Tuilerierna, den stora parken mellan Louvre och Champs Elysées mitt i Paris skyltar med André Le Notre i år.
Man firar 400 årsminnet av Ludvig XIV:s trädgårdsarkitekts födelse. Symmetri, stora öppna ytor med perspektiv, vattenspeglar, fontäner och parterre de broderie utmärker dessa storstilade anläggningar som har påverkat många av hans efterträdare i olika länder.

Kungen blev mycket imponerad och utnämnde Le Notre till chefskontrollant för Bâtiments du roi, ansvarig för hovets trädgårdar och deras skötsel. Han fick betala för tjänsten med arvodet från Foquet och fick makten att bestämma över anskaffning av skulpturer och snickerier samt skriva kontrakt med leverantörerna. Han fick även delta i arkitekturakademins möten.
Le Notres porträtt hänger i Versailles som blev hans stora utmaning.
Den enorma ytan, 77 hektar, öppnar ändlösa perspektiv i fjärran. Vattenalléns båda sidor omges med skulpturer, vattenstrålar och mindre bassänger med symboliska grottor.
De mest bländande skapelserna försvann från parken redan när han pensionerades 1693 och Hardoin Mansart lät bygga om det mesta. Ingen av Le Notres trädgårdar har bevarats som de en gång var. Här finns hans ritning över Versailles.
Palais-Royals mark har grävts upp flera gånger. Fadern Jean planterade rabatter för kardinal Richelieu. Det blev en till ombyggnad innan sonen lät fälla de flesta träden och flyttade fontänen på uppdrag av Hertigen av Orleans 1672-75. Kungen blev tvungen att lagstifta för att förbjuda hertigens hyresgäster att förorena marken.
Flera ombyggnader senare har man nu delvis rekonstruerat parken efter originalritningar.
Observatorieallén kom till 1811, bassängen fick sin åttkantiga form senare liksom skulpturerna.
André le Notres ritningar har till stora delar bevarats, många av dem finns på Nationalmuseum i Stockholm eftersom de en gång tillhört Nicodemus Tessin d.y.
De har sannolikt redan sänts till Versailles där man nu förbereder utställningen Le Notre i perspektiv som skall öppna i slutet av oktober. Den pågår till den 24 februari 2014. Tänk om man kunde visa denna utställning även i Sverige.
Läs mera om vaux-le-vicomte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar