tisdag 14 maj 2013

Tonsättarhus i Wien II Haydn

Joseph Haydn har fått ge namn åt gatan i Gumpendorf där hans sista bostad finns. På hans tid låg den i Wiens utkant.
Där verkade Haydn de sista tolv åren av sitt liv, från 65 års ålder tills han dog i huset  den 31 maj 1809.
Man kan förnimma den gamle mannens närvaro när man går på de knarrande golven och möta hans blick i bilden av vaxporträttet som en gång har funnits i huset.
Den tidens framgångsrikaste tonsättare hade tjänat en förmögenhet i  London där han komponerat symfonierna 93-104 på tre år.

Efter återkomsten till Wien kröntes hans bana med ännu större framgång  för oratorierna Skapelsen 1796-98 och Årstiderna 1801 som arbetades fram med stor möda. Han klagade att det kändes som tortyr att inte orka skriva ned allt som dök upp i hans huvud.
Joseph Haydn hade ett långt liv och en enorm produktion: symfonier, stråkkvartetter, pianosonater, kantater, oratorier och mässor. I hans verk mognar Wienklassicismen till sin fulländande form.
Han blev dock inte riktigt hemmastadd  i huset som hade köpts som ett änkesäte till hans fru förrän efter hennes död.
Haydn levde ett inrutat liv med bestämda klockslag för måltider, arbete och socialt umgänge, promenader och undervisning.
Eleverna tog han emot tidigt på morgonen, redan innan han hade klätt sig.
Många ville besöka tidens musikaliska gigant, han fick många utmärkelser och hedersbetygelser. Det var inte bara musikfolk som ville ära honom.


Men han själv var inte intresserad av att gå på bjudningar utan skickade ett visitkort med sångtexten: All min kraft är gången, gammal och svag jag är.
I husets nedre våning finns en utställning om tjänstefolket som  levde där under de sista åren, och vilken uppskattning de fick för sina tjänster i hans testamente. Notskrivaren fick en stor summa.
Kartor och bilder från Wien och London kan man också fördjupa sig i. Ett monter har ägnats åt kejsarhymnen till  Gott erhalte Franz den Kaiser som dess tonsättare ofta spelade på sitt klavér för att få tröst när orken sinade. Nu känns den igen som Tysklands nationalsång.
I det sista rummet  kommer man plötsligt in till Johannes Brahms. Hans personliga tillhörigheter från huset som har rivits för länge sen har hamnat hos den som han beundrade mest.
Den lilla symmetriska trädgården hade även fruktträd på Haydns tid. Hela huset är välmående men samtidigt anspråkslöst och  sympatiskt. Det är så man uppfattar även dess åldrande herre.


Haydnhaus på Haydngasse 19


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar