måndag 9 april 2012

Europas längsta gångbro i Prag

Karlsbron är Prags populäraste turistmål. Ingen kan tänkas besöka staden utan att gå på den långa bron.
Det sägs att bästa tiden att vistas där är tidigt på morgonen eller vid solnedgången, då de sista solstrålarna lyser upp staden på båda sidor av Vltava.
Karlsbron är 655 år gammal, 516 meter lång och tog 50 år att bygga. 
Karl IV gav order att bygga en stark stenbro över Vltava efter att vårfloden hade raserat Judithbron år 1343.  Den första bron över floden byggdes av trä redan 1118 och höll knappt 40 år. För att den tredje bron skulle bli stark nog skulle bönderna i hela Böhmen skicka ägg och vin för att blanda i bruket. Bron har skadats några gånger, några av de 16 pelarna har fått byggas på nytt.  Fram till 1841 fanns det ingen annan bro över floden mellan berget,slottshöjden Malá Strana, och gamla stadens centrum, Staré Město.

Vid båda ändarna av bron står magnifika torn. De inrymmer musér med olika historiska teman.  Ingångarna vaktas av unga män i medeltida dräkter.
Det kan vara svårt att ta sig fram i trängseln mellan alla som får sin utkomst av försäljning längs vägen.
De rullar fram sina stånd på förmiddagen och packar igen vid skymningen. Målningar med Pragmotiv, porträttstecknare, smycken, hantverk och tradjazzorkester hör till det dagliga utbudet på bron när vädret tilllåter.

På Lillsidan börjar bron ovanför den lilla ön Na Kampě innnan man kommer till floden, några lugna kvarter med vackra hus och en kanal. Där kan man ströva fritt mellan ambassader och restauranger, utan biltrafik.
Det är svårt att tro att bilar fick köra på bron fram till 1965, och en kort period i början på 1900-talet även spårvagnar som hade elstöm underifrån.


Längs broräcket  står 30 helgonstatyer som har rests sedan  1700-talet.
Den helige Nepomuks lik kastades från bron 1393. Mässingsreliefen kan ge tur om man rör vid den.
1621 sattes 12 huvuden av avrättade tjeckiska adelsmän i brotornet för att tas ned 10 år senare.
30-åriga kriget tog slut på bron den 23 juli 1648, när svenska armén stoppades på Lillsidan.


Det är historiska stenar som tusentals människor trampar på varje dag, många i guidade grupper så att de också får en glimt av stadens vålsamma historia, både människans och naturens krafter har lämnat spår vid Karlsbron som numera tycks opåverkad av alla skador. Det enda som stör vid denna magiska plats är trängseln av människor som kommer från jordens alla hörn.
Irena vet mer:http://pragmedmera.se


onsdag 7 mars 2012

Winterfeldplatz - Berlins mysigaste marknad

Onsdagar och lördagar fylls torget i Schöneberg av försäljningsstånd och folk från morgonen till eftermiddagen. Särskilt på lördagen är utbudet stort: mat, blommor, husgeråd, kläder och hantverk med mera.
Försäljarna ställer sina matvagnar på andra torg de övriga veckodagarna. Man kan köpa bröd, bakverk, grönsaker, ost och charkuterier, samt äta färdig mat med ursprung från olika delar av världen.


Många av stånden är ganska påkostade, utbudet har hög kvalitet och originalitet så som dessa stickade halsdukar och mössor med konstnärliga mönster.  En svartvit har jag haft runt halsen i flera månader nu.
Några av hantverkesprodukterna  på marknaden är tillverkade av dem som säljer, de står ofta lite vid sidan av runt den katolska kyrkan St. Matias.

Kyrkan är känd för en av sinas präster, Albert Coppenrath, "Dickkopf vom Winterfeldplatz" som överlevde kriget trots sitt envisa motstånd mot nazismen.

Torget är döpt efter den preussiska generalen Hans Karl von Winterfeld. Två berömda tyskar har bott alldeles intill vid Maassenstrasse, poeten och Nobelpristagaren Nelly Sachs liksom dirigenten Wilhelm Furtwängler.
Runt hörnet kommer man till de regnbågsflaggade områdena med sina klubbar och specialaffärer.

Efter kriget var området länge nedslitet men började saneras under 1980-talet.  Nu är det  mycket uppskattat, särskilt av de som röstar på "de gröna" - mer än 50 % av rösterna i vissa val. Det byggs även nya hus i närheten. Ett av de märkligaste är  bostadhuset till höger från 1999, ritad av Híndrich Baller. Till höger om det finns lekplats och dockteater.
Många kommer tíll marknaden för att umgås,  stamkunder får vänligt bemötande av handlarna som vet att det ställs krav på deras produkter.


Allt går i maklig takt, ingen stress eller jäkt på den här marknaden som lever efter årstiderna.

Mitt på torget står en italienare som säljer sin goda espresso och tiramisu till lågt pris.  Det är inte så dumt med ekologisk glögg heller. 
Under sparrissäsongen blev jag dock jagad av en olycklig försäljare som dumpade sina priser till det yttersta får att bli av med sitt lager av de vita stjälkarna.  Den här utklädda grönsaksförsäljaren känns igen av sina kunder året om.

fredag 17 februari 2012

Romersk barockkyrka i Småland

Kalmar domkyrka byggdes under loppet av 40 år i slutet av 1600-talet. Den ritades av Nicodemus Tessin d ä.
1658 ordnades rikskollekt för bygget men arbetet bekostades till stor del av den lilla stadens invånare. Byggprocessen fick avbrytas flera gånger.
Sveriges finaste barockkyrka står på Kvarnholmen mitt emot rådhuset vid torget som är planerad efter renässansideal.




Ny lyser både fasaden och interiören stolt nyrenoverade. Arbetet med traditionell byggnadsteknik har tagit 10 år och har kostat över hundra miljoner kronor. Ännu är det inte avslutat.
Karl XI befallde amiralgeneralen Hans Wachtmeister att övervaka kyrkans färdigställande. Intäkter till bygget och underhållet bestog av bropenningar, böter, domkyrkotunnan, fortifikationsjordarnas inkomster, församlingarna, kollekt, kronotionden.


Det måste ha funnits rikedomar i staden även utanför det kungliga hovet som tidvis vistades i Kalmar slott. Det hänger många vapensköldar på väggarna.
Kyrkan hade förinvigts år 1683 och de första gravhällarna lagts på plats men innan seklet var till ända upptäcktes att golvet enligt ritningarna skulle höjas med en meter. 530 kärror jord grävdes och kördes dit av stadens bönder.


Dödgrävaren Måns Spink fick sköta flyttningen av åtta gravhällar. Nu är det flera som har flyttats igen när golvet har lagts om för att ge slätare gångvägar.
Restaureringen har krävt omfattande planering där Riksantikvarieämbetet har varit involverat. Många problem har fått lösas allt eftersom. För att kunna kalka väggarna måste man först blästra bort limfärgen och innan de blev vita krävdes 190 ton ställningar att stå på och sju lager kalk. Vid ingången mot rådhuset kan man studera i ett bildspel hur renoveringen har gått till..
Alla kulturhistoriskt värdefulla inventarier han konserverats. Det har gått åt åtskilligt med bladguld.
Kyrkan har byggts om flera gånger, fönster har murats igen och tagits upp på nytt för att släppa in ljuset.
Fyra rader kyrkbänkar har tagits bort för att ge större golvyta, den förgyllda altarplatsen har fått en ny karaktär.
På podiet står höj- och sänkbara gradänger för kören.
Det är en unik byggnad i Norden, en stilren romersk barockkyrka mitt i en liten stad.

Historia
Församlingen

måndag 2 januari 2012

Trenitalia merda - jävla SJ

Det kan vara lite väl spännande att åka tåg i Italien om man har en tid att passa. Kaotiskt eller trist väntan utan någon vettig information om vad som skall hända.
Från Milano Termini tror jag att de flesta tågen avgår i tid. Med ankommande tåg kunde det däremot vara lite hur som helst. Nu trafikeras Milano av  nya snabba tåg, man byter från de sydkommande  t.ex. i Rom eller Neapel .  I Syditalien  kan det bli flera timmars försening på vägen. Det är inte heller säkert att de ens avgått enligt tidtabellen.
Efter att ha suttit som på nålar från Toscana till Bologna för att byta tåg där till just Milano för att passa flyget hem har vi beslutat oss för att hädanefter alltid övernatta i den stad som flyget hem avgår ifrån.
Att köpa biljetter är inte heller det lättaste. Automaterna kan vara trasiga, köer till kassorna hur långa som helst. Sen måste man hitta en fungerande valideringsapparat för biljetterna.
På mindre stationer finns det ofta varken automat eller biljettkassa, kanske kan man handla hos tobakisten eller i kaffebaren. Finns det inget alternativ, får man köpa biljett på tåget om konduktören ids att skriva ut den. På dessa rälsbussar i Kalabrien verkade skrivandet oftast inte värt mödan för den uniformerade personalen som passerade genom vagnarna mellan varje stopp. Tack vare den nya tekniken kan man se på stationens elektroniska display när tåget väntas komma,ända tills det visar sig att det inte kommer alls. Kanske sitter det fast vid en annan station längre bort.
Ibland kan man bli stående vid någon mindre station utan att förstå varför. Inte är det för att vänta in mötande tåg som ju ändå skall gå på den andra rälsen. I Nicoteria kan det vara passande med en nikotinpaus för alla som röker. Pausen blir dock längre än cigarrettröken varar.
Passagerarna verkar vara luttrade, sitter lugnt kvar, pratar högt med varandra eller i sina mobiler, läser tidningen eller fingrar på sin dataskärm. Någon sover, de indiska försäljarna håller hårt i sina smyckeskrin.
.Värst är det för pendlarna som skall ta sig till och från sina arbeten varje dag. Man kan aldrig veta när man kommer fram. I Palermo var skyltningen mer gammaldags, vid varje perrong fanns det uppgift om när och vart nästa tåg skulle gå.Folk satt och stod som packade sillar på tåget i väntan på avgång när det kungjordes att man skulle byta till det tåg som anlände vid perrongen intill. Alla rusade av och an för att efter en halvtimme få vända tillbaks till de första tåget. Kvinnorna närmast oss berättade att samma sak kunde hända flera gånger i veckan.
Ni har väl bättre tåg i Svezia, frågade de, men blev inte ett dugg gladare när de fick höra att våra tåg fastnar i kylan eller lövfällningen i timmar.
När det kommer till farten på rälsen kan skillnaden mellan Italien och Sverige vara hårfin.
http://www.trenitalia.com/cms/v/index.jsp?vgnextoid=f4e43bf7c819a110VgnVCM1000003f16f90aRCRD

tisdag 29 november 2011

I Odysseus farvatten i Kalabrien

Där Messinasundet är som smalast mellan Kalabrien och Sicilien ligger den lilla fiskestaden Scilla som drar till sig besökare för sitt vackra läge, fina sandstrand och den antika legenden om den farliga passagen.
I den grekiska mytologin var Skylla en vacker nymf som avböjde alla sina friare, även havsguden Glaucus, som misslyckades att få häxan Circe att blanda en kärleksdryck åt Skylla.
 Circe blev i stället  kär i Glaucus och i sin svartsjuka förvandlade hon Skylla till ett monster med sex fula huvuden som satt på sex halsar. Albert Henry Payne har graverat bilden till vänster 1840.

 Efter att ha blivit förhäxad drog Skylla till Messinasundet, intill en gigantisk vattenvirvel som hette Karybdis.
 Alla skepp som kom i närheten förstördes antingen av vattenvirveln eller Skylla. De enda som kunde ta sig genom sundet var argonauterna, tack vare havsgudinnan Thetis.
Skylla har förevigats i  många bilder, så här ser hon ut i stadens fontän.

Utöver dessa faror lurade sirener - kvinnogestalter på ön Anthemoessa- med vackra sånger som lockade sjömännen i fördärvet. De blev så förhäxade att de glömde bort att styra sina skepp. Odysseus lyckades dock ta sitt skepp förbi dem. Han stoppade vax i sjömännens öron och kunde själv höra den förtjusande sången fastbunden vid masten.





På vårt hotell lockade sirenerna besökaren i den nymålade marmortrappan. Legenden berättar, att Scilla grundades av Odysseus, då han blev tvungen att gå iland på väg tillbaka från de trojanska krigen.Under romartiden kom Spartacus här att försvara sig emot Marcus Crassus, som belägrade staden och gjorde en djup vallgrav runtom stadsmuren.



