den tiden började kultiverade européer göra sina bildningsresor till Italien. Det tog ändå hundra år innan staden blev ett riktigt populärt turistmål. En flitig resenär i början av 1900-talet, D.H. Lawrence blev så tagen av stadens atmosfär att han fick inspiration till sin mest kända erotiska roman "Lady Chatterley's älskare". Egentligen bodde han i Firenze,där den skandalomsusade boken utgavs 1928.
Corso Umberto, så till den grad att stadens invånare verkar ha fått nog av flocken. De orkar inte bry sig om att visa vänlighet mot all folk som transporteras dit med bussar och linbana. Som tur är måste bilarna lämnas utanför själva centrum. De många trapporna är inte heller körbara.
Staden hette ursprungligen Taoromenion, dit grekerna kom från Naxos som ligger nedanför berget. Den styrdes av tyranner. Under kejsare Augustus tid blev Tauromenium romersk koloni. Kristendomen gjorde sin inbrytning under Bysans i slutet av 400-talet. Sedan har Taormina styrts av saracener, tyska Henrik VI, franska Karl av Anjou tillsattes av påven 1266. Sedan blev det aragonier och spanjorer, österrikare och till slut spanskt/napolitanskt styre fram till 1860 då staden intogs av italienare. Allierade trupper förstörde en del av de antika lämningarna under bombningarna vid andra världskrigets slut.
Taorminaborna älskar att smycka sin stad med keramikskulpturer i alla former, exotiska figurer som kanske kan vara porträtt av forna styrande eller långväga besökare i staden. Det finns många roliga detaljer att se på så fort man kommer en bit ifrån huvudgatan.
Andra kända Taorminabesökare är Alexander Dumas, Johannes Brahms, Gustav Klimt, Richard Wagner, Oscar Wilde, Truman Capote, John Steinbeck, Urho Kekkonen, Ingmar Bergman, Francis Ford Coppola, Leonard Bergman, Marlene Dietrich, Greta Garbo, Federico Fellini, Cary Grant, Gregory Peck och Elizabeth Taylor.
Staden är vacker än i dag, med hänförade vyer, särskilt när man ser utöver havet eller upp till bergstopparna vid solnedgången. Men när man trängs med alla turister på de smala gatorna, hoppas man att hade kunnat komma dit hundra år tidigare. Etnas topp är dock fortvarande en syn som man inte kan få nog av.
måste kännas mäktigt att stå på en så historisk plats
SvaraRadera