söndag 12 juli 2015

Finlands nationalförfattares boningar

Alexis Stenvall kom till världen den 10 oktober 1834 som fjärde barn till byskräddaren Erik i Nurmijärvi (norr om Helsingfors). Ingen kunde ana att det röda huset ännu 180 år senare skulle stå där som ett viktigt minne över landets första finskspråkiga författare.
Jag har besökt både huset där han föddes och torpet på Tusby Strandväg där han dog.
Alexis började i svenska skolan i Helsingfors vid 13 års ålder.  Endast sju pojkar från Nurmijärvi tog  studenten under 1800-talets första hälft.  Han var den ende ur allmogen.  
Efter att som 23-åring ha avlagt sin student- examen privat bestämde sig Alexis  för att skriva på sitt finska modersmål och bytte namn till Aleksis Kivi. Han skrev både dramatik, lyrik och den allra första romanen på finska.
Skådespelet Kullervo 1860 var det första som utgavs under det finska författarnamnet som betyder sten.
Kivi skrev på finska i en finlandssvensk omgivning i Sjundeå där han bodde några år bl.a. i Fanjunkars torp som inneboende hos Charlotta Lönnqvist. Efter andra världskriget arrenderades  området av Sovjetunionen. Torpet revs trots att man hade upplyst om dess betydelse. Huset har byggts upp på nytt 2006 genom en insamling.

Den känslige och sjuklige unge författaren hade många vänner och gynnare. För sin andra pjäs Nummisuutarit (Sockenskomakarna) fick han finska statens första litteraturpris 1865. Men han hade också mäktiga fiender.
 Det finns inga fotografier av Aleksis Kivi, endast ett tecknat porträtt av Albert Edelfeldt, men desto flera minnesmärken och statyer, det mest kända  framför Nationalteatern i Helsingfors.

Kivi skrev på sin stora roman Seitsemän veljestä (Sju bröder) under hela sin kreativa verksamhetsperiod. Han hade stora förväntningar på utgivningen som gjordes i form av fyra häften, men de folkliga karaktärerna i utvecklingsromanen motsvarade inte tidens idealistiska strävanden. Professor August Ahlqvist har gått till historien som Kivis förgörare efter att ha skrivit en fördömande recension som släckte geniets livslust.



Kivi led av penningbrist, sömnlöshet och  alkoholtörst. Rusets kraft har han beskrivit flera gånger, Simeonis färd i smorläderstornet i Sju bröder är oförglömlig.
Kivi togs in på Lapinlahti mentalsjukhus 1871. Han blev utskriven som "obotlig" på vårvintern 1872 och inhyst hos sin bror i det lilla torpet i Tusby.
Han dog dagen före nyårsafton på den här soffan,  38 år gammal. Det sägs att Alexis Stenvalls sista ord var: "Minä elän - Jag lever."
Det gör han genom sina verk, Seitsemän veljestä har tryckts i mer än en miljon exemplar och översatts till 27 språk.
Böcker, filmer och skådespel med nya infallsvinklar kommer hela tiden.
Enligt Kivi-experten Esko Rahkonen  föll han utanför den sociala ramen: "Kraftkällan till Kivis författarskap var dock hans enastående fantasi, människokännedom och litterära begåvning. Han visade också i sina verk om och om igen att han älskade och hade medkänsla med sina medmänniskor samtidigt som han kunde ge prov på humor, komik och känsla för tragik."
Torpet där han dog besökte jag  första gången som barn. En gammal gumma berättade om den store författaren och hans död som fattig och utstött. Hans sista ord levde länge i min fantasi.  Muséet har ägts av Helsingfors universitets studentkår sedan 1910 och visas för allmänheten från maj till oktober. 

  Nationalförfattaren
Kivi i Sjundeå
Nurmijärvi
Simeonin saapasnahkatorni

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar