Guds ord på finska och tyska i Stockholm

Redan på 1300-talet fanns det tyska gilleshuset på Svartmangatan i Gamla stan. På Hansans tid bildades gillen namngivna efter skyddshelgonet Gertrud av Nivelles  i de städer där tyskar bosatte sig. I Stockholm var tyska det dominerande språket under medeltiden.
1571 fick tyskarna tillstånd av kung Johan III att bilda egen församling. Gilleshuset byggdes om till kapell 1576.

Där hade även finnarna sina gudstjänster.
Finska församlingen hade bildats 1533 men blev utan samlingsplats då Svartbrödraklostret revs. Från 1607 kunde tyskarna ha kyrkan för sig själva då finnarna fick ha sina gudstjänster i Riddarholmskyrkan.
Den tyska arkitekten Jacob Kristler ritade en magnifik kyrka i tysk-nederländsk renässans som invigdes 1642.

Det 96 meter höga tornet med en förgylld tupp restes 1887 efter en brand.
Fasaden är i mörkrött tegel med hörnkedjor och sockel av grå sandsten. Fönstren har gjutjärnsbågar, kyrkorummet är tvåskeppigt.
I dopkapellet innanför den högra utgången står sedan kyrkans tillkomst ett förgyllt uppståndelseepitafium som fanns redan i gillestugans kapell.
Det finns många konstnärligt värdefulla detaljer i kyrkan, präglade av 1600-talets formspråk.

Alla tyskar i Stockholm har av hävd tillhört församlingen som för närvarande har ca 2000 medlemmar. Kungaläktare från 1672 är ritad av  Nikodemus Tessin d.ä. som var medlem i församlingen. Ett rikt snidat räcke leder till de kungliga platserna. Allt är förgyllt, den grönmålade läktaren med fristående skulpturer på taket, kungakronan och Carl XI:s monogram.

Tyska kyrkans gamla orgel såldes 1780 till Övertorneå träkyrka där den nu har pietetsfullt restaurerats och en kopia uppförts på dess ursprungliga plats. Kyrkan har blivit populär konsertlokal särskilt för äldre musik, Early music festival anordnas där varje år.

Finska församlingen hade planer på en barockkyrka på Helgeansholmen men fick vänta ända till 1725 innan man lyckades köpa en egen byggnad, Lilla Bollhuset mitt emot slottet där man hade spelat racketspelet jeu de paume. Huset hade länge stått tomt och ritades om till kyrka av arkitekt Göran Adelcrantz, som bevarade mycket av bollhusets karaktär med de högt placerade fönstren.

De flesta finnarna bodde på Södermalm men beordades att skriva in sig i Finska församlingen.
Kyrkans officiella namn blev Fredrikskyrkan efter Fredrik I.
Hans porträtt hänger på väggen, liksom Gustav III:s  tal tal till ständerna 1772 på finska och svenska som förklarar den nya regeringsformen.

Nu har man placerat där även nyare tavlor och föremål som inte riktigt är i klass med de historiskt och estetiskt värdefulla saker som har funnits i kyrkan.

Församlingen har ca 8000 medlemmar. Numera kan alla finländare och deras anhöriga Stockholms stift tillhöra församlingen som är tvåspråkig.
Till finska kyrkans stora skatter hör den 12-stämmiga Schwanorgeln från 1790. Den är den enda av alla 1700-talsorglar som har blivit kvar där den byggdes.

Olof Schwans orgel har omdisponerats flera gånger, till och med en ny pneumatisk orgel byggdes bakom den 1945. Man har dock lyckats återställa bälgverket och mekaniken 1991.
Även finska kyrkan samlar konsertbesökare, ofta med gästande musiker från andra sidan Östersjön.
Finlands riksvapen och de gamla landskapsvapnen hänger framför orgelläktaren.
Takkronorna kommer från Nyen i Ingermanland, där ännu fler finnar bodde i staden som senare blev St Petersburg.

Både finska och tyska kyrkan är viktiga kulturhistoriska minnesmärken av den tidigaste invandringen till Sverige och dess betydelse för välståndet och utvecklingen i riket, väl värda att besöka även för en icke troende.
Finska kyrkans hemsida
Tyska kyrkans hemsida
Gustav III:s tal till ständerna den 21 augusti 1772