tisdag 16 augusti 2011

Min barndomskyrka i Tammerfors

Tammerforsborna räknar sin domkyrka som en av  världens  viktigaste sevärdheter. Det framkom vid en omröstning i den lokala tidningen Aamulehti för några år sedan.
Johannes kyrka är ritad av Lars Sonck, byggd av massiva granitblock under de första åren av 1900-talet då Finland ännu var ett ryskt storfurstendöme.
Det är en märklig byggnad som gav näring åt fantasin när jag som liten satt där och såg på nakna pojkar, änglavingar, rosor och taggar längs tak och väggar.
Hugo Simbergs fresker med sin symbolism är mycket ovanliga för lutheranska kyrkor och väckte mycket ont blod i början. I en omröstning bland dem som hade beställt kyrkan räddades de från övermålning med en rösts övervikt. Den rösten är något att vara tacksam över.




Hugo Simberg började sitt två år långa arbete i kyrkan 1904 med ormen mitt i taket. Han har liknat ormen vid människohjärtat - enligt bibeln ont från första början. Här är ormen med äpplet i munnen fängslad inom de små vingarnas täta cirkel som symboliserar det unga barnasinnets täta fjun. Det är Guds ord som verkar mot människans självupptagenhet.
Dödens trädgård är ett av Hugo Simbergs favoritmotiv. Det finns även som akvarell, tempera och etsning. Simberg sysselsatte sig med detta motiv under 10 års tid från 1896.
Det är märkliga växter som dessa benrangel ömt vårdar i det karga landskapet. Kontrasten mellan de döda gestalterna och deras aktiva sysslor är förbryllande. Varför hänger den vita duken på en kvist i förgunden? 

Den sårade ängeln är en av de mest kända finska målningarna. Simbergs målning tillkom 1903 under hans sjukdomskris, den ursprungliga målningen hänger nu på Ateneum.  I fresken på kyrkans läktare har han lagt till fabrikskorstenar för att visa anknytningen till industristaden.
Jag kunde inte bestämma om jag skulle tycka mer synd om de stackars pojkarna med grova drag eller den vita ängeln med ögonbindeln. Vart är de på väg?
 Ibland ville jag sitta på läktaren bara för att få betrakta dem.
Rosengirlangen som bärs av tolv nakna pojkar är 52 meter lång och täcker hundra kvadratmeter.
En tredjedel av fresken fick göras om eftersom Simberg inte behärskade tekniken från början. Modellerna är tammerforspojkar, några har man identifierat senare.
De håller i de taggiga rosorna på olika sätt, så som man kan förhålla sig till själva livet.  Den brinnande busken som de rör sig mot hade jag många funderingar kring.

Det som jag mest undrade över var dock altartavlan av Magnus Enckell, en annan av symbolisterna under förra århundradets början. Han har numera blivit mycket uppmärksammad med stora utställningar.
Under Enckells runda glasfönster med korset hänger Uppståndelsen.
Särskilt fästes min blick på de tre männen som nyss har stigit upp ur sin grav och ser på de vitklädda människorna som går i procession mot det eviga livet. Skulle alla gravar öppnas så här undrade jag. Vart skulle alla människorna ta vägen?
Det finns många fler fantastiska detaljer i kyrkan, som jag ännu efter mer än femtio år kan se för mitt inre öga. När jag besöker min födelsestad, försöker jag alltid hinna med att se mina minnesbilder i verkligheten.

Mer om Hugo Simberg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar