Tidö slotts hemligheter

Den här stora eken framför Tidö slott är ingen hemlighet. Den har vuxit där sedan Axel Oxenstiernas tid, och det sägs att han själv har planterat den.
Under vår guidade privata visning hade vi möjligheten att se även de tre mindre flyglarna av slottet som inte visas offentligt. Min vän och kollega Marketta ledde oss i gångar och korridorer och ropade omsorgsfullt ut vår ankomst för att vi inte skulle störa någon, men vi träffade ingen på hela tiden.
Marketta som bott länge i området under förra ägarens tid och varit guide på slottet hade stor respekt för innehavarna och deras sätt att sköta det historiska arvet samtidigt som man måste se till att finansiera de stora egendomarna.
Guidade turer har ordnats sedan 1971. Några år senare invigdes leksaksmuseet av kungen.


David von Schinkel hade drivit jordbruk på Tidö sedan 1944 fram till 2003 då marken utarrenderades och maskinparken såldes. Nu ordnas konferenser och jakt med uthyrning av rum. Nuvarande slottsherren  Claes von Schinkel har också ett eget bilteam.
Denna antavla är målad på väggen i den privata delen av slottet. Där finns alla  forna ägare till Tidö slott med släktvapen: Gren (utan vapen), Wasa, Tott, Bååt, Oxenstierna, Soop(af Limyngo), Dohna, Ridderstolpe, Kantszow, Hagdahl,Blomstedt, Kurck, Treschow.
Längst ner står: Anno 1890 blev Tidö Fideikomiss inom släkten von Schinkel.
Fideikomissbrevet innebär att egendomen skall ärvas direkt från far till äldste sonen. På det sättet kunde stora slott och gårdar hållas intakta. Riksdagen beslutade att detta system skulle avvecklas från 1964 allteftersom innehavaren avlider. Då fanns det 200 fideikomisser kvar i landet, nu ett 40-tal. Tidö hör inte längre till dem.

Stentrappan till slottets övervåning är imponerande. Vid ingången till denna stora aldrig färdiginredda sal kan man beundra ännu en mäktig intarsiadörr och en rustning som har anskaffats till slottet under senare tid. Mycket av inredningarna har försvunnit under tidigare ägare, men en del har man kunnat köpa tillbaka.
Denna stora sal är tydligen förberedd för en större mottagning.  Möbleringen är rätt så anspråkslös men köket under är modernt och välutrustat.

Biblioteket är slottets hemliga stolthet, ingången är väl gömd, och tur är väl det för vem som helst bör inte ha tillgång till den värdefulla samlingen av tusentals böcker från 1600-1800 talet, främst om franska revolutionen, Napoleontiden och skrifter om Karl XIV Johan.
De  gamla läderbanden med guldskrift står där i räta rader och ser mycket ömtåliga ut. Hela rummet doftar av gammalt vetande och damm.
Ett välfyllt bibliotek hör till de gamla slotten,  både de kungliga och adliga slottsägarna var måna om att visa sin aktning för bildning och kunskap.
Tyvärr hade vi inte tid att stanna där och insupa atmosfären. Vi skulle även besöka de andra flyglarna dit man inte kommer under den guidade turen.

Från den stora rikssalen i nedre våningen leder en dörr till denna lilla gång där väggarna är målade med schablon i guld.
Det är märkligt att man har ägnat denna lilla prång så mycket omsorg. Genom den kommer man ju så småningom till den korridor där de ursprungliga ägarna bodde. Hur vägen dit såg ut, kan man inte ens gissa sig till efter alla ombyggnader.
Nu väntade flera rum på renovering. Några kvarlämnade gamla leksaker vittnade om att leksaksmuseets samlingar en gång har funnits på slottet.
Nuförtiden har övervåningen i de tre mindre flyglarna byggts om till hotellrum för konferensgäster och jägare.
Mellan rummen i äldre stil och möblemang har man installerat flera moderna badrum för komfortens skull.

Längst ut i det yttersta hörnet med utsikt över slottsparken finns Axel Oxenstiernas sovrum.
Han sov dock inte där så ofta eftersom han mestadels vistades i andra delar av det stora riket.
Här skulle man gärna vilja bo trots att det sägs att man kan möta ett spöke i korridoren.
Marketta har aldrig mött spöket men känner andra som har sett och hört en osalig ande röra sig där.
 Inte kunde vi ana att denna soliga sensommardag på slottet skulle vara vårt sista möte med Marketta.
Med henne har en ovärderlig kunskap om slottet gått förlorad för vanliga besökare. Hon har dock hunnit inviga nya guider som kan visa runt och berätta om detta fantastiska privatslott och dess historia.
Marketta blir nog inget spöke men hennes ande kanske kommer att sväva över de rum och föremål hon tyckte bäst om på Tidö.

Marketta Forslunds radioprogram på finska