Julmarknad med kungliga anor på Stortorget

Redan på medeltiden fanns det julmarknad på Stortorget, som då var medelpunkt för handeln. Gustav Vasa kungjorde år 1523 att där endast fick saluföras svenska varor.

Detta för att få kontroll över handeln och gagna inhemska hantverkare.
På 1700-talet flyttade Gustav III verksamheten till slottets inre borggård då Börshuset byggdes, men i början av följande sekel kom Stortorget till heders igen.

Julmarknaden fick nu sin riktiga blomstringstid och började breda ut sig ända till Skeppsbron där det fanns flera stånd än på Stortorget. Långt upp på Slottsbacken fanns bodar i flera rader framför Obelisken. Bleckslagare, bok- och borstbindare, handsk-, hatt-, instrument-, kam- och korgmakare bjöd ut sina varor tillsammans med kopparslagare, svarvare, tenngjutare och andra nu mer eller mindre försvunna yrkesgrupper. Bodarna liknade dagens julmarknadsstånd. De som sålde mindre värdefulla saker så som gipskyrkor och julprydnader ställde sina varor på ett bord på torget.

Efter några decennier var stånden på Skeppsbron borta igen. Det blev mer utländska varor och krimskrams eftersom många hantverksyrken hade dött ut. De nyöppnade varuhusen drog kunderna till sig från torget.

Under Oskar II:s  tid hade julmarknaden urartat, kvaliteten på utbudet hade försämrats och det förekom bråk och slagsmål. Det hjälpte inte att kungen då och då visade upp sig och skänkte silverslantar till de fattiga barnen. Överståthållarämbetet fick till slut stänga hela marknaden år 1907. Redan åtta år senare lyckades man återuppliva handeln. Stockholms-Gillets förste ålderman Richard Gustavsson hittade intresserade handlare som ville sälja svenska varor och sedan dess har flera anslutit sig. Numera är torget fullt med bodar från veckan före första advent fram  till dagen före julafton. Det är flera års väntetid för de hantverkare som vill  få ett stånd på marknaden.

En del av bodarna har haft samma varor i många år. Korvar och fisk, glögg och godis har sålts på samma ställen så länge jag kan minnas, andra  har tillkommit. Jag provsmakade öländska ostar och marmelader som såldes där för andra året.  I ståndet bredvid satt en äldre kvinna och sålde lotter, något som hon gjort sedan 35 år. Hon tycker att det har blivit tråkigare med åren, och mindre folk på vardagarna.

Till saken hör att man måste förbinda sig att ha sitt stånd öppet varje dag från klockan 11.00 till 18.00, oavsett väder. En del hant- verkare har stamkunder som återkommer varje år. De handstöpta grenljusen säljs till folk som har inköpslistor med sig. Speciellt norrmännen skall ha sina grenljus tända hela trettondagen enligt en gammal tradition. Från Finlandsbåtarna kommer grupper med guide på morgonen för att sedan återvända själva på eftermiddagen för att göra inköp.

En vara som dock lyckligtvis har försvunnit från Stortorget är de färgglada papperstrumpeterna som såldes av en jultomte mitt på torget.

 Oväsendet från de glada barnen som blåste i dem kunde höras långt i Gamla Stan så att man nästan fick hålla för öronen. Nu slipper grannarna det obehaget.

Även den kungliga handeln är borta från torget och finns numera året om i slottsboden runt hörnet.
I vimlet på Stortorget kan man också hitta folk som man känner.