tisdag 22 september 2015

Underjordiska etrusker i Chiusi

Chiusi är en av de allra äldsta etruskiska städerna i Toscana.  Camars på etruskiska, Clusium på latin, betyder stängt. Floden Clanis var förbindelselänken till Perugia. Stadens läge vid Trasimenosjön fungerade som ett lås.
Numera stiger många resande av tåget på stationen men de flesta åker vidare mot Siena.
Grannorten Chianciano Terme lockar badgäster till sina termalbad, den lilla orten har hundrafemtio hotell.
Till Chiusi gamla stadskärna på berget 400 meter över havsytan hittar inte lika många. Den som kommer hit blir mycket vänligt mottagen. Chiusiborna verkar vara måna om sina besökare och stolta över sin stad som har en hel del sevärdheter att visa upp.
Långt före vår tideräknings början, 600 år f.kr. var staden den yttersta av tolv viktiga centralorter för den etruskiska bosättningen i Chianadalen. I hela området har man under hundratals år grävt upp lämningar från tiden före romarna. Etruskiska museer finns även i många mindre orter, och alla har haft sina mer eller mindre vetenskapligt inriktade etruskiska akademier.

Museo Archelogico Natinonale Etrusco har fått sina första föremål av lokala familjer år 1871, huset är från 1901. Samlingen bevisar traktens centrala betydelse för Etruskien. Många gravar har hittats här, och det finns en legend om ett enormt mausoleum över kung Lars Porsena med gyllene vagn dragen av tolv hästar.
Senaste gravfyndet gjordes 1977. Museet är helt upprustat sedan 2003 och utställningen av  föremål från olika tidsepoker har fått en modern utformning. Övergången från bronsålder till järnålder kan följas genom arkeologiska fynd: från bronsstatyer till många vackra föremål av den speciella bronsliknande svarta buccherokeramiken.

Många av Chiusifynden har hamnat i andra museer i Europa.
De märkligaste föremålen på plats är denna Kanop-urna i brons med  stiliserad terrakottaporträtt av Dolciano samt några av Italiens bäst bevarade gravurnor.  Under den vilande figuren på själva urnorna avbildas på de flesta den dödliga kampen mellan Polyneikes och Eteokles ur den grekiska sagan om Oidipus söner.
En grav med väggmålningar kan man se som reproduktion på museet eller man kan boka visning till riktiga etruskiska gravar några kilometer längre bort.



Kaféet med den fina grönskan mitt emellan kyrkan och museet blev vår favoritplats. Tyvärr hann vi inte se någon av de berömda gravarna eller katedralmuseet bakom denna fasad.
Katedralen som har påbörjats på 600-talet är en av de äldsta kyrkorna i området, men där inne finns knappt någonting kvar från de tidigaste århundraden, målningar som ser ut som gamla mosaiker är från 1800-talet.


Däremot hann vi få en guidad tur i Porsennalabyrinten, de gamla etruskiska vattenledningstunnlarna. 130 meter gångar har grävts fram under den romerska anläggningen som i slutänden leder upp  till katedralens klocktorn med vidunderlig utsikt över dalen och sjöarna, den lilla i närheten och Trasimeno i fjärran.
Staden Chiusi var en spännande upptäckt på väg till Montepulciano dit vi kom med buss på eftermiddagen.
Nu när jag vet vad vi missat kan jag mycket väl tänka mig att återvända. Det är väl värt att hoppa av tåget halvvägs mellan Roma och Firenze.

Om Chiusi på engelska
Arkeologiska museet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar