lördag 14 juli 2012

Kattlunds medeltida Gotlandsgård

Kattlunds museigård i Grötlingbo har alltid varit ett självklart mål vid mina Gotlandsbesök. Det är själva byggnaderna som ger det största intrycket. Det första man ser från vägen är den stora ladugårdslängan som ursprungligen har varit lägre och täckt av ett traditionellt gotländskt agtak. För att bära upp tyngden har kraftiga bjälkar byggts in i murarna.
De utskjutande ändarna skyddas med stenflisor.



Den mittersta delen av längan är medeltida.
Där finns ingång, butik, stall, tröskverk och en del utställningar.
Bodlängan inne på gården har åtta rum där  man har förvarat kött, fisk,  höns, gås, svin och seldon samt haft snickarverkstad. Nu finns där bl. a. en utställning om läkeväxter som finns i trädgården intill. I ett av rummen får man läsa om den korta ryska invationen i grannskapet år 1808.
Av den medeltida manbyggnaden finns inte mycket kvar. Det äldsta boningshuset stod här redan under 1200-talet. Under medeltiden byggdes ett hus i vinkel med ett kvadratiskt rum och högt kryssvalv. Kanske satt man Eke tings möten där, den förste kände ägaren av gården var domaren Botulf Kattlund som har undertecknat en överenskommelse med Erik av Pommern år 1412.

Botulfs namn dyker upp igen år 1447 i ett brev till Reval. Näste kände ägare hette Jakob och omtalas 1573. Hans gravsten finns i Grötlingbo kyrka. Under mer än tvåhundra år var alla som bodde här tingsdomare. Under den siste som hette Per var gården år 1653 den största i hela Eke ting. Sedan delades den till två familjer men ett stenvalv störtade ned och man och hustru blev dödade i sin säng.

Alla gårdens och ägarnas öden är kända och redovisade av nuvarande ägaren Gotlands Fornvänner i en monografi. Den siste brukaren hette Jakob Rosendahl som bodde här mellan 1882 och 1912 då han sålde huvudbyggnaden och uthusen till Nordiska museets amanuens.
Den medeltida höga delen av huskomplexet är hårt restaurerat och rymmer en modern utställning med föremål och planritningar.

Bättre bevarad är den delen av huset som byggdes i sten på 1700-talet då skattelindring för stenhus hade införts. Det blev även flera till- och ombyggnader. Brygghuset på husets baksida fick en bakugn 1798. Sen kom källarstugan som syns här. Samtidigt höjdes taket i övervåningen omkring en meter.
Det har blivit många förändringar även under senare år.


 Jämfört med andra museigårdar på Gotland är Kattlunds mindre enhetlig och mer moderniserad.
Den medeltida gården har utvecklats till mångsidigt  utflyktsmål och festlokal under de nuvarande arrendatorerna.
Utöver caféet och det traditionella midsommar- firandet ordnas varje sommar föreläsningar, marknader, tornespel, verkstad och kvällsbufféer.
Det har blivit mera av en levande mötesplats än ett ärevördigt museum.

Länsmuseets bok i ny bearbetad upplaga 2001

torsdag 28 juni 2012

Magnifika barockkyrkan i Prag

Prags historia kännetecknas av tvära kast mellan olika härskare och ideologier som har lämnat olika spår efter sig.
Sankt Nikolauskyrkan på Malostranske Namesti, i stadsdelen Mala Strana har genomgått många förvandlingar och framståtr nu i en sällsam glans av guld och rikedom som vårdas med omsorg och pengar. Så har det inte alltid varit.
Kyrkan står på en central plats i staden och har en tusenårig historia. En gotisk kyrka hade stått där redan från år 1283. Där hade ledande husiter och reformatorer predikat och undervisat folk. Tre år efter nederlaget mot katolska trupper vid Vita berget 1618 fick jesuiterna kyrkan av kejsar Ferdinand II för att befästa motreformationen.

Hörnstenen till jesuiternas kyrka lades 1673 av arkitekten Giovanni Domenico Orsi.  
Bygget kom dock inte riktigt i gång förran de allra främsta, Christoffer Dientzenhofer och hans son Kilian  Ignaz utsågs till arkitekter. De tillhörde ;en känd familj av barockarkiteker, fem bröder från Bayern som hade bosatt sig i Prag genom giftermål och skapade mäktiga byggnader i Böhmen och Tyskland.
Kyrkan byggdes i etapper från 1704 till 1755. Fadern Chistoffer dog 1722, sonen Kilian fortsatte med genomförandet av  den 70 meter höga kupolen. Han levde till 1751. Stilen med dynamiska effekter av konvexa och konkava former kallas för radikal barock eller högbarock.
Sankt Nikolauskyrkan anses vara en av de magnifikaste barockkyrkorna norr om Alperna. Man satsade de bästa resurser som kunde finnas både i material och kunnande.

Helgedomen skulle demonstrera den katolska kyrkans makt och härlighet. Det 80 meter höga klocktornet står där som kontrast till kupolen.
Kilians elev och svärson Anselmo Luragho övertog ansvaret för tornet och dekoren som är är överdådig i alla detaljer.
Intill pelarna som bär upp kupolen står statyer av de fyra evangelisterna utförda av Ignac Frantisek Platzer.
Jesuitklostret bredvid är stramt och massivt. Det ger ett intryck av instängdhet och stränghet.

Takmålningen med scener framställande St.Nicolaus förhärligande täcker 1500 kvadratmeter och är en av de största i Europa, målad av Jan Lukas Kracker.  Treenighetsfresken inuti kupolen är av Franz Xaver Palko. Taket var färdigmålat 1761. 20 år senare beodrade kejsar Josef II att klostren skulle stängas och en stor del av kyrkornas dekorationer avlägsnas. Barockorgeln är berömd för att självaste Mozart lär ha spelat på den 1787.



Vid Rådhustorget i Gamla staden Stare Mesto finns också en kyrka med samma namn. Båda är värda ett besök men svenska nätguider verkar att ha blandat ihop dem.

Det är nog inte den stora barockkyrkan som har tjänat som ortodox kyrka eller tagits över av armén efter kriget. Däremot har det höga kyrktornet använts av kommunistregeringen för att spionera och övervaka befolkningen.
Interiören blev sliten och vattenskadad under århundradena men har nu genomgått en imponerande renovering. Guldet lyser i all sin glans av solstrålarna som lyser genom fönstren eller strålkastarna under konsertkvällar.
Det är värt att gå upp till det övre galleriet för att få överblick av byggnaden och se målningarna av passionshistorien som hänger där.
Kyrkan är öppen varje dag och inträdet är väl använda pengar. Olika rankningar på nätet ger St Nikolauskyrkan mycket höga betyg.
Jag skulle gärna vilja återvända för att höra en konsert här.
En bra guide i Prag: http://pragmedmera.se




söndag 17 juni 2012

Le Louvre eller Slavia i Prag

Första gången jag kom till Prag året efter sammetsrevolutionen blev Café Slavia mitt favoritställe. Man kunde njuta av stämningen och den fantastiska utsikten över Valtava ända upp till slottet. Kultur- personligheter som Jaroslav Seifert och Smetana har suttit där på Narodnigatan mitt emot operahuset. Båda öppnades 1884, caféet renoverades under 1920-talet med onyx och körsbärsträ. Senare fick operan ett brutalmodernistisk tillbygge.

                                                          
Några år senare ville jag dit igen, men Café Slavia var helt igenbommat. Det tog sex år att reglera ägarförhållanden efter kommunismens fall.
Under dissidentåren hade Vaclav Havel ofta suttit där med sina vänner och när det öppnades igen i nyrenoverad Art Deco-stil tog han dit Hillary Clinton för att dricka absint. Maken Bill fick blåsa sin saxofon på jazzklubben Reduta tvärs över gatan. Slavias musikaliska giv är klaverspel från fem till elva varje kväll.


Slavia har 300 sittplatser i själva kaféet och en restaurang med ölkällare intill. Totalt ryms över 600 personer. På matsedeln finns de traditionella tunga tjeckiska specialiteterna men pannkakan med grönsaker och kyckling var lagom mättande.
De rökfria borden hade sämst utsikt i hela lokalen.



 Narodnigatan nummer 22 fick en ny begivenhet 1902. Le Louvres hus hade kafé i andra våningen, biljardsalong, biograf och mycket annat. I porten bugade en herre i livré.
Det blev snart populärt även hos intelligentian, berömda gäster var bl.a Einstein och Kafka. Där  grundade Karel Capek penklubben 1925 .
För kommunistregimen tedde sig verksamheten så hotfullt att man slängde ut hela inredningen genom fönstren.
Nu har Le Louvre åter öppet från morgon till kväll och man är mycket stolta över sin historia. Vi entrén till kaféet hänger en karta med fotografier och telefonnummer till Prags första abbonnenter.
Biljardsalongen har flyttat till större lokaler i huset, ny finns en restaurang där inne. I första våningen ligger en galleria för fotokonst.
Inredningen är en blandning av gammalt och modernt, själva kaféet är ombonat och trivsamt, personalen är snabb och vänlig. Folk i alla åldrar trivs och sitter gärna länge.  


I stället för dukar på borden kan man läsa hela Le Louvres historia tryckt på papper. Menyn är lång, tårtorna i disken är ser så läckra ut att det är svårt att välja.
I garderoben kan man köpa tröjor och souvenirer med Le Louvres logga intryckt. Inte att undra på, för  hela huset andas ett nygammalt ideal av det goda livet som man gärna vill ta med sig.

http://www.cafelouvre.cz/en/History/
http://www.cafeslavia.cz/




tisdag 5 juni 2012

Utomhusfik på Södermalm


Stockholms parker pryds numera av små kaféanläggningar där man kan njuta av kaffe och bullar eller mackor i solskenet. Byggstilarna varierar från denna kiosk i gammal stil på Mosebacke till enklare skjul,  även utbudet är skiftande.
Det första lilla fiket vid Årstaviken blev känt i hela Sverige genom SJ:s TV-reklam.  Där kunde man sitta på strandstolar och lyssna på raggae.
Ny har det öppnat igen.
Brofiket på Långholmen har blivit riktigt populärt under senare år.
Från början liknade det mera en korvkiosk, men har nu utökat med smörgåsar och espressokaffe. Där kan man sitta vid Pålsundet och se på båtarna som glider förbi under bron intill.
Ibland har det också bjudits på dragspel.

På motsatta sidan av Södermalms långa strandpromenad står denna lilla korvkiosk med kaffe och glass intill båtbryggan där man ta färjan till det enorma nya bostadsområdet Hammarby sjöstad. Läget är inte det vackraste men dessto bättre för kommersen eftersom det är mycket folk och ingen biltrafik i området.
 
Den minsta kiosken står i den enkla parken i hörnet av Åsögatan och Nytorgsgatan. Där finns god espresso i pappers- muggar och toast på levainbröd. Stolarna är spridda i hela parken.
Nu har vi fått ett fik under de stora broarna i Tanto. Von Bysings kafé har öppet på helgerna, och kanske oftare under sommaren.
Vill man sitta tätare finns den lilla röda kiosken på Nytorget. Där får man också espresson i en pappersmugg och smörgåsar av enklare sort men folklivet omkring är intressant att studera. Här är det alltid fullt när vädret tilllåter.


Det blir nog många koppar kaffe i parkerna på Södermalm under sommaren.

måndag 28 maj 2012

En oas på Långholmen

Trädgårdskaféet intill Långholmsbadet har varit min favorit i många år, ända sen 1992 då
"Lasse i Parken" startade verksamheten.
I huset inreddes ett litet Bellmanmuseum, på sommarkvällarna anordnades konserter och föreställningar med anknytning till Bellman. Iblad kunde man tro att man hade flyttat ett par århundraden tillbaka i tiden.





Än kan man känna hur solen glimmar blank och trind som i Bellmans epistel nr 48.
Dessutom anlades en 1700-talsträdgård med blommor och nyttoväxter till allmän beskådan.Där man kan följa hur odlingarna utvecklas från frön till plantor, blommor och grönsaker i räta och runda rader.  Fanns det gott om blommor kunde man köpa med sig en bukett.
Vid nöd fick man låna en nyckel till utedasset, en sällsynhet i storstaden. Den står kvar ännu men det finns även moderna inomhusalternativ.
Under Lasses tid var serveringen ganska enkel. Det var själva idén med det hela.


Ett mindre hus intill  fungerar som kök. Där bakas fina bakverk, pajer och kakor, som går åt som smör i solsken. Här står de nybakade godsakerna på trappan och väntar på personalen som får springa mellan husen. Disken ställs vid ett träställ bredvid trappan.
Den nya ägargenerationen har varit urpsrungstanken trogen men utökat utbudet med soppor och smörgåsar, byggt om severingsdisken och flyttat kaffebordet till nästa rum. Det finns även sittplatser inomhus. 
Festvåningen kan hyras för konferenser och privata fester.          .
Bellmansmuseet har fått delvis nya lokaler. Kön till toaletten kan bli ganska lång vid vackert väder.
Här kan man sitta länge och väl under päronträdet och njuta av lugnet.




onsdag 16 maj 2012

Kunglig bröllopsgåva blir Europas vackraste park

Sofiero har ägts av två kungar. Hertig Oscar hade köpt marken i Skrabelycke vid Öresund 1864 för att skapa hälsosam miljö för sin sjukliga maka Sofia. Tolv år senare blev han kung. Sommarvillan byggdes om till ett slott, 35 rum för Oscar II efter de tunga stilideal som har fått sitt namn efter honom. Drottning Sofia kunde utöka arealen men trädgården förblev rätt så otuktad. Många celebriteter besökte Sofiero under de första somrarna men drottningens hälsa tålde inte kustklimatet.



Slottet fick stå så som det en gång hade inretts. När prins Gustav Adolf gifte sig med Margareta av Connaught 1905 fick det unga paret Sofiero i bröllopsgåva av kungen och drottningen.
Oscar II hann göra ett sista besök hos sin sonson 1906 i slottet året före sin död.
Kronprinsessan Margareta tog sig an sitt arv med oförskräckt iver. Hon föredrog den ljusa engelska stilen både i inredning och trädgårds- arkitektur. Hela familjen fick jobba i trädgården.
Ravinen ner mot havet var orörd och betraktades av samtiden som dyster. Där blommar sedan länge rhododendon i olika arter och färger som Gustav Adolf ägnade stort intresse. Han förde sitt kartotek noggrant även efter att han bestigt tronen 1950.


Margareta har lämnat synliga spår i sin älskade och välskötta trädgård långt efter sin död, hennes blomstergata hade anlagts 1910 och bär hennes namn än i dag. De planterade blommorna står tätt, bara en sort i varje rabatt.  I slottet hänger Margaretas porträtt målad av Oscar Björk.

 

Gustav Adolfs andra hustru Louise Mountbatten var inte lika intresserad men ägnade sig åt rosorna och uppskattade parkens fruktskörd.
Kung Gustav VI Adolf hade också ett stort intresse för mat, hans köksträdgård blev imponerande, och han introducerade kronärtskockan i Sverige. Den växer där än i dag och serveras i gourmetrestaurangen på slottets undre våning.

Inne på slottet finns utställningar och några interiörer från de kungligheter som har bott på Sofiero. Här är Gustav VI Adolfs  kabinett. Intill finns foton av höga utländska gäster bl.a.Indiens premiärminister Nehru, från USA Dwight Eisenhower och Lyndon B Johnson. 
Även Finlands president Urho Kekkonen har förevigats i slottet, men bildtexten har fallit bort.

Kungen testamenterade redan 1959 sitt sommarslott till Helsingborgs stad med villkoret att parken skulle skötas och vara öppen för allmänheten. Efter hans död på Helsingborgs lasarett i september 1973 var det  många som inte ville ta emot gåvan. Kommunfullmäktige beslutade att acceptera kungens villkor och parken öppnades för allmänheten i maj 1974.
Under första året kom 150 000 besökare. Verksamheten har utökats och kommersialiserats sedan dess. 2010 valdes Sofieros slottsträdgård till Europas vackraste park av en internationell jury. Lugn miljö, storslagen utsikt och vacker natur är väl värda att se.

Journalfilmer med kungligheter på Sofiero 1912-1914,
http://www.sofiero.se/historia/
http://www.sofieroslottsrestaurang.se

onsdag 9 maj 2012

Fullmåne över Bøgeholmen

Kustvägen vid Öresunds strand söder om Helsingør tillhör Europas vackraste. På vänster sida öppnar sig den svenska kustlinjen och till höger ser man fina gamla stenhus, många med traditionella agtak.
Intill Kystens Perle i Snekkersten står det röda huset
högt upp på backen.
Där kan man njuta av säng och frukost lugn miljö med vidsträckt havsutsikt.
Huset är byggt 1903 och har haft flera ägare som alla skött fastigheten på sitt vis. Nu hyrs den senare
i ordningställda undre våningen ut till resande för kortare eller längre perioder. Mitt i det halvrunda fönstret finns ingången från den lilla trädgården framför huset.
Tystnaden sänker sig över huset trots att man hör bilarna på Strandvejen. Mot natten mattas trafiken av. Sängen är bred och mycket bekväm att sova i.




Det är en svit med sovrum och matrum, i gången till badrummet finns ett skåp med faciliteter för kaffe och te, men vill man äta på tallrikarna måste maten beställas utifrån samhället.
Hela interiören andas nordiskt sekelskifte,man assosierar till olika konstnärshem från tidigt 1900-tal.
Allt är mycket smakfullt och genomtänkt,
från konsten på väggarna till de små japanska tekannorna i det låsta vitrinskåpet.


Vistelsen bjuder på några praktiska överraskningar som att det i sovrummet finns en låst dörr in till värdfamiljens del av huset.
På morgonen uppenbarar sig frukosten på bestämd tid
bakom dörren, framdukat på ett bord som man lyfter in. Det är en fröjd för både gommen och ögat, läckerheterna är kärleksfullt framdukade, goda ostar, varma bröd, frukt och bär.


Utöver den kulinariska njutningen kan man  vila öronen  med  fågelsången och betrakta de asiatiska föremålen som ingår i värdinnans konstimport, så det kan tänkas att de byter ägare ibland.  Det finns gott om tid att beundra alla smakfulla saker, eftersom huset inte bjuder på vare sig TV eller radio. En anslutning till internet finns dock om man har med sig egen förbindelse till yttervärlden. Däremot kan man inte betala för logi  och frukost med kort.
Fullmånen över sundet är en sevärdhet i sig. Den överglänser de täta ljusen från Sverige och den nästan mörka silhuetten av Ven.
Efter den rofyllda vistelsen kan man ge sig ut till nya äventyr, längs vägen mot Köpenhamn kommer man snart till Louisiana, norrut ligger Hamlets slott, Kronborg som Danmarks stolta värn vid Öresund.

söndag 22 april 2012

Vårkänslor i Toscanska bergen

Det är härligt att möta våren i en liten stad  högt uppe på berget i Toscana.
Staden där jag haft  förmånen att bo några veckor heter Cortona och är känd från amerikanska filmer.
I filmen får hela livet en ny vändning för de olyckliga kvinnor som hittar hit, slår sig ner i dalen och  finner evig  lycka som i filmen Under The Tuscan Sun.

Här finns även en liten filial för ett universitet  från USA som drar folk med bred dialekt från "over there".
Man hör dem på restaurangerna, de talar högt och mycket.
Men när man går vid utkanten av berget och beundar utsikten, ser man sällan några människor, man hör tuppen gala i fjärran.
Annars råder lugn och ro över landskapet, vardagslunken ändras inte mycket under tidens gång.

Det är livligare på morgonen när man dricker sitt kaffe eller sin återställare på stamstället, mitt på dagen är allting stängt och på efermiddagen handlar fruarna till middag hos olika specialister, eller i en av de två matvaruaffärer som finns uppe på berget.
På de branta backarna inne i staden är det sällan man möter någon gående.
Bergen ovanför staden är ännu fridfullare. Det enda man hör är stadens lilla sopbil som hämtar avfallet som sorteras i kraftiga plastpåsar i olika färger. Man skall veta vilka dagar de hämtar vad.
Ingen annan tycks ha något ärende att ta sig upp ovanför de smala gatorna. Det finns en smal stig upp till kyrkan högst upp och en minnestavla för påvens besök i staden.
Jag hoppas att det kan bli ännu en vår i denna stolta italienska stad som är lik så många andra och ändå helt unik med sin historia: anor från etruskerna, alla kyrkor och kloster och inte minst Fra Angelicos världskända Marias bebådelse i det lilla museet, som kan ses i länken nedanför bilden av den vackra fresken från en av de 20 kyrkorna som finns i staden.  

http://www.cortonaweb.net/en/guide/cortona-tourist-guide-tourshttp://www.cortonaweb.net/en/museums/diocesan-museumhttp://en.wikipedia.org/wiki/Annunciation_of_Cortona
http://www.imdb.com/video/screenplay/vi101647129/

torsdag 12 april 2012

Europas första offentliga funkishus i Prag

Veletržní palác är en enorm funktionalistisk byggnad som ritades av Oldřich Tyl och Josef Fuchs 1925-1929. Ytan rymmer hela 13500 kvadrat- meter och var avsedd för mässor och industriutställningar. Efter 1951 flyttades mässorna ut och utländska handels- kompanier in. 
Flera andra hus i området var planerade men byggdes aldrig i avsaknad av medel. I Holesvice  finns andra utställningsbyggnader som representerar tidigare ideal.



Fasaden ser ut som ordinärt kontorshus, fast ovanligt stort.
Vi åkte förbi med spårvagnen utan att förstå att detta var ett mästerverk som fick själva Le Corbusier att häpna. Man förstår varför han lät sig imponeras först när man kommer in. Rymden och ljuset i de öppna gångarna i åtta våningar måste ha inspirerat många nutida arkitekter.
 1920-talsprägeln är borta. 



Huset förstördes av brand 1974 och återuppbyggnaden dröjde ända till 1995.  Då fylldes salarna med modern konst av tjeckiska nationalgalleriets samlingar. Sedan år 2000 finns där en imponerande samling av europeisk konst från 1800-talet till modern tid.
Det allra första man ser i  det öppna galleriet är den nya glashissen som inte fungerar. På något sätt är det symptomatiskt, Tjeckiens ansträngda ekonomi har slagit hårt åt museerna.


Förra året kapades budjeten för statens institutioner med 15 procent. Trots effektiva sparåtgärder fanns det planer att stänga museet för ett par vintermånader,  men man hoppades få bidrag från olika  fonder.
I mars var det i alla fall öppet. Vi borde nog ha sett samlingarna, från Gauguin och van Gogh till 14 verk av Picasso men vårsolen lockade till att se stadens gator och parker i stället.
Den moderna tjeckiska konsten såg vi inte heller.  Då hade vi redan upplevt så mycket i Prag att vi fattat beslutet att resa dit igen en annan gång. Då ska vi vika en hel dag för att se hela utställningen på Nationalgalleriet och ha tid att sitta i kaféet på bottenvåningen. Men det enkla fiket på andra sidan gatan är också värt ett besök som motpol till allt det moderna och designade, det hemtrevliga Prag som lockar minst lika mycket. 
I det enorma huset finns även ARCHIP, Prags nya internationella arkitektskola. Lämpligare plats för den är svårt att hitta.
                                                 Läs mera: National Gallery in Prague