På andra sidan av Scillas höga borg ligger de gamla fiskarhusen alldeles vid strandlinjen. Byn sägs vara en av de mest pittoreska  i trakten. Tyvärr orkade vi inte klättra ner dit utan gick tillbaka till vårt hotell.

Idag är Scilla en trevlig liten fiskestad med fem tusen fasta invånare.
Hotellet ligger intill järnvägstationen. Det är bara två gator mellan den och havet.
Den fina sandstranden lockar många turister att ligga där och njuta av utsikten mot Sicilien och vid klart väder ser man ända bort till de Aeoliska öarna med sina aktiva vulkaner.

Den första kända svensken som har skrivit om Scilla var Carl August Ehrensvärd  i ett av sina brev från den Italienska resan 1780: Det var genom det sundet Ulysses seglade förbi Scylla och Carybdis … i gamla tider lär all ting varit farligt, det är ingenting annat än en ström av Ebb och flod som iblan kastar fartygen på strand. De gamla trodde Sirenerna simma och förstöra Styrmännens andakt och stora virflar föra en till sjöbåtten… Lotsarne känner sina farvatten och poeterna sina osanningar.  

måndag 31 oktober 2011

Septemberlugnet i Visby


Här kommer några septemberfoton från Gotland,
då träden ännu hade gröna löv och bar rikligt med frukt mitt i stan
.


En härlig, lugn höstdag, klar himmel och sol.
Få människor går på gatorna,  flera affärer och restauranger är stängdaför säsongen.  
Vintern kommer att lägga ett sömningt täcke över ön.






Nu är det snart november,  löven har gulnat och frukten fallit av, men  plastpalmerna vid Strandgatan vissnar aldrig.
Det är märkligt att gå runt i en liten stad där man har varit så många gånger, veta hur det ser ut runt hörnet, känna igen sig trots att allt inte har förblivit vid det gamla.



Almedalen är öde,  men biblioteket med café  är en riktig oas där man kan njuta av utsikten.

Tiden räckte inte till att gå runt i staden, men utsikten över taken när man kommer upp till krönet vid Adelsgatan får man inte missa.

Nu när jag ser på dessa bilder, längtar jag redan tillbaka till ön, till att gå runt nästa hörn av den välkända gatan, till en annan årstid, till det lugna livet.


måndag 17 oktober 2011

Riga - Sveriges största stad för 400 år sedan

Svenskporten i gamla stan är det synligaste minnet av Rigas svenska historia.

Det finns även andra minnesmärken av svensktiden på museer och i runt om i staden.
Riga blev Sveriges största stad år 1621 efter att Gustav II Adolf  med en styrka om
20 000 man vid  det tredje svenska anfallet  lyckades besegra försvarets 2000 soldater .

  Karl IX hade lidit svidande nederlag under den första drabbingen år 1605. Han hade seglat med en flotta på 40 skepp till floden Dunas utlopp. 5000 soldater stupade och han själv var nära att gå under men räddades av den baltiske adelsmannen Henrik Wrede som erbjöd kungen sin häst. Svenskarna evakuerades till Kirkholm där den svenska armén led ett av sitt värsta nederlag någonsin, av 15000 soldater stupade 9000. 
Till slut lyckades dock svenskarna härska över hela Östersjön. Stockholm växte i betydelse och blev större än Riga under 1660-talet.
Drottning Kristina skänkte bronskanoner till staden och generalguvernörerna härskade i Rigaborgen. De hörde till de kända högadliga släktena: Oxenstierna, De la Gardie, von Fersen, Wrangel och Skytte. Manskapet till stadens försvar hämtades oftast från Finland, och uppgick  i regel till 4000 soldater.
Pulvertornet byggdes av Erik Dahlberg som även  anlagt utmärkta fästningar, ofta med torn i många svenska, baltiska och tyska städer. Hans mest kända gärning är  annars de tecknade förlagorna till kopparsticken i planchverket Suecia Antiqua et hodierna. Dahlberg var Livlands generalguvernör från 1696 nästan ända till sin död 1703.
Det här ryska kopparsticket här visar befästningarna som de såg ut under den svenska tiden, namngivna av Dahlberg.



I början av det stora nordiska kriget  år 1701 vann Karl XII en av sina största framgångar, den svenska armén vadade över floden Dunas krök intill staden. Med list tog 7000 man sig genom vattnet med båtar och vadade till fots. Det var ett riskfyllt äventyr, trupperna blev beskjutna men få blev träffade. Svenska förlusterna var 100 döda och 400 sårade, de sachsiska förlorade 1300 döda och sårade, inklusive 400 ryssar. 



Under fälttåget till Polen som varade i fem år försummades dock försvaret av Östersjöprovinsserna. Livland förblev inte svensk så länge till.
Ryska belägringen varade från november 1709 till juli 1710. Svenskarna kapitulerade.
I Pulvertornet kan man numera bekanta sig med Lettlands historia, museets samligar börjar med urtiden och högst upp kan man se foton av alla som har bekämpat varandra under 1900-talets förödande krig.
Där finns  även ritningarna till Dahlbergs fästningsverk. Lämningar av hans vallgrav med bastioner  har under 1800-talet förvandlats till parkanläggningar. Rigaborna kan njuta av idylliska vattenvägar som utgör en grön lunga mitt i staden

Under den svenska tiden stärktes det lettiska språket och den lettiska kulturen.  Bibeln översattes till lettiska av Janis Gliks och utgavs med svensk stöd. Letterna själva hade inte så mycket inflytande eftersom Livland styrdes som en erövrad provins.
Lettiska bönder befriades genom reduktionen från att vara tyska adelns livegna. I Riga bevarades dock det infödda tyska borgenskapets hegemoni.
Under svensktiden ombyggdes  den katolska  St Peterskyrkan i barockstil. Des torn var under flera århundraden Europas högsta träbyggnad. Tornet har renoverats många gånger och syns ännu högt över hustaken i gamla stan.
Läs också: Europas största matmarknad i Riga

tisdag 13 september 2011

Utflykt under huset där jag bor

En tisdagkväll i september fick vi som kommer att bo rakt ovanför Citybanans nya tågtunnel stiga ned i underjorden för att se vad som händer där tunneln har naggat ett hörn av vår källare.
Hittills har vi bara suttit i ett antal informationsmöten med Trafikverket och hört ett sjuhelvetes buller av maskiner som borrar stålrör ända in i berggrunden, åtskilliga meter ner. Arbetet har varit i gång över ett år, borrningarna startade i våras och håller på åtminstone några veckor till, ibland rakt under vårt sovrum eller utanför, ibland runt hörnet.


Huset mitt emot - det K-märkta Kung Oscars minne - har genomgått ännu större omvandling än vårt, det har varit utrymt ganska länge och fungerar nu som arbetslokal för polska och tyska byggarbetare som arbetar för Citybanan.
Den stora gruppen nyfikna grannar utrustades med hjälmar och skyddsvästar. Sedan fick vi dela på oss, barnfamiljerna fick gå först in i källaren medan vi andra steg ner under Minnet. De som bor mitt emot kan följa arbetet från sina fönster, från gatan ser man bara avspärrnignar och blåa plastskynken. Men det kostar på att ha den utsikten, väggarna spricker, dörrar går inte att stänga, fönsterrutor krossas av trycket.


Det var märkligt att kunna gå rakt under det stora huset som numera står fritt i luften på pelare i väntan på att täckas över med ett nytt golv, eller skall man säga tak över den blivande tunneln som skall dras från Södra Station under vattnet i Riddarfjärden, Centralens nuvarande station och ända upp till Odenplan.
Det stora infrastukturprojektet har delats mellan olika entrepenörer, vår del byggs av tyska Bilfinger Berger.



Det är dessa balkar som skall garantera att huset kommer att stå kvar ovanför tunneln. En av grannarna frågade oroligt om hur mycket erfarenhet det finns av liknande byggen, och svaret blev att det här inte är riktigt jämförbart med något annat.
- Hur kan man då vara säker på att det kommer att hålla, frågade hon ännu oroligare. Det är noga beräknat med avancerad teknik, blev svaret.
Även sättningarna i vårt hus är noga beräknade med prismor på fasaden och lantmätare på plats varje morgon.
 Ändå har det blivit mycket allvarligare sprickor än man fån början hade väntat sig. Husen har glidit ifrån varandra. Nu täcker man över grunden mellan borrningarna för att det skall vara stadigare.
Man tror sig ha läget under kontroll nu när 60 % av borrhålen är klara och de kraftiga stålbalkarna har monterats för att hålla vår husgrund på plats.  Den här långa röda balken går rakt under oss, hur den kom dit har vi tyvärr kunnat höra från morgon till kväll, mellan 07.00 och 19.00.
Det är väldigt trångt i vår källare, svårt att ta sig fram med de stora maskinerna som måste flyttas mellan varje borrhål för att minimera risker för sprickor. Det är noga planerat i vilken ordning balkarna skall komma på plats.
Den här borrmaskinen är den enda som får plats i källaren, varje rör som skall ner till berget under den sandiga gamla sjöbotten är under två meter lång, så det blir många rör som måste sättas i hop för varje borrhål.
 Dessvärre har den blivit en dödsmaskin, en polsk arbetare hamnade under den vid ett flytt och avled omedelbart.
En veckas tystnad tog vid efter olyckan, undersökningar av polisen och säkerhetsansvariga.
Ändå har borrningen flyttats fram och tillbaka i de smala källargångarna så att de flesta rören nu är täckta med stålbalkar som även sticker fram utanför husfasaden.  
När det hela blir färdigt någon gång skall lokalerna återställas till fotografen som är känd för sina matbilder. Men det kommer att ta flera år.
Först när vårt hus står stadigt kan själva tunnelbygget starta, då kommer hela gatan utanför vårt hus att grävas ner till 12 meter. Så småningom skall allting täckas över och vi skall kunna promenera i parken ovanför spåret, någon gång om så där fem år.

http://www.trafikverket.se/citybanan
Sisuradion om Citybanan

torsdag 1 september 2011

Glada Hudik med charm och vackra vyer

Norrlands äldsta stad grundades av Johan III då byarna Hudik och Vallen slogs ihop år 1582. Hamnstaden flyttades snart till en annan plats enligt ett kungligt beslut från 1622. Staden har brunnit flera gånger, värst efter ryssarnas angrepp 1721. Stadsplanen med rutnätsmönster kom efter nästa storbrand 1792. Hamnen med de pittoreska sjöbodarna är stadens signum.

De flesta tvåvåningshusen byggdes i början av 1800-talet av handelsmän och borgare. Man kan än idag gissa sig till vilka yrken husägarna hade av symbolerna i den rika panelarkitekturen. Man kan läsa husens historia på skyltar som berättar om vilka som har bott där även längs andra gator i den backiga staden.


På den här väggen står det: Brunska gården ägdes av apotekaren Julius Brun åren 1842-1901. Storgatan har bevarats som en enhetlig miljö, Folkets hus ser vid första anblicken ut som andra gamla hus. Den andra halvan är i själva verket en nybyggd kopia med tråkig modern interiör. Dansrestaurangen August gick i konkurs och blev diskotek men biblioteket och kulturverksamheten finns kvar.

På en kulle strax öster om staden ligger Sångartemplet som kröner Köpmanberget. Stadens hantverkare och köpmän byggde folkparken med flera vackra byggnader i början av 1900-talet. Utsikten är hänförande. Nu händer det sällan något där utöver nationaldagsfirandet. Restaurangen är oftast stängd men man kanske kan trösta sig på minigolfbanans cafeteria som dock inte dög åt mig.
Världens nordligaste järnväg från Hudiksvall till Forsa invigdes 1860. Staten köpte och breddade de smala spåren 1887. Norra Stambanan har utvecklats under tiden, så sent som på 1990-talet gjordes de riktigt stora satsningarna för X 2000. Trots det finns det bara ett spår genom centrum, vilket betyder att bommar stoppar trafiken med jämna mellanrum då vagnarna drar rakt genom det ärevördiga statshotellets mindre ståtliga tillbyggnad.
De glada Hudikborna är numera 37 000 till antalet efter en sammanslagning med Bjuråker, Delsbo, Forsa och Iggesund. 17 000 bor i tätorten Hudiksvall. I hela kommunen finns 61 olika matställen som huvudsakligen sköts av människor som har kommit från andra delar av världen; Kina, Indien, Thailand och Medelhavet. Kebab och pizza är vanligast. Utan invandrarna skulle glada Hudik inte ha många ställen att gå till.