Madonna på rundtur i Palermo

Kyrkan San Domenico ligger mitt i Palermo, nära den korsning
där gamla stads huvudgator i möts.
Via Roma lyses upp av lampor på lördags- kvällen när vi kommer till staden.

Även kyrkans fasad täcks upp till hälften av lampor i olika färger och mönster.  Högst upp på dekorationen står W M S S DEL ROSARIO.



Det är uppenbart att något speciellt är på gång.
På söndag förmiddag är kyrkan
fullsatt vid mässan, vi tittar bara in som hastigast. Hemma i Sverige är bara julottan som drar så mycket människor.

Nästa gång vi passerar Piazza San Domenico, är där mycket folk. En blåsorkester spelar mitt på torget och Via Roma börjar också bli full av söndagsklädda människor. Vi ställer oss på trapporna framför kolonnen, men blir fösta längre bort mot sidan.

Snart öppnas kyrkporten och män i olika slags dräkter kommer ut, flaggor bärs i procession till militärmusiken. Det går ganska långsamt och är lite kaotiskt. Till slut börjar något stort och glänsande närma sig. Det är Madonnan som bärs ut ur kyrkan. Männen med den guldskiftande klädnaden ställer sig på båda sidor av den blomsterprydda lysande statyn som sakta och värdigt börjar röra sig mot den smyckade gatan.

Plötsligt bryter öronbedövande oljud ut alldeles intill oss.

Där vi nyss stod, smattrar det av fyrverkeripjäser som spottar ut små papperslappar i olika färger. Processionen har kommit fram till gatan och fortsätter lika värdigt till ackompanjemang av den glada blåsorkestern.

Rosario, Rosenkrans på svenska, kallas det radband som Madonnan håller i sin hand. Överallt i staden ser vi affischer där det står att firandet startade för 420 år sedan.

Men på bilden visas en annan Madonna. Henne hittar vi i en kyrka på Via Vittorio Emanuele. Hon är klädd i lysande lila dräkt och står på hjul. Smärre lampdekorationer finns också i olika gatukorsningar vid andra kyrkor. Det tyder på att det är flera Madonnor som är ute och rör på sig under dessa dagar.


På kvällen äter vi middag på restaurangen vid torget eftersom stället som vi först tänkte gå på är stängt på söndagar. Vid efterrätten hör vi blåsorkestern stämma upp igen. Det har vi redan hört så mycket av att vi nu tar det lugnt. När jag kommer ut på torget är Madonnan precis på väg in i kyrkan igen, baklänges, med ansiktet vänt mot oss på samma sätt som hon tidigare bars ut. När hon nästan har försvunnit längst in i kyrkan, kommer nästa överraskning, ett hejdundrande fyrverkeri mitt på torget. Det är mäktigt och varar länge, de firande har inte sparat på pjäserna som skjuts upp rakt framför oss.

 Det är en märklig blandning av allvar och leklust som människorna uppfylls av. Många är inblandade, alla vet vad de skall göra även om det tar sin tid, ingen behöver dirigera andra. Glada och upplyfta går vi från torget. Vi har varit med om en av de många katolska festivalerna på Sicilien, en som inte ens nämns i raden av de viktigaste som firas under året. På måndagen är allt över, inga lampor hänger kvar på Via Roma och vid torget står flyttkarlar i full färd med att koppla ur elsladdar från alla lamprader som skall tas ned. Skylten W M SSDEL ROSARIO står ytterst på lastbilden, färdig att transporteras till förvaring för att komma upp igen nästa år, i början av oktober i Palermo.