En evig kamp mot sanden längs den gamla postvägen

 Kuriska näset, Neringa  är den östligaste av de smala, avlånga halvöarna av sand utanför Östersjöns sydkust. Från luften ser de ut som enorma sandbankar som ligger som tarmar i vattnet.
 Kuriska näset  delas i mitten av en gräns, södra delen tillhör ryska Kalingrad och norra delen Litauen. Man kan komma till den litauiska sidan bara med båt från Klaipeda, gränsen till den ryska sidan är stängd.

Där finns också några av Europas högsta sanddyner och något så sällsynt som riktig sandöken. Näset formades för flera tusen år sedan när havet och vinden förde med sig sand som begravde en mängd små öar. De första människorna hade en egen religion och levde på fiske. Sedan kom tyskarna med Hansan och började tukta naturen. Den nästan hundra kilometer långa halvön var en viktig förbindelselänk mellan Königsberg och Memel, staden som nu heter Klaipeda. Skogen skövlades för att virket behövdes till båtbygge i Königsberg. Hela byar begravdes i sanden.  Preussarna satte i gång en omfattande vegetationsprocess, nätmönster har lagts ut och strandrör planterats för att förhindra sandflykt och stora områden täcks med tallskog; raka, jämnhöga träd står med regelbundna avstånd från varandra.

Kuriska näset har varit hotat av förstörelse i olika skeden.Sedan år 2000 är det upptaget på UNESCOs världsarvslista över skyddsvärda natur- och kulturområden. Det bor ca 3000 människor på näset men på sommaren kommer turisterna, mest från Polen, Tyskland och Ryssland. Turismen begränsas av att båten från Klaipeda är ganska liten och att de hotell och gästhus som finns blir snart fullbokade.
Det är förbjudet att tälta eller gå utanför de markerade stigarna på sanddynerna.
Sandstranden år lång och härlig men badvädret är inte garanterat. Det kan bli mycket blåsigt mot havssidan och stranden mot land är gyttjig och långgrund. Det finns flera små samhällen i Neringa, huvudorten Nida har gott om restauranger i hamnen och ställen att övernatta.

På en kulle ligger Thomas Manns sommarhus som han bara kunde bebo under tre år i början på trettiotalet. Hans minne hedras med ett museum. Husen är av trä och har många karakteristiska detaljer.
 En del lämningar av Sovjettiden finns men mycket har putsats och många nya hus har byggts längs de smala vägarna. Det syns att neringaborna vill vårda sitt kultur- och naturarv.